(Emmeli är grym för dem som undrar vem det är som pratar och instruerar oss.)

.

Annie var för övrigt väldigt pigg och framåt igår. Bättre än vanligt, ska lämna sporrar hemma nästa vecka också för att se om det är de hon irriterar sig på, kan vara att jag kittlar henne med skänkeln för mycket och då blir hon mer irriterad och funderar över den än att faktiskt springa på framåt. Känns att vi har lång väg kvar, men att stora delar har lossnat, speciellt nu i traven. Ni kommer nog få se på filmerna att hon håller takt och tempo väldigt bra, nu fattas bara min innerhand som behöver läggas på ett bättre sätt. Mycket galoppträning som ska sättas in nu också, har planerat in en gammal övning som jag red med Annika tidigare. Men ni får hålla utkik efter filmer för dom kommer, super nöjd med träningen igår måste jag verkligen säga.

.

I morgon ska jag åka och kika på hoppträningarna som är på norrmalm då Emmeli gav mig ett bra tips över en tränare. Vore ju fakiskt super kul om det var något för mig och Annie!

Var med på Vännäs klubbtävling i går, bedömning A. Red två klasser, 60cm och 80cm. Eftersom jag och Annie har haft problem med hoppning tidigare på Lokala tävlingar och vissa träningar så har jag tagit allt på en nivå som vi både är redo för. De lokala tävlingar jag hoppat har vi alltid stoppat ut oss på första eller andra hindret, och vi har inte ens hoppat ett hinder på framridningen, hon har pallat direkt trots att hon varit pigg och framåt. Och på träningarna efter de hade hon inget sug, lyssnade inget på skänkel framåt eller sög mot hindret. Så nu har jag varit med på två klubbtävlingar så att Annie och jag ska få mer rutin. Och då har jag valt att hoppa 50-60 och 80 cm.

.

Filmade inget från förra då vi var i Vindeln, men det var rätt likt från nu i helgen. Hon hade stått två dagar här, så mycket energi från det. Men sen var hon även väldigt pigg och stark framåt så det ser ut som att hon hoppar mot bettet.

Hon blir väldigt stapplig, byter galopp och korsar galoppen, och även blir väldigt framåt och lång många gånger och jag hinner inte plocka upp henne så mycket emellan. Men under såna här tävlingar vill jag inte bry mig så mycket om det, inte just nu. Nu vill jag att Annie ska få en rutin, hinna titta, och tagga upp sig själv om hon så vill, så länge hon verkligen tycker att det är kul, och det tycker hon. Jag har hört både positiva och negativa saker i helgen, men oavsett så har jag inte tagit åt mig utav det. Jag har kört mitt race och jag är väldigt nöjd. Annies bakbens teknik är ungefär det sötaste.

Kommer utvärdera allt mer sen, men tänkte lägga in lite text och lite filmer och visar att jag lever i alla fall, då det varit väldigt dött på min sida. Vi fick med oss två rosetter hem. :)

Första klassen, 60 cm.

Andra klassen, 80 cm.

.

Om ni kollar på filmen så kommer det komma upp flera filmer på Youtube från samma träning. Det här var i slutet utav träningen, Annie hade blivit lite lätt trött och jag hade kommit ner i sadeln mycket bättre än i början av träningen, jag hade också fått fram skänkeln lite bättre så jag inte gjorde henne irriterad med sporren, det är svårt att göra en omställning men det känns skönt att höra att det blivit skillnad från sist jag tränade för Emmeli.

.

Om ni skulle klicka in på de andra filmerna så kan ni ju ha lite tänk i hur hon verkar i galoppen. Hon är och var väldigt anti just den dagen, främst i vänster galopp. Hon skjuter in bogen väldigt mycket och jobbar hela tiden emot min skänkel, så när jag puttar ut henne blir hon mer anti och blir stark och fortsätter. Men sen har jag även ringt Sara Ellevik som ska eventuellt komma och kolla hennes tänder efter nyår, så då får jag klarhet om det skulle vara något i munnen också. Men det kan ha varit vad som helst, en dålig dag, träningsvärk, tandvärk, bitit sig i munnen och så vidare.

.

