Jag lånade ut Buster för två år sedan, samma år som vi började första gymnasiet. Jag funderade länge över detta, av många olika anledningar. Jag tappade först intresset lite, eftersom jag kom mig som ingen vart, jag nådde som alla mina mål med Buster. Men sen så kom intresset i kapp igen, och då ville jag ha honom kvar, hade honom ute på annons men tog då bort det eftersom han stod mig så otroligt nära. Men när jag bodde i vännäs så hade jag bara tid för honom max tre gånger i veckan, och hade jag tur hade jag Rebecka som var hos honom och red då och då. Och pappa ställde upp och mockade. Men jag kände ändå att det inte räckte till för mig då jag verkligen ville hans bästa, och hans bästa var inte att jag var där tre gånger i veckan när jag tidigare varit där flera timmar per dag. Sen var han ju lite äldre, och jag kände att det kändes orättvist att fortsätta träna och tävla honom när jag tyckte han skulle få gå i skogen och bara ha det kul och få en fin tid. Vi kollade upp möjligheterna i vännäs, men då tog jag mig ju som aldrig dit eftersom jag inte hade något transport medel. Så allt körde som ihop sig.

Jag hittade en kille som skulle ha honom och sälja honom vidare, (han är min gamla hovslagare och otroligt fin människa) men det negativa var att det inte var säkert att jag skulle få veta var han var eftersom jag egentligen inte har rättigheter till det bara för att det var min gamla häst. Men sen så kändes det så fel att sälja, och inte veta vad dem gör med honom och riskera att det blev fel och inte kunna göra något åt det. För innan vi köpte Buster så hade en tidigare ägare sålt han till en ridskola, och skrivit i kontraktet att han ej skulle få säljas vidare utan att hon fick chansen att köpa tillbaka honom. Men dom sålde honom ändå, så vissa kontrakt bryts utan problem och det ville jag inte vara med om.

.

Så jag bestämde mig för foder åt Buster åt en familj som jag visste inte skulle tävla och träna med honom utan bara ha kul och så. Dem fick ta honom gratis om vi fick stå kvar som ägare på honom, och jag tycker det har funkat jätte bra att ha det så, då kan både jag och hon komma överens om vad som ska hända med Buster i framtiden. Sen så står han bara drygt två mil utanför Robertsfors, så det är så nära att jag kan hälsa på honom i princip när jag vill. Så anledningen var väl kortfattat att jag inte hade riktigt tiden som jag ville ge honom och ansåg att han kunde få ett hem där någon kunde pyssla med honom varje dag och han bara fick vara. :) Mitt ansvar som ägare är att se till att hästen har det bra utan att tänka på mig själv.

.