Jag har nämnt Annika i flera inlägg tidigare. Och jag tror inte alla vet vem Annika är som hittar hit. Annika har jag ridit för så länge jag kan minnas, redan då jag började på satsningen och red ponnyn Manfred, till min första häst Buster, senare till sköthästar så som Gina och Kairos, och till sist Annie.

Jag har alltid trivts med att ha Annika som instruktör, hon är lättsam och plockar fram övningar som man alltid kan till nytta av senare. Annika flyttade nu i sensommaren, och jag tror aldrig att jag har känt mig så vilsen som jag har gjort då. Jag visste inte riktigt i vilken ände jag skulle börja, och jag blev så stressad när det inte funkade så som det brukade göra när Annika var med. Men jag försöker alltid tänka tillbaka, funkar inte övningarna en dag som jag tänkt mig - vad skulle Annika ha tagit för övning nu? Borde jag kanske gå tillbaka till det här ett steg?

Jag har lärt mig att analysera saker bättre, lära mig vad jag ska ta till för knep nu när jag fått vara ensam ett tag och inte velat plocka in en ny tränare direkt.

.

Jag har så mycket att säga till Annika. Och om du läser det här, tack. Du vet hur mycket du har gjort för mig.

Tror aldrig att jag kommer stå så nära en instruktör som Annika har stått mig. Annika var med mig upp och provred Annie, och när hon kom hit så red hon henne också, och har gjort det enda till hon skulle flytta. Och det har funkat jätte bra, och det har också blivit lättare. Jag tycker att det har varit jätte roligt att ha någon som rider henne och samtidigt kan hjälpa mig, för det är inte alltid så lätt att säga "gör si, och gör så", för rätt som det är så funkar det inte, och därför var det skönt att hon kunde rida Annie och sedan förklara utifrån det.

.

Jag tror hon var den enda som förstod vad jag egentligen tänkte. I början ville jag ha Annie, men sen ville jag inte, och då ville jag ut och provrida fler hästar. Alla tyckte det lät bra för Annie skulle ändå inte kunna gå dressyr och tävla så som jag ville. Annika sa aldrig något om det, hon tyckte jag skulle känna efter själv och att det var bra att jag skulle provrida andra hästar för då skulle jag förstå hur bra Annie var för mig. Jag provred aldrig någon annan häst. Det var efter en dressyrträning för Annika som jag bestämde mig att hon skulle vara kvar och jag skrev direkt till rebecca och frågade om hon kunde sänka priset. Svaret blev att jag skulle få ta henne gratis.

.

Jag hade Annie hos Annika hela sommaren. Och det har aldrig varit så kul som det var då. Det var kämpigt och tufft, men det finns inte ord hur kul jag har haft. Annika har ställt upp med träning, skjutsat hit och dit, lasttränat och hjälpt mig med allt, följt med på tävlingar och skrattat när saker inte riktigt gick min väg. Varit med från början och påmint mig om mina framsteg när jag inte riktigt sett dem. Hon har varit med enda från ruta ett och har alltid försökt hjälpa mig, alltid ställt upp och svarat på frågor även om dem varit dumma. Aldrig tappat hoppet trots att jag varit arg och ibland otrevlig.

.

Trots att Annika inte är kvar i trakterna så hör jag alltid av mig om det är något. Och jag får alltid ett svar tillbaka. Det känns skönt att jag alltid kan få hjälp på traven även om hon inte är där jag är, för det känns så mycket lättare att höra när jag har tänkt i rätt banor och när jag kanske borde ändra sätt. Alltid är hon positiv och glad för min skull, och det känns så kul. Jag saknar självklart att kunna skicka i väg ett sms och fråga om hjälp eller när vi ska träna nästa gång, det gör jag verkligen. För jag såg alltid fram emot våra träningar, för det var alltid kul och många gånger kämpigt. Hon vet alltid hur jag känt mig, även om jag inte har sagt något om det. Jag kan inte beskriva hur tacksam jag är, och jag tror verkligen ingen vet hur mycket hjälp och stöd jag fått av henne. Och att dem som rider och tränar för henne nu verkligen ska vara glada för det, för det är verkligen en person med kämparglöd, ibland har hon till och med så att det räcker och blir över för både sig själv och ryttaren som sitter på. Allt jag vill säga är, tack. och lycka till! Jag ska hålla alla mina tummar för dig, och jag hoppas att du kommer och hälsar på oss och skrattar åt oss när det går åt alla andra håll förutom dit jag vill, och hjälper oss flera gånger när vi behöver det.

.

Du är värd det bästa.