Vi jobbade på att få henne att aktiviera bakbenen tillsammans med min innerskänkel eftersom det är mycket där hon går emot. I början ligger vi på mitten volten, så om ni hittar någon sån film så har ni början där. Hon blev lite irriterad då jag petade på henne och gick emot och/eller ökade takten eller bytte takt, men det gjorde egentligen inte så mycket eftersom jag fick en respons på det jag gjorde. Och till slut fick jag även rätt respons när jag hittade de små knapparna rätt.

.

Det känns otroligt mycket bättre nu. Jag har mer förståelse för hur Annie funkar, och de små-små detaljerna som gör skillnad, och framförallt hur svår Annie är som individ. Men för mig känns det bra. Det känns som vi börjar hitta tillbaka och jobbar som ett team tillsammans. Jag tvivlar inte på att det kommer bli ännu bättre även om vägen dit kommer vara kort eller lång.

Tog en extra dressyrträning på fredagen för Emmeli. Och det gick verkligen hur bra som helst och jag är verkligen jätte nöjd.

Något jag inte tänkt på och som jag fick höra nu är att min skänkel kommer för långt bak och jag sitter på muttan! (Man får säga så i min blogg), och jag har skänkel på ett revben, och när jag då försöker få Annie att böja med hela kroppen och få henne att följa med så får hon svårt att böja sig eftersom jag inte har skänkeln på rätt plats, så nu för att reda till problemet till bästa möjliga sätt försöker jag tänka mer "stolsits", för då kommer jag rätt i sadeln och kan också sitta ner. Mer än så är det inte, men det är lättare sagt än gjort tyvärr, så idag red jag utan stigläder, dock bara ett kort tag eftersom mina lårmuskler dog av väldigt fort.

.

Men Annie var väldigt trevlig och fin, inte alls på något vis hängig eller tung i handen och gick inte heller som att hon slocknat av eller krullade ihop sig. En del har hon tappat i galoppen, men jag tror inte att det är långt bort att få det hon tidigare hade, och lite markbunden är hon. Men jag tror det kommer att gå framåt bit för bit och jag är redo att verkligen kämpa för det trots motgångar. Det var inte heller några passningar, lite konstig i tempot ibland men verkligen inte pass. Vilket lättade oerhört mycket från axlarna måste jag säga. Annie gjorde också jätte fina övergångar från galopp till trav. Har kommit på vart knappen sitter till att få en bra övergång och det känns väldigt skönt och bra, lite finslipning såklart. Jobbade mestadels på volt, ibland red vi på spåret och ibland innanför så att jag skulle "agera vägg", och att hon inte skulle ha stödet på väggen utan i mig i stället, samt minskade och förstorade volten.

Så i morgon kväll ska jag rida upp henne på malmen och så får hon sova där till onsdag, och så är det en ny träning på onsdag eftermiddag, ska bli riktigt roligt. Sen kommer jag mest troligt att ställa av henne en vecka eller så, passar bra nu till jul och nyår. Tror det behövs, för då har det mesta gått bra på slutet och hon kan få tänka igenom allt. Samla lite tränings energi. Nu är vi på rätt väg igen!

Man kan väl säga att de som var med och tävlade hade gemensam uppvärmning, det var en bra grej då de har ett ridhus och det är snö ute så man inte kan hoppa fram där.

.

Och över kom hon. Annie har nog aldrig varit så taggad på en hopptävling. Hon stannade på första framridningshindret, fast det var nog mer mig det satt i då jag styrde henne helt fel och helt okontrollerat, slutade med att hon gick över hindrer i alla fall, haha. Men sen flöt allt på, inget tvivel till att stanna och inget stopp. Rev dock översta bommen till ett hinder i 80 klassen, det kändes att hon tappat mycket av sin galopp kvalite och slarvade bak. Men en nöjd Liza och en nöjd häst blev resultatet och jag kommer väldigt gärna tillbaka till vindeln.

Träffade väldigt trevligt folk, och har fått höra väldigt fina grejer om Annie i helgen, och av folk som jag inte trodde jag skulle höra saker av, det stärker på självförtroendet och det känns som att jag och Annie är på rätt väg igen.

.

