Allt annat? Ja, det har gått förjävligt rent sagt. Det känns jätte tråkigt, och kanske är det därför jag inte uppdaterat något. Men egentligen är det då jag borde skriva mest - för jag skriver bloggen för att flera människor ska kunna känna igen sig. Aldrig har jag hittat en vettig hästblogg där det är någon som skriver hur dåligt det kan gå någon dag, hästen är helt underbar varje dag och allt funkar utan problem. Men jag kan säga att så är det inte, i alla fall inte för mig, och jag kan nästan lova att det är fler än jag som känner så många gånger, ibland vill man läsa hur jobbigt det är för vissa, då vet man att man inte är ensam, för många gånger känns det som det.

.

Både i går och idag har det gått jätte dåligt. Kanske har hon en dålig dag, kanske har jag en dålig dag. Men jag känner mig borta från allt, jag känner mig vilsen bland alla metoder som finns i världen men jag måste hitta en som passar Annie, precis varje dag kanske jag måste byta metod. Det har gått så fort framåt nu, och som Annika skrev i ett sms så kommer det gå bakåt någon gång. Men jag vart verkligen förvånad om hur mycket det blev. Nästan så att det känns tungt. Det känns som hon är i en riktig test period och vill göra precis allt det som inte jag vill, så som att stegra och rusa i väg i galoppen. Jag skickade sms till Annika i alla fall, jag tror hon är den enda som kan hjälpa mig att inte tappa hoppet såna här gånger, för hon har alltid trott och känner både mig och Annie. Jag kommer aldrig att kunna tacka Annika tillräckligt för vad hon gjort för mig och allt stöd hon ger trots att hon är så långt borta. Det känns skönt att någon tror på mig och ändå tycker jag gör rätt när jag blir osäker. För osäker blir vi alla. Men jag tror det blir bra, jag är inte den som ger upp. Och när Annie är så som hon varit dem här två dagarna så går inget att göra förutom att rida henne less i princip. Jag ska göra mycket hjärngympa fram över, plocka fram gramanen lite och gå tillbaka till gamla övningar, sen ska vi träna för Kerstin/Pia/Åsa någon dag nästa vecka förhoppningsvis, jag hoppas det släpper till viss del. Jag känner med alla som tycker det är jobbigt många gånger, det är så det är att vara hästägare - det kan inte vara underbart jämt. Och speciellt i början, det tar tid- låt det ta tid även om det känns tungt i uppförsbackarna, sluta adrig kämpa och det har jag skrivit tidigare också, för det är värt det i slutändan. Det är i alla fall därför jag inte skrivit, jag vill kunna skriva en text till folk utan att det ska låta som jag är negativ till allt Annie gör, och jag vill inte bli på kastad skit för att "jag gör fel" eller "jag skriver fel", åt det hållet. Jag har inte vetat hur jag ska skriva det, men nu vet ni. Jag har varit frånvarande för jag varit tom på ord, jag vill medla något men jag vet inte hur.