29 November 2011 Tisdag
Nu är vi hemkommna från Stockholm, eller vi kom hem i söndags eftermiddag. Men jag har inte riktigt tagit mig tiden för att blogga då det har blivit sena kvällar, träning och så har tröttheten slagit till och kvällarna blir inte fullt lika långa som man tror att man ska orka, mornarna blir ofta väldigt sega, men imorse hann jag upp för att duscha innan skolan eftersom jag stupade i säng i går kväll.
.
Men vi har haft otroligt roligt. Jag hade med mig kameran, men tyvärr så blev bilderna väldigt dåliga, filmade lite men det känns som att ni kan hitta allt på Youtube eller liknande redan. Vi var bara där på fredagen, men jag tyckte nästan det räckte, även om man gärna vill titta på flera hästar.
Vi började med att se den öppna dressyrträningen, våra svenska ryttare red så otroligt bra och hade väldigt läckra hästar. Tydligen så är det väldigt ovanligt med öppna träningar, eller den officiella kanske man säger. Ni förstår säkert vad jag menar. Man hade i alla fall full sjå med att kolla på allt och alla, det var så otroligt läckert.
.
Efteråt var det dressyr clinic med Kyra K. Helt sjukt lärorikt, och otroligt roligt att se. Kvinnan är helt otrolig, får ni chansen att se en clinic med henne så ta chansen. Hennes bok "dressyr med Kyra K." är också helt otroligt bra och väldigt läsvärd. Sen minns jag inte riktigt vilken ordning allt kom i. Men allt var så otroligt spännande att se. Sista showen för kvällen med Lorentzo (Kolla honom på youtube för att se klipp och filmer.), helt fantastiskt. Att göra så mycket med så många hästar samtidigt kräver så mycket, jag tror inte ens jag skulle klara av att göra så med en. Helgen kommer absolut att vara helt minnesvärd, otroligt roligt har det varit.
.
Det som fick följa med mig hem var ett par protector skydd, beigea benlindor, whitaker ridbyxor (som jag längtat.) ett hackamore, 3 par ridstrumpor och ett fint dressyrschabrak. Jag fick tyvärr inte med mig några hasskydd, magplatta eller martingal. Men det betyder alltså att jag kan få önska mig det i julklapp! (;
29 November 2011 Tisdag
Du vet att du är tillsammans med en hästtjej när...
- Du plockar ur din nytvättade tvätt ur tvättmaskinen och inser att din nya fina skjorta ser ut som ett hårigt gosedjur eftersom hon har tvättat sina schabrak i maskinen alldeles innan.
.
- Du hoppar in i hennes bil en varm sommardag och tvingas omedelbart kasta dig ut ur densamma lika fort igen, eftersom hästlukten är så stickande att det inte går att andas i bilen. När du påpekar detta för hästmänniskan så stoppar hon in huvudet i bilen och säger "Jag känner då ingen lukt".
.
- Du får en tydlig knuff i sidan om du skulle råka stå i vägen någonstans. Att be någon flytta på sig med ett vänligt verbalt påpekande är uteslutet, utan hon markerar kraftfullt fysiskt på vilken plats hon förväntar sig att du befinner dig på.
.
- Din garderob förändras från att innehålla ljusa, snygga kläder till att mer och mer påminna om scoutledare Frasses våta dröm. Dessutom börjar du spara på gamla tröjor och byxor med motiveringen att "de är bra att ha i stallet".
.
- Du inser att du oftare ser din partner i höga läderstövlar och med en piska i handen, än i en fin klänning. Detta helt utan att ni ägnar er åt någon trevlig perverterad lek i sovrummet efter mörkrets inbrott.
.
- Begreppet "ridtrosor" förs in i ditt ordförråd. En bra "ridtrosa" får inte skava, inte vara för tunn, inte vara för liten eller synas genom ridbyxorna. Eftersom alla veckans dagar innehåller ridning så är sexiga underkläder ett minne blott.
.
- Du hittar din ridtjej vid hyllan med majs i affären ivrigt letande efter den billigaste burken. Tänk att det kan skilja hela två kronor mellan olika märken! När du påpekar att den billigaste burken smakar träpellets så möts du av en oförstående blick och kommentaren "man måste spara pengar". Exakt samma oförstående blick får du utanför hästaffären när hon kommer ut med en full påse med hästsaker fast hon egentligen bara skulle handla en grimma. Fast nu är kommentaren istället "det ser mycket ut, men det gick bara på tre tusen och det är faktiskt bara saker jag behöver".