Så vad var vi utklädda till? Ingen aning i princip, vi skulle helt enkelt föreställa att vi var från 70-talet. Och bland alla som var med och var utklädda fanns det 6 placerade (så vi var rätt många som var med), och vi kom på en fjärde plats. Med oss hem fick det följa två paket, ett med toffifee godisar, och ett med en tvättsvamp till Annie, gummisnoddar och en hovkrats. Och som fjärde placering vart det en film (om olika bett, vilken effekt, olika tankar och så vidare, så den ska jag defenitivt kolla på.) och en "hästkeps", perfekt att vara i stallet! Lite uppdatering om gårdagens lyckade rundor i alla fall, tyvärr så glömde guldfisk jag kameran hemma så inga bilder vart det heller, jag hoppas på att det kommer ut lite bilder på vindelns hemsida framöver. :)

.

Lite bilder från filmerna sen träningen i måndags.

Hann mocka tre boxar och fixa vatten åt alla hästarna medan jag väntade, kändes skönt att ha gjort något. Hann börja borsta Annie också, fast hann bara med benen, var dock viktigast just då eftersom jag tog på henne skydden.

Annie gick in direkt, backade en gång men gick sen in igen, så det var bra, jag tror hon känner att det är rätt bekvämt att åka brett.

.

Kom dit och fixade och borstade, lindade på henne lindorna och började rida fram. Vi vart lite sen dit, så allt blev lite framflyttat, men det gick bra ändå. Började med att Elin knöt fast mina händer i sadeln (haha, inte det skönaste idag.), så att jag skulle sitta i samma nivå i händerna och bara sitta still i handen och låta henne komma till mig. Det var svårt, faktiskt. Eftersom jag bara satt där och fick rida med hela sitsen så förvandlades Annie till en kamel och sprang med huvudet uppåt.

.

Jag blev lite irriterad. Inte på henne men för att det är så svårt att ställa om sig själv. Men jag fick med rumpan riktigt bra till slut ändå. Och i slutet kom hon väldigt fint. Som hon kändes i går i mitten och mot slutet vill jag ha henne jämt. Traven och galoppen kändes otroligt bra mot slutet, det var svårt - men helt klart värt det. Hon tog till passen till viss del i går, en lätt undanflykt.  Jag har insett vilken svårriden häst jag faktiskt har, men det kändes så bra. Mina mål känns inte omöjliga att nå, ser framemot fortsättningen för det kommer bli så kul.

.

Får eventuellt filmer och bilder senare, kan ju dock förvarna att det inte är så vacker syn men det får man ta hänsyn till, haha. :) Kommer eventuellt ett mer utförligt inlägg då jag har filmerna också.

Arkivbild.

.

I går hade jag hoppträning för Emmeli, gick otroligt bra. Bättre än vad jag trodde att det skulle göra faktiskt. Har bara ridit för Emmeli en gång tidigare, och då jobbade vi mest på att få Annie framåt direkt och gjorde lydnadsövningar. Då var hon mest irriterad (inte Emmeli, utan Annie, haha. ) och surade mot det mesta jag gjorde. Men igår började det bra redan från början, jag hade henne väldigt mycket framåt och utan sura miner, nu är det finslipning i höger galopp fattningar så hon kommer fram mer direkt som i vänster varv. Det var bättre mot slutet, dock är höger Annies sämre varv så det får man ju ta att man får nöta lite mer.

Fick även upp näsan på henne i går som har varit ett problem tidigare för då hinner hon inte se hindrena (Emmeli gjorde en otroligt fin min för det också, så den kommer jag nog ha i huvudet ett bra tag.), och då tappar hon suget och suger inte på hindret och kommer inte igång. När jag då får upp näsan så kan jag koncentrera mig på att rama in henne och rida henne framåt mot hindret och verkligen satsa i stället för att behöva tänka "kommer hon stanna? Måste jag lyfta henne? Hinner hon se hindret?". Skulle ha tagit med mig kameran och bett Hanna filma, jag vart otroligt nöjd med allt trots små missar.

.

Vi red en bra övning i går i alla fall, med galoppbommar och sen en långsida med hinder, två galoppsprång, bom, två galoppsprång och hinder. Annie löste det riktigt bra, och hon gjorde det verkligen hur bra som helst och kommer hon fel är hon så bra och löser det även om jag ställer till det för henne. Min fina tjej. Har också hittat en sadel nu, den låg bra på henne i går i alla fall, i dag ska jag rida i den en stund utan schabrak för att se om sadeln gnuggar, ligger den bra så ska den vara kvar. Känns otroligt skönt om den skulle passa. Nu ska vi sikta in oss på en klubbtävling som sker i December bara för att hon ska få komma ut och kika och faktiskt få satsa över hindren. Ska vara på en nivå där om hon stannar kan hon gå över, allt för att få henne över och att få självförtroendet tillbaka på banan för både henne och mig.

