Faktiskt svårt att säga. För det har jag faktiskt inte tänkt så mycket på. Och det beror väl på vad man menar inom ridsporten, för min del är det ju att det händer något med hästen eller med mig/den som rider så att det ger skador. Jag tror inte att jag är en människa som tänker så mycket på såna här grejer, för då skulle jag vara stressad jämt och tro att det ska hända något. Man kan inte gå runt och vara rädd.

Inget svar på frågan, faktiskt. Självklart vore det ju otroligt coolt att få byta liv med en tränare, ge folk de där små, små detaljerna som fattar och komplettera så små bitar som förändrar helheten. Men sen har jag inte direkt någon specifik person.

1. Jag har två hästar.

2. Jag var med i en ridoycka när jag var mindre och har en axel som är högre än den andra.

3. Jag anser mig vara väldigt noga i stallet. (Jag tror fler kan hålla med mig.)

4. Jag behöver träna på att linda ben, älskar att linda ben då det behövs men träning behövs för jag är faktiskt inte speciellt bra på det.

5. Jag vill ha föl på Annie. Något som jag börjat tänka på mycket nu på slutet.

6. Jag har ramlat av Annie två gånger och skrattat som ett tok, första gången blev hon rädd för en bäver, andra gången lämnade hon mig framför ett hinder och jag ramlade av i slow-motion.

7. Jag har aldrig haft en så bra tränare som Annika.

8. Jag älskar att hjälpa andra och känna mig behövs i hästsammanhang.

9. Jag ger inte upp.

10. Jag älskar att se allas framgångar med sina hästar och blir sällan avundsjuk.

All time low - Remembering Sunday.

Jag älskar både dressyr och hoppning. Dressyren behövs för att Annie ska fungera i hoppningen, och just nu har jag börjat om med hoppningen i grunden med Annie, och jag ser fram emot att få se framstegen. Dressyr älskar jag för att så känna skillnad och kunna blicka tillbaka vart man började ifrån.