Jag tror jag alltid varit en människa som valt att gå min egen väg, oavsett om det har fått folk att vända sig mot mig, eller om jag fått mot/medgångar. Det är min skit liksom, oavsett vilka val jag gör så är det jag som måste få allt att funka. Men jag kan inte få det att funka för andra, jag kan inte välja andras val och tycke. Jag kan inte bära andras liv på axlarna. Jag orkar inte släppa in människor så lätt som jag gjort tidigare. Jag vill bara vara jag, fokusera och ha kontroll.

.

I kväll har mycket slagit emot mig. Jag är nog inte ledsen över det direkt, mer fundersam. Jag tänker, analyserar, funderar men kommer egentligen inte fram till något förutom att jag alltid borde gå min egen väg, precis som jag kan och vill. Jag försöker att passa in, trots att jag gång på gång får skiten kastad i ansiktet. Nu orkar jag inte längre anpassa mig efter andra. Det har jag väl kanske inte gjort heller, och det kanske därför det är som det är för tillfället, att jag inte låter mig styras över andra.

.

Vad är erat största mål? Med er själva alltså, det behöver inte vara i hästväg eller något som har med häst att göra. Utan bara allmänt helt enkelt.

Mitt mål är att hålla huvudet högt och gå den väg som jag vill. Oavsett vad som händer efter den vägen så kommer det alltid lösa sig, för saker händer av en anledning. Man kan inte behålla alla människor i ens liv, och det finns en anledning till varför det är så också.

Alla borde ha det som mål. Inte följa någon annans fotspår bara för att vinden blir lättare åt det hållet, för lär du dig aldrig att ta motgångar kommer du aldrig att få känna på hur det känns att få en riktig medgång.

.

Jag vet inte varför jag skriver det här inlägget. Eller, det är klart jag vet vad det är som ligger bakom, men jag vet inte vad det har för nytta att jag skriver det på en hästblogg. Men jag hoppas jag på något vis kan nå ut till er som faktiskt läser min blogg. Trots att ni sitter bakom skärmar så kikar ni in hit av en anledning och det tackar jag för. Jag har aldrig fått en negativ kommentar på den här bloggen, bara upplyftande och fina ord. Tack för det. Tack som fan!

Gå din väg. Jag låter bilden tala för sig själv.