En av gårkvällens filmer från träningen, det är roligt att när man ser filmer så återupplever man vissa ögonblick som man verkligen känner sig nöjd över från igår. Men dem känns ännu bättre än vad det ser ut att vara, jag la ju inte ut något från förra veckan, men förändringen från den träningen till den här är enorm, faktiskt. Det känns skönt faktiskt, självklart känns det lite jobbigt att vi gått tillbaka lite och inte fortsatt där vi var i slutet på sommaren, men det känns som att det skulle ha kommit hur som  helst ändå, och jag är glad att vi är påväg tillbaka och att jag hittat två stycken jätte duktiga tränare jag kan rida för. Jag kan bara beskriva ordet med lycka!

Passen smög sig på i går, rätt mycket faktiskt. Och ibland smög hon sig bakom lod, men då känns det rätt när man kommer åt henne, när hon passar tycker hon det är jobbigt, och när hon kröker ihop sig måste man hjälpa henne med ett lyft. Alla små detaljer har jag börjat lägga märke till, jag får hjälp at hitta dem och känner "aha"-upplevelsen, och det känns så otroligt roligt. Den här träningen gav mig mycket, och det känns så bra nu i efterhand, en träning gjorde så stor skillnad och det glädjer mig, känns som att jag fick ihop ännu mer vilja nu då jag tvekat lite på mig själv även fast jag vet vad som sägs om att inte ge upp. "Ett steg fram, två tillbaka."

Har aldrig behövt köra så sakta från vännäs, jag tror jag körde mellan 70-80 hela vägen från vännäs till robertsfors, dimman var så tät så man såg knappt något, det var flera gånger jag var påväg av vägen eller in i räcket.

.

Hur som, jag tog mig en ridtur med Annie i går. Och eftersom hon inte kändes bra alls i galoppen i torsdags så ville jag rida egenom henne mer ordentligt där. I skritten var hon fin, hon har släppt otroligt mycket på sista tiden, och jag har henne inte lika låst i innerhanden, det som Åsa sa tog jag åt mig ordentligt. "Det är bättre att man hinner glappa 25 gånger på en volt än att glappa med tygeln hela tiden i ett halvt varv". Traven var hon otroligt fin i början, hon kändes stor och spänstig, men hon orkade inte med speciellt mycket i den spänstigheten och blev därför lite för springig. Det var jobbigt för då började hon genast bli hög och springig i bakbenen, jag försökte få henne lite lång och låg i stället, öka lite från volten och det gick bättre. Rullade över i galopp och gick tillbaka ett steg från i somras, hög och bred hand. Jag kunde då mycket lättare plocka ihop henne och hon kändes otroligt fin faktiskt, jag kunde öka och korta utan att hon spände upp sig. Gjorde likadant idag, mycket övergångar från skritt till galopp och avsaktningar från galopp till skritt. Lite seg på igångsättningarna, men efter att jag petat på henne med pisken och hon fått lite action i språnget så började hon komma igång, kom igång lite väl mycket kanske och blev då lite starkare, men inte alls så att det var jobbigt.

.

Det känns bra att jag fann en lösning på problemet. Att jag valde att gå tillbaka ett steg så att hon jobbar med något hon minns sedan tidigare, nästa gång jag rider ska jag nog jobba henne mycket utåtställd och plocka in henne ordentligt. Jag har två träningar inbokade vilket känns otroligt skönt, sen får vi se om jag vågar anmäla mig till klubbtävlingen på lördag, jag är i valet och kvalet och vill inte riktigt bestämma mig. Det känns.. läskigt på något vis. Faktiskt.

.

