Annie kommer från Luleå och ägdes då av en tjej som heter Rebecca. Annie tog jag i december och skulle få ha henne på prov i tre veckor som sedan förlängdes med ett foderkontrakt till sista juni 2011. Och efter det vart hon min, Annie fick jag gratis av Rebecca, eller kostnaden vi fick stå för var ägarbytet.

.

Varför fick jag Annie? Annie är en speciell häst. I kontraktet mellan mig och Rebecca står det att jag ej får sälja Annie vidare, låna ut henne eller på något sätt ge över ansvaret på någon annan, skall hon inte vara kvar i mina ägor ska hon avlivas. Jag tycker inte att det är något fel med detta, och jag tackar fortfarande Rebecca för allt. Jag förstår också varför vi skrev som vi gjorde i kontraktet, annie är en häst mer enorm personlighet och är väldigt reserverad, vem som helst kan inte ta sig an henne och det skriver jag inte för att låta nedvärderande eller bättre än någon annan.

.

När Annie var hos mig från början så högg hon mig, fler än en gång. Var jag inne i boxen och det inte passade henne högg hon mig, tog jag av täcket för sakta, för snabbt eller på annat dåligt sätt högg hon mig eller höjde hoven, borstade jag henne högg hon mig, skulle jag hämta henne i hagen såg hon sur och tvär ut. Fler än en gång hände det också att hon tryckte in mig i väggen och attackerade mig då jag longerade/hade henne lös i ridhuset. Men det sa jag aldrig till Rebecca, jag tyckte så mycket om Annie och visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra, jag skämdes i princip. Varför gjorde hon så, vad gjorde jag för fel?

.

Vi började fixa mycket med henne sen. I stallet så ställde vi henne i gången om vi skulle göra något med henne så boxen fick vara hennes ställe, där ingen störde henne. Det funkade faktiskt. På ridskolekvällar fick jag dock ha henne i boxen, och då såg hon ofta väldigt sur och tvär ut, skulle ibland försöka bita. Minns en kväll jag stod i stallet och en flicka kommer och frågar varför Annie alltid ser så arg ut, varpå jag svarar "Annie är inte sur, hon vilar bara öronen bakåt!", ahaaaa fick jag som svar och nöjd som hon blev med svaret säger hon det till sin pappa, och pappan såg dessvärre inte så nöjd ut. Jag fick flera gånger frågan VARFÖR jag ens ville ha en sån häst, och att det var farligt.

.

Men det blev bättre, hon lugnade ner sig när vi kommit på att boxen var hennes ställe, och där ville hon vara i fred. Så sen så fortsatte vi göra i ordning där ute, och eftersom hon var så lättlärd så tog vi godis med oss i början, vi lät hon få en sen hade man bara en i handen. Hon gjorde aldrig en sur min då man gjorde så, allt satt bara i huvudet på henne. Och tänk vad trött och less man borde vara av att gå runt och hela tiden vara sur och ingen förstår varför. Hon blev så mycket bättre, och jag minns hur stolt jag var att hon inte var sur när jag borstade, det underlättade så mycket. Även vid sadling gjorde vi så, och aldrig en sur min.

.

Alla mina problem löstes där, i alla fall med borstning, sadling och när man skulle sätta på/ta av täcket. Så gör jag fortfarande, jag gör klart henne i gången och i boxen ska det vara helt lugnt. Men igår vart jag så förvånad över henne, jag satt inne hos henne i boxen på en upp och nervänd vattenhink och väntade på Stina, och hon var så glad. Hon rörde aldrig ett öra bakåt, var och puffade på mig och ville ha uppmärksamhet. En gång blev hon dock sur, det var när jag och Stina kramades, då såg hon lite hotfull ut mot Stinas ryggtavla, och kanske var det för att skydda om det skulle hända något, och en helt ny människa i boxen. När Stina var ute med Turbo fick Annie vara kvar inne, och jag stod och mockade bort lite extra, hon följde med varje steg, kikade vad jag hade på grepen, kom och kände på håret och luktade lite här och där. Att därefter kunna lägga på täcket utan en sur min kändes som en otrolig lättnad. Jag har accepterat hennes oliksida, hon har fått vara reserverad och ha sitt eget ställe, det har inte stört mig. Men när hon accepterar att jag nu gjort allt i boxen, att hon ser glad ut gör mig så lättad i hjärtat. Det är vad jag kallar skillnad, och såna här skillnader gör mig så varm i hjärtat. ♥