lbda -

21 November 2011 Måndag

Jag har tänkt på en sak. Det är många gånger man går in på en blogg och märker hur hårda kommentarer vissa får. Hur mycket bråk som uppstår och att man vägrar acceptera att man kan tycka olika om saker.

Jag tycker sånt är självförvållat, att man går in och kommenterar någons blogg alltså. Ingen tvingar en till att läsa bloggen, och framförallt inte till att klicka in på kommentarsfältet och kläcka elaka kommentarer.

Jag uppskattar dem som läser min blogg, ni alla verkar vara så ärliga - på ett bra sätt, och inte på ett kränkande sätt. Och det gillar jag, då gör det inget för mig att ni har en egen åsikt så länge ni accepterar att jag har min, och vice versa. Jag menar, om vi en dag ska titta på TV och det är ett program vi tycker är värdelöst - fortsätter vi titta då? Förhoppningsvis inte. Ibland gör man det ändå, bara för att titta i princip. Och det kan man ju göra med bloggar också, man kan läsa bloggar trots att man inte alltid tycker om innehållet men det är lika lätt att låta bli det elaka kommentarsfältet som att byta kanal på tv.n. Det är inte svårt, det är så enkelt så att man inte ens kan göra det krångligt. Men en del verkar trots detta tycka det är fullkomligt rätt att kläcka ur sig precis vad som helst, och när man väl gör det - varför passar man inte på att vara anonym?

Anonymt är ju det bästa som finns, för inget vet ju vem man är. Yeah, right. Lägger du en kommentar som anses kränkande eller liknande kan en polisanmälan göras, och då tror jag inte att du är lika anonym längre. Och trots att man inte kommenterar med sitt namn så borde man lära sig att om man inte kan stå för det man säger borde man aldrig skriva på en dator heller. Och trots anonyma så kan man ta åt sig, även om man inte vill.

Man läser ofta "jag tar inte åt mig, jag vill bara förklara", och det kanske är så, men många gånger tror jag att man faktiskt lägger en extra tanke på detta. Och det är trist, man ska inte behöva lägga energin på jobbiga kommentarer. Gillar du inte innehållet - byt blogg, sök upp nya, låt bli kommentarsfältet.

2011-11-21 @ 14:35:46 Åsiktsinlägg Permalink

Kommentarer

Postat av: Ingela

Håller med dig där, du skriver verkligen ut vad många av oss tänker (eller jag iaf!).

sv: Det är inte hela världen, men det tar rätt hårt på en där och då. Jag har brutit ihop ett antal gånger och undrat om jag var helt värdelös som inte kom dit jag ville. Det visade sig att jag behövde få en annan syn och träffa på andra människor som gav mig nya saker att träna på, nya saker att titta efter. Bakslagen tar hårt, men när man kommer ur dem brukar det gå så mycket bättre än innan =)

Jag funderar på Caesar och Safira, så blir det spännande att se om sambon håller med när vi får hem kisarna ;)

2011-11-21 @ 14:56:35
URL: http://semperfidelisesto.blogg.se/

Postat av: Ingela

sv: Jag och Sonic har haft och har fortfarande då och då samma problem med att rumpan har en tendens att vara kvar i stallet när vi galopperar. En sak som hjälpt oss väldigt mycket är uteritter där vi varvat snabb galopp med lite kortare galopp och det har fungerat jättebra för oss. Jag har tömkört en hel del där han mestadels har galopperat. Sen kan jag ju se till mig själv att jag är noggrannare redan i övergången trav-galopp. Jag kör ibland skritt-galopp för då tvingas han lite att sätta rumpan under sig för att komma igång.

Annars har han ju tränat sig själv väldigt effektivt genom att galoppera på stället i flera km när man rider ut med andra ;)

Löshoppning, studs och travhopp är väldigt effektivt. Jag försökte löshoppa en gång i veckan i somras och det har också gett en bättre grundgalopp. Oj nu har jag skrivit av mig en massa saker utan att du bett om det haha! Typiskt mig =)

2011-11-22 @ 09:12:14
URL: http://semperfidelisesto.blogg.se/

Trackback