Och när man tänker på något så hittar man det oftast på internet, och nu var jag inne och läste på Emily Töyräs blogg (www.livetmedella.blogg.se ) och hittade en länk: http://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/smedstorp/article1599348/Norrlandska-tar-over-Tjustorps-hastcenter.html

.

När jag gick i skolan innan gymnasiet var jag alltid duktig i idrott. Jag älskade idrott. Och jag ställde upp för mina kompisar, och jag fick lära mig att det inte handlade om hur duktig man var, utan vad man gjorde utav det. Och jag gjorde alltid mitt bästa. Jag spelade handboll när jag var yngre, men valde bort det för hästarna. Sen började jag friidrott, jag gick dock inte länge eftersom jag inte trivdes med åldergrupperna. Men hade jag fortsatt tror jag att jag faktiskt hade varit något inom friidrott idag (om man får ha det förtroendet att säga det utan att få negativa kommentarer.), när jag gick i sjätte klass hoppade jag 5,30 i längdhopp och var alltid insatt i det jag gjorde.

.

Men allt ändrades väldigt fort då vi bytte lärare. Jag gjorde inte längre allt som jag gjorde tidigare. Jag hade ont i mitt knä, och när vi bytte lärare så ville jag inte gå på lektionerna längre. Jag var en av de få som sa vad jag tyckte, för mitt betyg i idrott spelade inte längre någon roll, varken för mig eller för honom. Eftersom allt nu handlade om hur bra man var, och inte att man alltid gjorde mitt bästa. Och för mig är det fel. Ett betyg handlade om hur många gånger vi sprang uppför en brant backe under en viss tid, orkade vi visst många så fick vi ett visst betyg, och orkade vi fler så fick vi bättre betyg. Jag var inte med och sprang i den backen är det enda jag säger. Hur ska jag med knäskada ha samma förutsättningar för en hockeykille tillexempel? Jag tycker att det var oschysst helt enkelt.

.

Men hur som var det inte det jag vill komma fram till, utan det som fick mig att tappa all förtroende var när jag fick höra att ridning inte var någon sport. Idrotten man höll på med på fritiden spelade in i idrottsbetyget, förutom vi som red, för det var ingen idrott. Det fick mig att gå i taket. Jag skulle egentligen inte ens behöva försvara mig på den punkten eller ens behöva övertyga någon om att det är en sport. Men jag var tvungen.

.

Hur kan folk säga att det inte är en sport? Beror det på okunskap alltihopa eller handlar det helt enkelt om att folk är rädda att inse faktum? Jag tillbringade mer tid i stallet än vad killarna gjorde för sin hockey, jag kunde sitta på en helt okontrollerad häst utan att vara rädd medan de i högsta form kunde åka runt på sina skridskor. Förstå mig inte fel, jag tycker inte att det är lätt att åka skridskor, och jag skulle aldrig kunna spela hockey. Men det är en sport, likaväl som ridning. Att sitta på en häst och ha förtroende och samspel är så mycket bättre och svårare att hitta än att ha samspel med en puck (som förövrigt väger hur mycket?), att nu Rolf vann priset har skapat otroligt mycket prat och hur dumt det är att någon annan "riktig idrottare" vann priset. Jag sitter bara och skrattar för folks kunskap, hade Sedin vunnit priset hade det inte varit snack om saken, han hade varit värd det. Men eftersom Rolf rider så är det inte värt det, det är ju hästen som gör jobbet och han bara sitter där.

.

En diskussion som aldrig tar slut, jag älskar mitt projekt arbete och lyfta fram dessa underbara djur, och underbara människor som gör ett hårt artbete med sina hästar! ♥