14 December 2011 Torsdag - Nu är jag tillbaka.

Jag förstår din frustration till fullo. Jag har själv varit där med Sonic, även om han aldrig passat (han kan inte) men han har gjort andra saker. Jag varnar för lång kommentar... I de första filmerna du visar känner jag så väl igen mig, det blir irriterande att hästen lägger sig framåt tungt i handen och vad man än gör så är bakbenen kvar i stallet vilket leder till att man själv och hästen blir irriterade, det blir jobbigt och hästen försöker komma undan, Annie passar och Sonic brukade resa sig. Anledningarna (tror jag, jag känner ju inte er) att hon passar mer inne är för att 1) det är mindre och upplevs mindre med väggar och tak, omedvetet fösöker man då hålla ihop henne mer (jag gjorde ofta detta med att dra åt mig handen) - det blir obehagligt/jobbigt och hon protesterar 2) hon saknar lite framåtbjudning och försöker komma undan det jobbiga med att protestera. Båda har jag varit med om många gånger. Det tog ca tre månader innan Sonic kunde bära sig själv väldigt korta stunder, aldrig mer än en kanske två gånger per pass och aldrig mer än ett par steg åt gången och då endast i skritt, någon gång i trav. Det tog mig ca tre år innan han började bära sig längre perideri skritt och trav och nu sex år senare klarar han nästan ett helt pass (hans ork är inte den bästa just nu och så hade vi ett års uppehåll båda två). Det har verkligen tagit blod, svett och tårar. Jag har ridit med tre cm långa sporrar för att få framåtbjudning, och för att han emellanåt blivit skänkeldöv - speciellt när man rider ut. Nyligen har jag lagt av dem för jag har hittat knapparna för hur jag ska få fram honom utan dem och verkligen lyssna. Spö har jag aldrig, han är livrädd för dem. Nyligen kom jag också till insikt i att om jag struntar fullständigt i var huvudet är och koncentrerar mig på framåtbjudningen, så kommer bärigheten av sig själv, Sonic kommer till ro och placerar själv huvudet "rätt" (enligt dressyrens normer) och jag kan med små förändringar i fingrarna få honom att lyssna på en förhållning, med små skänkeltryck göra en sluta i trav ( som vi haft så mycket problem med i alla år) och mycket mer. Galoppen är svårare fortfarande. Där får han ha högre tempo för att själv hitta rätt och så galopperar jag korta stunder åt gången så att han har bärigheten hela tiden. Nu är ju detta en väldigt individuell lösning som fungerar för oss. När han protesterar, antingen genom att resa sig eller börja studsa på stället så lättar jag genast i handen och gör något annat. Sen försöker jag om en liten stund igen och när det fungerar utan att han känner press lägger jag av. Det kan se för j*vligt ut, men bara han förstår vad jag vill och inte protesterar är jag (numera) nöjd med det passet, för då vet jag att det kommer gå lite bättre nästa gång. Annie kommer att tala om för dig när hon kan bära sig själv, du känner det. Tills dess får du tyvärr hjälpa henne att hålla upp sig, bärigheten kommer var så säker och du behöver inte vara orolig att hon inte är redo. Det är "bara" att rida på för att bärigheten ska infinna sig, och rätt vad det är en dag så kommer den, periodvis och ni lär er tillsammans hur den ska plockas fram och kännas. Det är jobbigt, jag kan inte säga något annat och det tar tid. Annie är så otroligt fin redan så jag har absolut inga tvivel om att bärigheten kommer, bara du vågar släppa henne lite i munnen. Vad händer om du skulle lätta lite i handen, ökar tempot en aning och gör en halvhalt för att kontrollera om hon lyssnar när hon passar? Det är inte alls säkert att det fungerar på henne, men hon ser inte så stressad ut på filmerna att hon vi springa iväg, fast jag kan ju ha helt fel =). Jag vet att bakslagen kommer, efter ett tag när ni fått fram hennes bärighet kommer det att gå lite sämre och då är det dags för henne att vila för då behöver hon smälta alltsammans psykiskt. Bli inte besviken då (som jag blev) utan det är bara en del i processen. Efter vilan, det räcker mest troligt med en vecka, så är ni tillbaka ännu bättre än innan! Jag är absolut ingen expert utan talar utifrån min egen erfarenhet och den är väldigt begränsad. Men kämpa på!



sv: Haha tack =) Jag tror du menar min riddardräkt? Den har jag sytt själv, projektarbete i trean på gymnasiet ;)

Sv: Kul att du säger! Han är ett riktigt charmtroll(när han har sina lite bättre dagar)

Liten förtydligande borde du kanske förklara Liza, binda händerna - jag satte ett plastsnöre (där nybörjare håller sig framme på sadeln) för att underlätta att dina händer inte skulle åka upp/ner, du placerade dina handleder under plastsnöret (som senare gick i sönder) vilket du inte var fastbunden. Tänkte bara så att läsar inte misstolkar något för att det är förbjudet att binda fast ryttaren på hästen i någonform! :)



/Elin

Min uppfattning är att varmblodstravare passar vid stress.. Vet även en som började passa mer pga ryggproblem..