.

Det är så intressant hur vi alla väljer att "uppfostra" våra hästar. Hur olika vi ser på problem. Jag har sedan långt tillbaka betett mig på samma sätt som Annie beter sig på mot mig. Vilket jag anser gör en positiv verkan, hon förstår mig när jag uttrycker mig så att hon förstår.

Annie har tillexempel en tendens att bli supertaggad i stallet, att hon vill gå ut, vill gå till boxen eller på något annat sätt vill ha något, och får hon inte det så ställer hon sig och vevar med frambenet. Hon ser aldrig sur ut då hon gör det, bara allmänt glad. Som en hund. En hund viftar på svansen men Annie viftar på benet! Betendet gillar inte jag, men jag är glad att hon är gla och att hon inte är sur. Det hjälper inte att jag står och skäller på henne och ber henne sluta, och jag tror inte att det hjälper för så många andra heller. Det går in genom ett öra och ut genom det andra i princip. Men något som alltid funkat på Annie är att göra precis likadant. Börjar hon veva - ja då börjar jag veva med mitt ben, och det syns så väl att tankarna börjar snurra i hjärnan på henne. DÅ blir hon sur, "av vilken anledning gör du såhär?", men när hon slutar så slutar jag, och då ser det ut som en lampa tänds på hennes huvud "ahaa, är det så det funkar", sen är det över. Tidigare har hon ju varit väldigt på när man ska ta på henne täcket, bitit tag i jackor eller lagt öronen, när hon bitit tag i mig biter jag alltid tillbaka. Det är den värsta förolämpningen för henne - men fan vad det funkar bra måste jag säga! Hon vaknar alltid till efteråt, jag gjorde samma sak på min andra häst Buster om han hittade på såna där saker, det var dock väldigt sällan då han är en helt annan häst jämfört med Annie, men det har alltid gett en positiv verkan på dem i slutändan. Inlägget = väldigt luddigt skrivet, jag återkommer för nu ska jag bannemig fika!