Annie ville väldigt gärna leka kast med liten Liza, stark i handen, öronen rätt framåt och medan hon varvade med att bli stark så väntade jag på en ny laddning med energi. Hela grejen vart som en gunghäst, framåt och bakåt, stark och framåt och till slut för att slita ur tygeln. Jag försökte jobba egenom den där perioden men jag lyckades verkligen inte, så i stället för att fortsätta efter vägen så red jag upp på åkern och la henne på en stor volt, där fick hon ligga och rulla på och trötta ut sig ett tag, sedan plockade jag ihop henne igen och försökta samla, och nu med bättre resultat både i höger och vänster varv. Jag avslutade på åkern, även om jag hellre skulle ha avslutat vid vägen, men jag tror att det hade blivit en seger för henne om hon återgått till samma bomb som innan. I dag vet jag inte vad jag ska hitta på, jag funderar på att rida i gång i mycket galopp, plocka ihop och släppa fram och göra mycket avsaktningar och igång sättningar. Åkterkommer.

Så jag bestämde mig för en ordentlig skritt tur, så ut for vi, jag och Annie och Stina på en tapper cykel.

Jag provade ett hackamore på henne faktiskt, och hon var så nöjd. Red barbacka med ett tjockt schabrak och hackamore med blinkande reflexer. In mot vännäs for vi och runt i byn, drygt 1,5mil skrittade vi.

.

Nöjd var hon. Över broar, in i byn, massa lastbilar och bilar och hon tog allt med en nypa salt. Öronen rätt framåt och tuggade på nöjt när hon inte hade något i munnen. Ett hack ska införskaffas för såna här turer, funderar även på att prova hoppa henne med det och se vad som händer då. Var tänkt att vi skulle åka till sandtaget dagen efter, men det blev inget för jag och Hanna missade varandras tider, haha. Det får bli en annan gång förhoppningsvis.

Rullade igång i galoppen, och hon kändes otroligt mycket bättre. Kan meddela att i somras när Annie blev lite krånglig i galoppen så brukade jag och Annika fara ut och galoppera henne rakt framåt och hon fick själv välja takt och tempo och bara rulla på, och det var det jag hade i åtanke då jag red henne dem sista varven runt ridbanan. Och det verkade funka även denna gång. Tempot var bättre och hon rullade igång bra från skritt till galopp. Nästan så att det vart skritt - ökad galopp. Hon tar tid på sig att rulla i gång i bland, och därför vill jag få en kraftig reaktion redan på direkten så att hon kommer i gång, och då gick hon i gång och vart super taggad. Inte speciellt stark faktiskt utan bara aktiverad.

.

Jag vart supernöjd med passet, det kändes hur bra som helst måste jag säga. Jag har nu bokat in en dressyrträning för Kerstin Tell på tisdag, där kommer det bli mycket filmat förhoppningsvis. Jag är super taggad på en genomkörare faktiskt, det kommer bli otroligt roligt. Jag funderar på att vara med på vännäs Pay and ride dressyr och se hur procenten ser ut och jämföra procententen från i somras. Inte med så mycket krav utan bara så hon får kika och är avspänd. Då blir det nog en LB1a.

Jag återkommer med uppdatering efter Kerstin träning och då kan jag garantera mycket filmer.

Jag var och hoppade en dag, i måndags var det. Sa att jag hade med mig kameraman som skulle filma och fota - vilket också hände. Men jag vill verkligen inte lägga ut det. Filmerna är inte så dåliga, men det kändes så dåligt. Jag skäms nästan över mig själv, jag blir förbannad. Inte på Annie utan på mig.

.

Vi åkte i alla fall och hoppade, hade två hinder framme. Två stycken på en stor volt, och det här övningen har jag gjor tidigare och fått den att funka otroligt mycket bättre. Men i måndags gick det inte. Syftet var att få henne att rulla på, mestadels själv och att hon ska hålla galoppen i både vänster och höger. Nånstanstans under träningen kände jag att hon på något vis inte var med i bak, varken Hanna eller Stina tyckte det syntes någonstans, men jag fick ändå inte med bak trots alla knep jag brukar ta till. Vi bytte övning och hade ett hinder på medellinjen och hoppar varannan höger och varannan vänster så att hon ska byta galopp efter hindret och rulla på, och här blir hon väldigt osäker och kan inte fortsätta rakt efter hindret utan börjar sladda med bak och blir osäker om hon ska rakt fram eller höger/vänster. Men till slut tyckte jag det ordnade upp sig lite bättre, inte jätte bra men ändå bättre. Och jag vet att det mest sitter i mig, jag har inte hoppat speciellt mycket och blir lätt tveksam då jag har ridit henne på ett sätt och nu ska byta så hon ska lära sig att orka bära sig själv. Efteråt lät jag henne galoppera på runt fyrkanten, surade en hel del och var helt enkelt inte med varken i skänkeln eller sätet. Kollade på filmerna sen och det jag kände såg jag också på filmerna (det är en ytterst liten skillnad till hur hon brukar vara, och som jag tror att bara jag reflekterar på som har ridit henne så pass mycket.). Jag kommer lägga upp filmerna senare, men jag tror jag själv behöver smälta dem först, kolla på dem flera gånger och se vart det går snett, vad jag kan förbättra, vilken ände jag ska börja i. Just nu känns allt omöjligt med hoppningen, men jag tror verkligen inte att det är det. Jag kommer att börja träna 4 ggr/månaden, varannan dressyr och varannan hoppning. Det känns skönt, vi behöver komma i gång ordentligt.

