När jag läste den här texten så tänkte jag på varmbloden i sig. Konstigt att läsa en text om hundar och dra det till hästar. Men det är så många gånger även med hästar.

Jag har läst oerhört många bloggar som uttrycker sig om varmblod, både som ridhäst och som travare. Och jag tycker skillnaden är väldigt stor.

Det är många gånger jag läst att varmblod inte kan bli något, och jag är helt säker på att flera hästintresserade har hittat såna texter. För det första i mitt argument kan jag bara säga att ett varmblod är gjord för att springa. Otroligt många använder den i trav och jag har inget negativt att säga om det så länge man vårdar sin häst ordentligt, och jag har träffat på människor som är travmänniskor som har otrolig fin syn på sina hästar. Och oftast är det ju så att de plockas ur travet för att de inte klarar av den hårda pressen, inte vill springa eller helt enkelt inte passar in. De kommer väldigt ofta till hem där de används som skogsmulle, familjehäst och så vidare. Och jag tror mycket handlar om den bristande kunskap man faktiskt har om varmblod som ridhästar.

.

Alla varmblod kan inte bli topp dressyr hästar, och inte topp hoppare. Men diskuterar man så, så borde man ju börja tänka på alla hästar, alla blir inte något. Alla hästar har begränsningar, men oftast, i alla fall väldigt ofta så sitter det i människan och inte i hästen. Det är tråkigt att det är många som är negativt inställd att ha ett varmblod som ridhäst. På min första dressyrtävling fick jag höra av andra att de hört andra på läktaren säga "vad gör hon här med ett varmblod" , "det är ju bara pinsamt". Vad tror folk att dom är? Är man inte värdig att visa upp sig för att man har ett varmblod, nordsvensk eller en annan ras? Hur kommer det sig? Att hålla på med hästar och ridningen är att kunna ha kul. Alla definerar ordet kul på olika sätt. För en del är det att vinna allt, ha bästa hästen, dyraste ridkläderna eller dyraste utrustningen. Men jag då, hur vet dom vad jag tycker? Jag älskar att ha kul. Jag älskar att sitta på min häst, jag älskar att stå i stallet. Kul för mig är att ha kul med Annie. Att vi når våra uppsatta mål tillsammans. Många gånger har jag varit besviken, en av dem gångerna var sist jag var i väg och tävlade då vi vägrade ut oss. Då var jag besviken, på mig själv. Annie hade inte vägrat om det inte hade haft med mig att göra, eller om hon hade haft ont eller liknande, eller bara var nervös. Men aldrig, aldrig har jag kunnat vara någon som slagit min häst för en sådan sak. Nu går jag ut från ämnet, men ni förstår.

.

Under tiden jag haft Annie så har haft otroligt mycket emot mig. Redan från början fick jag höra att jag inte skulle fixa att ha ett varmblod, dels för min kunskap och dels för att dom inte går att rida som en vanlig ridhäst. Jag har bara en sak att säga om det, vadå inte går att rida som en vanlig ridhäst? Vad skiljer ett varmblod från andra ridhästar förutom människans syn på dem?

.

Men när jag red i gång henne och jag la ner hela mitt hjärta i arbetet så lyckades jag med alla de mål jag hade satt upp, trots allt folk bara några månader sagt att jag inte skulle lyckas. Där satt jag på min häst och var så stolt. I början av tiden höll jag med, jag ville hellre ha ett halvblod för jag tog åt mig så hårt av de folk sa. Jag trodde de skulle ha rätt. Och därför började jag kolla mig runt och se om någon var intresserad av varmblodet Annie som då var min foderhäst. Fler än en gång fick jag höra, vadå varmblod? Hon är väl ändå ett halvblod?

.

Jag har också läst bloggar på folks bristande kunskap. Visst, det kanske är fem av tio varmblod som faktiskt blir ordentligt fina. Men hur har deras liv sett ut? Vilka förutsättningar har de haft? Det handlar inte om rasen i sig, det måste man tänka på. Varmblod är otroligt fina hästar, stora och varma hjärtan. Läste bara för ett par timmar sedan att en del inte väljer att försäkra dem för att dem ändå ska gå sönder, och så vet inte jag om det är, och jag uttalar mig inte. Men det jag vet, är att en gång hade jag och en speciell person ett samtal, hon hade inte haft sina hästar försäkrade, för man får ändå inte ut något för det i slutändan. Och när varmblod blir skadade så är det ofta rätt rejält. Och då är försäkringen inte allt tyvärr.

.

Många gånger blir jag frustrerad. Jag kan bara prata om mina erfarenheter och vad jag anser. Men att dra alla över en kant är inte rätt. Det finns otroligt många som misslyckas med sina hästar även om de inte är varmblod. Och att man säljer en häst man inte trivs med har jag inget att säga till om. Jag förstår varför. Kan man inte hantera en häst rätt och det bara blir dåligt så ska man inte fortsätta för till slut kommer man förstöra både för sig själv och hästen.

