.

Jag lägger in lite länkar som jag tycker ni kan titta på, duktiga människor och vissa som har problem med lastning. Jag måste passa på att jag bara lagt fokus på lastning nu (och rakning igår), sen vart det så sent så jag skulle inte ha orkat rida, men förhoppningsvis ska jag rida en tur idag innan träningen i veckan så hon är lite igång i alla fall, ska bli skönt att komma i gång igen, nu då transporten lär vara löst och hon är rakad och klar.

.

här kommer lite filmer:

.

Lägger in tre länkar som jag tycker mig vara värda att se. Jag tycker dem arbetar med hästen på att bra sätt. När jag lastade Annie i förrgår så var vi på ett begränsat lastrymme, eller vi var inne i en hall hon hade helt öppen på sidorna men hon kunde inte gå ut ur hallen. Sen regnade det och blåste/var mörkt, så rampen skulle inte behöva vara hal och eftersom det blåste så fick hon vänja sig vid konstiga ljud inne i tansporten, men samtidigt så hade vi ljus så att vi kunde se.

I början så tog ju jag kontakt med Sörgården utifall att de eventuellt kunde komma ut och hjälpa mig, men samtidigt vet jag att Annie varit svårlastad och att vi klarat ut det redan en gång tidigare, så varför skulle det inte gå den här gången?

.

Så vi började. Vi gick fram ett par steg, sen backade, gick sedan fram och så stod vi där ett bra tag, sen backade vi ut igen. Allt handlade om att jag skulle få bestämma när vi skulle gå in, stå kvar, och backa bak igen. Såg jag på henne att hon blev osäker - då backade jag innan hon hade börjat backa. Det funkade rätt länge, och vi var nästan inne helt, hon stod med en bakhov utanför och såg så nöjd ut. Och till slut fick vi in även den, och då gjorde jag misstaget med att be Hanna försöka få igen bommen där bak. Och då började väl det mesta gå utför, för så fort någon närmade sig där bak så skulle hon minsann inte sätta baktassarna i transporten.

Jag upplever Annie att hon är lite rädd om rumpan, och därför bör man ta det försiktigt, men man måste prova allt och se vad som funkar bäst. Men den här idén tog sitt stopp till slut.

.

Jag började sedan försöka longera henne och sedan gå på transporten. Det funkade inge vidare för mig. Jag vet att det funkar för många andra, men jag själv har som aldrig förstått riktigt hur det funkar. Så jag gav snabbt upp den idén när jag själv inte riktigt visste hur jag skulle planera det. Vi vart tjuriga båda två i stället, tänkte att om jag fick upp henne på rampen och hon bara stod där så kanske det skulle kännas bättre. Och det funkade faktiskt, tills hon hörde ett ljud utifrån och hon kastade sig bakåt.

.

Sen provade jag peppa henne, jaga på henne litegrann och när hon tog sitt kliv upp på rampen - massa beröm med lugn röst och lät hon stå där. Den här taktiken funkade, för när hon insåg att det var lugnt och tyst och skönt i transporten så gick hon in helt, när Hanna sen skulle stänga så stod hon bakom och pratade väldigt lugnt, och det gick helt utan problem. När vi stängt bommen fick hon stå ett tag, fick godis och äta lite kraftfoder där inne, allt för att hon ska förstå att det är helt okej att stå där inne. Vi lastade ur sedan (hon backade lite fortare, men det är nästa steg.) och sedan så lastade vi på igen, helt utan problem, samma sak igen, godis och lite foder tills hon förstod och så backade vi ut, denna gång bättre och inte i snabbt tempo.

.

Jag måste säga att Annie haft problem med transport tidigare, det är få som får lasta henne. Jag vet att Rebecka har löst upp det för sig och att det gått bra, men samma sak även för mig, i början gick ingenting och jag vet inte hur många timmar det tog att få henne att ens sätta framhovarna inne i transporten. Men sen på nytt ställe så vart det som ett nytt ställe att testa på, och därför känns lastningen viktig att klara av utan att det ska vara ett problem då jag kommer vilja åka och träna väldigt mycket i vinter.

.

Jag kommer fortsätta jobba med transporten. Och även lite bakträning kommer bli nästa steg.

.

Jag förstår att det är tungt att försöka lasta sin häst och det inte går. Men om ni vet att ni har en svårlastad häst, så ta en dag du har ordentligt med tid och ge dig inte, för ger du dig så kommer det fortsätta till nästa gång, avslutar ni med något bra så kommer hästen garanterat tänka över den positiva känslan och börja lita på dig ännu mer till nästa gång. Det behöver inte ha med eran realtion att göra (enligt mig, andra har säkert egna åsikter.), hästen kan helt enkelt tycka det är jobbigt, samma sak är det med oss människor, trots att vi litar på människor kan vissa saker kännas jobbigt. Hitta en metod som passar er, träna, träna och återigen träna.

Jag har skrivit litegrann om hur jag gör, och jag tror jag kommit på den bästa lösningen för oss. Den behöver inte alls vara rätt för andra. Och har du inte problem med lastning - bra. Det är skönt, men ta det inte för givet för det, jag trodde Annie inte mer skulle tveka att gå in i en transport efter sommaren, men helt plötsligt var vi utanför igen, men det löser sig, det finns hjälp att få överallt.

.