.

Ni kan få en vääldigt kort film, hela 11 sekunder är den.

.

Igår då jag började rida så kändes hon otroligt fin, trots att hon dagen innan varit som en exploderande bomb. Jag red mycket på volten, och hon sa att hon såg lite stel ut, och det kunde jag hålla med om, så vi böjde egenom henne rätt ordentligt på volten, med hjälp av innerskänkel fick jag forma henne, och samtidigt leda med innerhanden. Och ni som sett Annie vet att hon ibland kan tappa takten, och i början så red vi så att hon fick hitta sin takt själv, men nu har hon blivit så stark, så nu måste man kräva att hon hittar takten, och då måste man själv ha takten i sig så hon kommer tillbaka till den. Och det funkar jätte bra. Sen skulle jag glappa så mycket som möjligt i innerhanden, MEN även också i yttertygel så att hon inte skulle börja sitta fast på någon av tyglarna. I början förstod inte Annie varför jag släppte på yttertygeln, hennes stöd försvann ju då, och det är inget hon är van vid. Även jag tyckte det var konstigt, men jag förstod sen hur jag skulle göra och varför - Annie måste ju kunna bära sig själv, jag kan inte bära henne. Det är jag som gör henne begränsad, det är jag ju också medveten om. Och Åsa sa också att jag kommit långt och att det såg fint ut då jag bara haft henne så kort stund. Men också att det är svårt att utbilda en häst, men att jag gör ett bra arbete och vi var välkommna tillbaka. Men det här är en väldigt viktig detalj, så nu ska jag försöka rida så som jag gjorde på träningen, och jag tror det kommer ge resultat.

.

Annie var otroligt fin och snäll. Hon har tappat lite i galoppen nu då hon inte varit igång ordentligt som hon var tidigare, men jag tror inte att vägen dit är speciellt lång tillbaka, och jag tror det kommer gå alldeles utmärkt. Jag lägger in lite filmer, så alla kan ta del av den. För jag hoppas verkligen att ni kan få hjälp utav mig, och att ni får följa min utveckling. Sen som jag skrev tidigare så är händerna en svag sida för mig, jag har länge haft problem med händerna. Men jag har nu hittat grunden i mitt problem, och jag tror jag har hittat en väg för att det ska bli bättre. Jag är så taggad på att träna, och nu vet jag i vilken ände jag ska börja. Min finaste Annie!

.

Jag lägger in lite länkar som jag tycker ni kan titta på, duktiga människor och vissa som har problem med lastning. Jag måste passa på att jag bara lagt fokus på lastning nu (och rakning igår), sen vart det så sent så jag skulle inte ha orkat rida, men förhoppningsvis ska jag rida en tur idag innan träningen i veckan så hon är lite igång i alla fall, ska bli skönt att komma i gång igen, nu då transporten lär vara löst och hon är rakad och klar.

.

här kommer lite filmer:

.

Lägger in tre länkar som jag tycker mig vara värda att se. Jag tycker dem arbetar med hästen på att bra sätt. När jag lastade Annie i förrgår så var vi på ett begränsat lastrymme, eller vi var inne i en hall hon hade helt öppen på sidorna men hon kunde inte gå ut ur hallen. Sen regnade det och blåste/var mörkt, så rampen skulle inte behöva vara hal och eftersom det blåste så fick hon vänja sig vid konstiga ljud inne i tansporten, men samtidigt så hade vi ljus så att vi kunde se.