.

Alla tycker och tänker vi alla. Men alla där ute som rider varmblod och håller på med varmblod och faktiskt förstår mitt tänk - ni kämpar så bra, många är starka efter saker man får höra. Jag säger inte att folk som har andra hästar har det inte, för jag har själv fått höra saker jag "gjort" mot min arab som inte alls stämmer. Men alla i hästvärlden har hästen gemensamt, varför kan vi inte värdera allt lika högt och skippa alla dessa utbildningar och tävlingar? Hästen är vår vän, och allt där emellan har egentligen ingen betydelse. Jag är redo att få andras åsikter och tankar, för det vet jag kommer tänka. Men det här står jag fast vid.

"Like how you are the best thing in my world
And how I'm so proud to call you my girl"

.

Det gick väldigt bra trots allt. Men i kväll kommer det förhoppningsvis filmer. Kan ju vara rätt kul det med faktiskt. Hon är just nu under lite bantning, det syns att jag inte snålat med maten för henne i alla fall. Men nu har vi något att jobba med trots allt! Återkommer!

Jag skulle ha publicerat det här inlägget i går, men det blev inte av då det vart så sent. Men som ni förstod så red Stina Annie en stund igår. Stina ville att jag skulle skriva lite också och förklara utifrån vad jag tycker och tänker. Annie är en häst som man inte får något gratis av, och är man ny på ryggen så kan hon ställa till det ordentligt. I går så tänkte Annie komma undan med det mesta, mest genom att lägga till sin fina passgång. Den är inget problem och det uppkommer knappt då man rider henne längre, men nu när Stina satt upp så kände hon att det kunde vara kul. Stina vann dock till slut, då övergick Annie till att springa fort i stället. Men det löste upp sig, Stina gjorde det bra.

Hon red henne utåtställd på volten i skritt i går, det gick bra. Gjorde också volt i volten, det gick bra där Stina plockade in henne ordentligt då Annie har en tendens att rinna iväg om man inte tar tillbaka henne, så Stina fick kämpa på i går. Övningen vi gjorde är bra för Annie, det är mycket huvudtänk för henne, och nu är hon ju inte direkt i gång som hon har varit tidigare, så det kändes bra att börja på en sån punkt igår då mitt mål var att få henne mer lösgjord och lång och låg. I traven vart det dock kämpigt, och jag förstår Stina, därför bad jag henne plocka in henne i volten i stället för att ha henne utåtställd. Annie tyckte det var roligare att prova se hur mycket Stina skulle bry sig om hon gick med huvudet rätt upp, men tyckte allt ordnade upp sig. Annie ställer om sig otroligt mycket på kort tid, och ingen dag är den andra lik och därför är det svårt att säga "idag ska jag träna det här", för det är inte säkert att det lossnar så fort för Annie. Och att ge sig in på något som inte funkar för henne blir omöjligt och slutar i bråk, och att kunna undvika bråk och göra det behagligt i stället känns mycket bättre.

Så vi kom till den punkt vi ville i går, och jag längtar så mycket till jag får sätta mig i sadeln igen.

.

Nu ska jag borsta mina tänder och dö i sängen till i morgon, så trött är jag minst sagt.

Eftersom Annie är så rädd om rumpan så tänkte jag försöka påbörja tömkörning. Vet inte riktigt hur jag ska börja än, men har väl en liten bild i hur jag tänkt mig i alla fall. Hur det ska gå med kryckor får vi se, jag har i alla fall tänkt filma allt redan från början, men jag kommer ta bort ljuden på filmerna och istället förklara i bloggen vad jag gör, mest för att jag inte tycker om att höra min egen röst på film.

.

Sen ska jag på något vis ta mig in till Umeå och hitta ett tredelat bett med D-ringar att prova på Annie. Jag tror det skulle vara ett bra bett på henne. Ska dock jämföra lite priset och se om det är bättre att beställa då jag ändå tänkt beställa de fina schabraken från Hööks. Men först ska jag mäta bettet, vet faktiskt inte vilken storlek hon har, så det blir att mäta ut ett nytt. Sen ska jag även beställa en vaccinationstid i veckan, förhoppningsvis får vi kanske en tid redan nu i veckan. Men annars klarar hon sig till nästa vecka också, men det vore ju skönt att få det bortgjort så att vi båda kan ta det lugnt tillsammans så behöver jag inte ha fullt lika dåligt samvete över att inte kunna rida.

.

Nu ska jag fortsätta leva utanför bloggen, återkommer!

Kul att så många besökt, och tack för alla fina värmande kommentarer! : )

Annie fastnade jag för i november-december 2010. Innan Annie hade jag Buster, men när jag började gymnasiet så lånade jag ut honom till Elin. Han står fortfarande där sedan drygt två år tillbaka.

