21 December 2011 Onsdag - Åsiktsinlägg

Började faktiskt tänka efter nu när ja läste, för hör man läromästare så tänker man ju på dom som gör saker fast man gör fel, och de är ju som du säger , om hästen gör skänkelvikning, hoppar eller andra grejjer fast man gör fel så blir de ju lätt så att man inte lär sig lika bra , för sen när man rider en "icke läromästare" så kanske den inte lyssnar alls för att man gjort fel.. Hmm .. tål å tänka på de här !

Vi har ju lite samma hästsituation, som jag förstår det var inte annie mer än inriden typ, o lite så var ilda också, fast hon gått ngn tävling osv men vi båda var väldigt gröna.

Jag ser bara positivt med det, förutom att vägen till målet kanske blir lite längre, men för mig är det resan som har varit det finaste, att vi lärt oss tillsammans.

Ibland undrar jag var en erfaren ryttare egentligen är, och om det är bättre än en såkallad oerfaren? På samma sätt som du ifrågasätter en läromästare. Jag tkr också det känns lite lönlöst att ha en häst som kan hoppa 150, när jag själv precis lärt mig rida lätt.

Ska jag vara helt ärlig tror jag det är något gammalt som ligger kvar. Jag menar, på 1800-talet trodde man att man var tvungen att rycka hästen i munnen för att hjälpa den över hinder? Och det är itne så länge sen. Visst är det skönt med en läromästare, men hur mycket lär man sig egentligen? Om jag gör så och så blir det rätt. Jaha, och vari ligger utmaningen att utvecklas? Jag fick höra mycket på omvägar när jag fick Sonic, totalt outbildad. "Första hästen helt outbildad" "en gammal travare som kostade för mycket" osv osv. Men jag hade ALDRIG lärt mig så mycket som jag kan nu på en läromästare. Jag hade nog inte heller fått förståelsen för VARFÖR man gör vissa saker eller övningar och vad de faktiskt LEDER till. På en outbildad häst känner man skillnad, man ser skillnad etc. Man kan säkert se skillnad på en läromästare också, men jag skulle vilja påstå att man inte utvecklas på samma sätt. MEN med en outbildad häst är det än viktigare med bra tränare och regelbunden träning! Jag säger inte att en sak är sämre än en annan, en osäker ryttare behöver kanske det stödet som en läromästare kan ge? Det är ju något helt individuellt som bara man själv kan känna av och inte något som andra kan säga "ja men du borde ju..."

(Om du inte sett sidan innan tipsar jag om en sida jag fick tips om idag, superbra sida!!

http://lycklighast.wordpress.com/category/konsten-att-rida-dressyr/)

Jag är en av dom som tycker att läromästare är väldigt bra att lära sig rida på, min gammelgubbe är en riktig läromästare som inte gör ett skit om man inte gör rätt men kan sen allt som jag har fått rida både piaff och piruetter på men det har varit långt ifrån ett åkande utan han kräver ridning, precis som en läromästare ska. Rider inte jag ordentligt så stoppar han på hinder men rider jag vettigt så hoppar han.

Det har hjälpt upp en hel del på gröna hästar sen, jag har inte behövt klanta mig med de gröna hästarna sen vilket underlättar en hel del för mig och hästarna sedan, för min gamling har talat om ordentligt när jag klantar mig.



Jag vill inte klanta till det på en unghäst, det kan förstöra väldigt mycket. Jag gör hellre rätt från början och en läromästare är ofta den bästa läraren tillsammans med en bra tränare.



Det är mkt svårare som oerfaren ryttare att lära sig på en oerfaren häst, det blir lätt ett steg fram och två tillbaka för både ryttare och häst.



Det finns en anledning till att alla erfarna hästmännsikor i alla tider har rekommenderat att första hästen bör vara en äldre läromästare. Och en läromästare till häst kan beskrivas som en häst som är högre utbildad än en själv.

sv: Jag kan absolut förstå hur du menar men jag har sett otroligt många ryttare som skulle ha varit hjälpta av att ha en äldre läromästare i början istället för en ung och outbildad. Sen finns det självklart de som klarar sig fint ändå, självklart. Men många jag har träffat på klarar inte av att utbilda sin häst och blivit rädd för sin unga häst, sin travare från banan eller enbart frustrerade häst som inte förstår och då börjat bocka eller stegra.Det är väldigt mycket svårare att lära sig rida på en häst som inte kan själv även om det självklart går med mycket tid och en bra tränare.

Många tror ju även att en väl utbildad häst och läromästare bara är en åkmaskin, men så är sällan fallet. Har ridit en hel del hästar som gått svårklass i yngre dar och de är allt annat än lättridna men man får chansen att få rätt känsla av hur det ska kännas.

Min gamling är ju absolut ingen lättriden häst men han kan sina saker, gör man som ryttare rätt så gör han rätt, gör man fel så gör han som han själv vill.



Det kan vara svårt att förstå vitsen av läromästare om man själv aldrig haft någon, jag är otroligt tacksam för att ha haft både läromästare på ponny och häst. De har inte varit några wow hästar att segla runt tävlingsbanorna med utan normala välutbildade,lätthanterliga och snälla hästar som inte har varit speciellt dyra i inköp.

Jag tycker att en "läromästare" är bra för oerfarna ryttare. Men en läomästare bör i mina tankar inte vara den som gör alltid rätt trots att ryttaren gör fel. En läromästare kan ju tex bocka av en om man inte sitter korrekt etc. En läromästare är för mig en häst som är trygg i sig själv och vet vad som är "rätt och fel".



Har man inte tänkt rida lektion för någon och själv inte har stor erfarenhet av hästar är ju en äldre häst att föredra om den är trygg i sig själv, vill säga.



Jag har haft 1 läromästare av de 8 hästar jag ägt. Och han slängde av mig direkt jag inte gjorde rätt eller som han ville. Övriga hästar har jag utbildat själv. Alla hästar är ju läromästare på sitt vis, de har alla lärt mig något :)

Sv: Tack för tipset! Madde vill DÖ när man rycker i hennes man, hon tycker att det är obehagligt. Den här grejen på hööks - tycker Annie att det är obehagligt?

Jag hade själv en outbildad travare som första köpta häst, och det har absolut inte varit lätt, men jag ångrar ingenting.



Dock skulle jag ALDRIG rekomendera en oerfaren människa att göra likadant. Jag skulle rekomendera en läromästare, för det krävs enorm vilja, engagemang och RÄTT hjälp för att kunna börja med en häst som är minst lika grön som en själv. Och många ggr blir det så fel.