12 November 2011 Lördag

sv; Åh, tack! Din häst är också riktigt vacker, den ser så himla klok ut på headern! :) (Hehe, nu får vi hoppas att det är samma häst..)

haft en trevlig helg? :)

kramisar!

Det är ofta man får gå tillbaka ett snäpp när något inte fungerar. Det är väl en nyttig erfarenhet kan jag tänka men kanske inte fullt så rolig =) För en månad sedan eller så tog jag och Sonic flera steg tillbaka, men då var det bara att ge vila som hjälpte, så han fick stå i en vecka, sen var problemet som bortblåst och vi tog något steg fram - längre fram än vad vi var innan.



Klart att du ska anmäla dig till tävlingen! Det bästa sättet att bli av med osäkerheten är att ta tag i och möta problemet! Jag har sagt hela sommaren att jag ska tävla på nyår i hoppning (klubbis) men redan nu har jag funderat på att backa ur för jag blir så nervös, men å andra sidan så känner jag att nu jäklar måste jag ta tag i det!

sv: Skönt att man kan känna utveckligen hos sig själv och inte behöva be om hjälp lika ofta, likväl som man inte ska sluta be om hjälp =)



Jag tror inte att hon vägrar utan anledning, hästar gör alltid allting av en anledning. I mitt fall vägrade vi ut oss på några tävlingar på 90 cm. Höjden är inga problem för Sonic, det är hos mig problemet ligger eftersom jag är annorlunda på tävlingsplatsen och de utvägringarna gjorde att det kom som en blixt från en klar himmel + att syrran placerade sig med honom på en annan 90 cm. Mina tävlingsnerver är inte att leka med och det känner Sonic av, så anledningen till att han vägrar på tävling (han stannar aldrig annars, hoppa är något av det bästa han vet och ofta rusar han mot hindret och kastar sig över om man inte rider honom ordentligt) är att han inte litar på mig för att jag inte litar på honom. Ett tag gjorde vi helikopterskutt och då blev jag jätteosäker på höjden, men Sonic har hoppat högre både med och utan ryttare senare så jag vet numera att HAN kan. Det blev en ond cirkel. Han är jättenervös på tävling för att jag är det och så blir jag ännu mer nervös för att han inte lyssnar när han är nervös. Sen vill jag inte ha sagt att problemet ligger hos dig det är ju individuellt, det kan lika gärna vara så att Annie känner av stämningen på själva tävlingsplatsen och så fastnar hon i den sinnesstämningen och vägrar. När hon sedan har den inställningen känner du säkert av den och tvekar vilket gör att hon vägrar igen. På träning är det en annan sak. Jag har varit där, jag vet hur det känns. Det är bara jag som kan påverka min sinnestämning och därför "tvingar" jag mig själv till den här klubbisen, för den är lite mer som en vanlig träninng, och så ska jag kämpa för att släppa mina nerver. Jag måste för Sonics skull, för han tycker det är roligt. Usch vad jag svamlar =)

härligt, jorå det har jag haft med! :)