I början så tog ju jag kontakt med Sörgården utifall att de eventuellt kunde komma ut och hjälpa mig, men samtidigt vet jag att Annie varit svårlastad och att vi klarat ut det redan en gång tidigare, så varför skulle det inte gå den här gången?

.

Så vi började. Vi gick fram ett par steg, sen backade, gick sedan fram och så stod vi där ett bra tag, sen backade vi ut igen. Allt handlade om att jag skulle få bestämma när vi skulle gå in, stå kvar, och backa bak igen. Såg jag på henne att hon blev osäker - då backade jag innan hon hade börjat backa. Det funkade rätt länge, och vi var nästan inne helt, hon stod med en bakhov utanför och såg så nöjd ut. Och till slut fick vi in även den, och då gjorde jag misstaget med att be Hanna försöka få igen bommen där bak. Och då började väl det mesta gå utför, för så fort någon närmade sig där bak så skulle hon minsann inte sätta baktassarna i transporten.

Jag upplever Annie att hon är lite rädd om rumpan, och därför bör man ta det försiktigt, men man måste prova allt och se vad som funkar bäst. Men den här idén tog sitt stopp till slut.

.

Jag började sedan försöka longera henne och sedan gå på transporten. Det funkade inge vidare för mig. Jag vet att det funkar för många andra, men jag själv har som aldrig förstått riktigt hur det funkar. Så jag gav snabbt upp den idén när jag själv inte riktigt visste hur jag skulle planera det. Vi vart tjuriga båda två i stället, tänkte att om jag fick upp henne på rampen och hon bara stod där så kanske det skulle kännas bättre. Och det funkade faktiskt, tills hon hörde ett ljud utifrån och hon kastade sig bakåt.

.

Sen provade jag peppa henne, jaga på henne litegrann och när hon tog sitt kliv upp på rampen - massa beröm med lugn röst och lät hon stå där. Den här taktiken funkade, för när hon insåg att det var lugnt och tyst och skönt i transporten så gick hon in helt, när Hanna sen skulle stänga så stod hon bakom och pratade väldigt lugnt, och det gick helt utan problem. När vi stängt bommen fick hon stå ett tag, fick godis och äta lite kraftfoder där inne, allt för att hon ska förstå att det är helt okej att stå där inne. Vi lastade ur sedan (hon backade lite fortare, men det är nästa steg.) och sedan så lastade vi på igen, helt utan problem, samma sak igen, godis och lite foder tills hon förstod och så backade vi ut, denna gång bättre och inte i snabbt tempo.

.

Jag måste säga att Annie haft problem med transport tidigare, det är få som får lasta henne. Jag vet att Rebecka har löst upp det för sig och att det gått bra, men samma sak även för mig, i början gick ingenting och jag vet inte hur många timmar det tog att få henne att ens sätta framhovarna inne i transporten. Men sen på nytt ställe så vart det som ett nytt ställe att testa på, och därför känns lastningen viktig att klara av utan att det ska vara ett problem då jag kommer vilja åka och träna väldigt mycket i vinter.

.

Jag kommer fortsätta jobba med transporten. Och även lite bakträning kommer bli nästa steg.

.

Jag förstår att det är tungt att försöka lasta sin häst och det inte går. Men om ni vet att ni har en svårlastad häst, så ta en dag du har ordentligt med tid och ge dig inte, för ger du dig så kommer det fortsätta till nästa gång, avslutar ni med något bra så kommer hästen garanterat tänka över den positiva känslan och börja lita på dig ännu mer till nästa gång. Det behöver inte ha med eran realtion att göra (enligt mig, andra har säkert egna åsikter.), hästen kan helt enkelt tycka det är jobbigt, samma sak är det med oss människor, trots att vi litar på människor kan vissa saker kännas jobbigt. Hitta en metod som passar er, träna, träna och återigen träna.

Jag har skrivit litegrann om hur jag gör, och jag tror jag kommit på den bästa lösningen för oss. Den behöver inte alls vara rätt för andra. Och har du inte problem med lastning - bra. Det är skönt, men ta det inte för givet för det, jag trodde Annie inte mer skulle tveka att gå in i en transport efter sommaren, men helt plötsligt var vi utanför igen, men det löser sig, det finns hjälp att få överallt.

.