.

När jag såg annonsen på Annie blev jag imponerad. Det var så fina bilder och hon verkade så annorlunda jämfört med andra hästar, och speciellt andra varmblod. Jag ringde Rebecca ganska fort, och tillsammans åkte jag med Annika och Linus till Luleå för att provrida Annie.

.

När vi var i Luleå så kändes det bra. Eller, helt okej kanske. Rebecca var super trevlig och Annie var jätte fin. Men när jag satt på henne från början så kändes allt som en omöjlighet. Jag kunde ju inte ens få henne att låta bli passen och skritta på normalt. Annika hjälpte mig, och helt plötsligt kändes det inte riktigt lika omöjligt. I bilen på väg hem så kände jag hur kul det skulle vara, i alla fall få prova och se vad som hände med allt.

.

Till slut lånade jag Annie i tre veckor. Men tiden går så fort, speciellt när man lånar en häst under en sån tid. Vi förlängde kontraktet till sista juni 2011, och efter det skulle vi bestämma oss om vi ville ha henne eller skicka tillbaka henne. Och det var så mycket velande. Jag tänkte skicka tillbaka henne. Och det tyckte i princip alla andra också. Men på något vis så förändrades allt väldigt fort. Jag ändrade mig efter en träning för Annika, och då skrev jag till Rebecca direkt ifall om hon kunde sänka priset om jag ville köpa henne. Svaret blev att jag fick henne gratis, i kontraktet står det dock att Annie ej får lånas ut eller säljas från mig.

.

Jag kommer aldrig kunna tacka Rebecka tillräckligt för Annie. Och inte heller Annika som hjälpte mig så långt och som fick mig att inte tappa hoppet. Jag tror hon var en av två som faktiskt trodde på mig. Hade jag skickat tillbaka henne hade jag ångrat mig otroligt mycket i dag.

.

Annie är en häst med enorm personlighet. Den kan inte mätas med någon annan. Det vet jag att alla hästägare säger om sin häst, och inga problem med det. Men med Annie är det så otroligt speciellt.

Du får inget gratis, och hon litar inte på dig bara för du tror dig vara en ledare. Du ska förtjäna allt du gör, och förtjänar du det inte så ger hon dig inte det.

.

Den här filmen fick jag skickat till mig då vi skulle åka och provrida: http://www.youtube.com/watch?v=mSt_Kvi3Jek

När Annie var hos mig från början så kan jag väl säga att ingen direkt trodde att jag skulle kunna rida henne. Men jag tror jag fått folk att ändra åsikt. För vi tar oss framåt, sakta men säkert. Och nu vet jag verkligen meningen i "ett steg fram, två tillbaka."

.

Här är en film från då jag red Annie i ridhuset, kring mars/april. http://www.youtube.com/watch?v=gUapNQ0b040

och här är slutligen en film från i somras hos Annika: http://www.youtube.com/watch?v=CgP6I7b6FFU

.

Annie är ett sto på 164 cm och är elva år. Det var inte alls längesedan vi skrev på kontraktet så att hon skulle bli våran. Och det är jag som står som ägare på henne. Hon står uppstallad i vännäs hos Hanna. Jag kommer inte gå in så mycket mer, det var mer en "kort presentation", mer kommer komma med tiden. :)

Känns väldigt många gånger som att Annika behövs på plats, saknar att kunna skicka ett sms och få hjälp när det verkligen behövs vissa gånger. Men framöver ska vi väl hitta någon att rida för en eller två gånger i månaden. Någon som passar både mig och Annie bra. Dock så blir det nog lite senare, kommer bara rida till på onsdag sen är det dags för operation. Jag hoppas dock att det återhämtar sig snabbt så att jag kan vara uppe på hästen fort.

.

Grejerna som inhandlades i går vart ett par bruna benlindor, hälften fleece och hälften elastiskt. Sen fick hon ett fint grönt fint stalltäcke som hon kommer trivas bra i tror jag. Sen fick hon en ny grimma också, bara för att. Älskar de klassiska färgerna, mariblått, rött och vitt. (:

.

Nu känns det som att det börjar bli lite sent, och jag orkar inte hålla mina ögon öppna. Men jag ska återkomma mer i morgon. Annie har fått en tur med Hanna i dag, så hon är nog nöjd! Men mer i morgon i alla fall, och framför allt bilder!

Allt kommer inte bara handla kring dessa två hästar, utan kring allt som har med häst att göra. Ett mål är att ha visst många besökare som besöker mig aktivt och som är med i frågeställningar och deltar i det jag kommer att lägga upp. Det kommer även komma upp mycket bilder och även intervjuer som jag kommer springa runt med bland folk. ←

.

.