.
- Det klagas ljudligt om att det är långt att åka till jobbet eftersom det tar femton minuter, men hon åker glatt en och en halv timme enkel väg bara för att se en kompis tävla i en lokal LB någonstans mitt ute i ingenstans.
.
- Du får träna upp din förmåga att inte vara svartsjuk, eftersom hon är borta 3-4 timmar varje kväll, och är dessutom helt omöjlig att nå på mobilen. Att störa i stallet är som att svära medan Runar ber middagsbön allra minst.
.
- Alla ekonomiska kalkyler runt hästen är rena glädjekalkylerna. Att köra bil och transport till en tävling kostar 10 kronor per mil (för annars har hon inte råd att tävla). Att sedan bilen drar en och en halv liter per mil med transporten bakom, och bara bensinen kostar 13 spänn per liter är inget som du behöver bekymra dig om.
.
- Huset där ni bor sakta men säkert fylls av olika, mer eller mindre suspekta, föremål som skall föreställa priser från olika hästtävlingar.
.
- Du inte kan gå på vänster sida om henne när ni är ute och går utan att hon får ett spel och måste byta sida. På höger sida leder man både häst och man.
.
- Hennes telefonbok i mobilen innehåller de mest suspekta namn. Nej det är inte gamla pojkvänner eller kodade älskare, utan helt enkelt namnet på olika hästar i stallet. Hästmänniskor kallar varandra vid hästnamn, punkt slut.
.
- Dina kollegor på jobbet börjar sniffa i luften och diskret titta under sina skor om de har råkat trampa i något olämpligt på vägen till jobbet. Hyperallergiska Siv i växeln börjar nysa hysteriskt varje gång du går förbi. I själva verket har du bara tagit din hästtjejs bil till jobbet.
.
- Du upptäcker till din fasa att hittar till fler stall och tävlingsplatser runt om i Sverige än till krogar och uteställen.
24 November 2011 Torsdag
Måste tacka för alla oerhört fina kommentarer ni har lämnat! Jag blir så glad när ni skriver till mig, uppskattar det verkligen till tusen och det går direkt till hjärtat! Tack fina ni! ♥
.
Skulle egentligen ut och rida i går, mest bara skritt och träna på övningarna jag hade på träningarna, men det blev alldeles för sent. Åkte till stan kring halv fem och köpte foder, sen skulle jag hämta en sadel utanför stan, och sen in till stan igen för att tanka, sen ut på andra sidan stan för att lämna en sadel och hämta upp två stycken. Det tog sin tid, på tillbaka vägen skulle jag dessutom in på nattöppet och köpa plocksallad, (i stället för att gå på ICA/Konsum affärer där de tar 9,90/hg gå in på nattöppet och ta en sallads grej och fyll med så mycket som ryms med allt du vill ha och betala typ 59 kr.) och sedan åka hem till Vännäs. Jag var tillbaka kring nio på kvällen, förstår inte hur allt kan ta så fruktansvärt lång tid, men då det handlar om mig så är det väl inte speciellt konstigt då jag har en tendens att vara den segaste människan i världen, typ.
.
Jag åkte och mockade i alla fall, tog in henne och fixade med hennes täcken så hon skulle ha det varmt och mysigt under natten. Lämnade en spån hög i boxen också, där började hon gräva direkt och tyckte det var väldigt mysigt. Annie älskar att få nytt spån, speciellt om hon får sprida ut det själv.
.
Men i dag ska jag ta en ridtur, med koncentration på att bara gå framåt. Känner att jag inte har så mycket tid över i dag eftersom vi tar flyget till Stockholm i eftermiddag. I morgon blir det Stockholm Horseshow, så ni vet ju varför uppdateringen kommer vara i botten under helgen. :)
Första gången jag red Annie då hon kommit till mig. :)
23 November 2011 Onsdag
http://www.youtube.com/watch?v=ykfFOXpq6jQ
En av gårkvällens filmer från träningen, det är roligt att när man ser filmer så återupplever man vissa ögonblick som man verkligen känner sig nöjd över från igår. Men dem känns ännu bättre än vad det ser ut att vara, jag la ju inte ut något från förra veckan, men förändringen från den träningen till den här är enorm, faktiskt. Det känns skönt faktiskt, självklart känns det lite jobbigt att vi gått tillbaka lite och inte fortsatt där vi var i slutet på sommaren, men det känns som att det skulle ha kommit hur som helst ändå, och jag är glad att vi är påväg tillbaka och att jag hittat två stycken jätte duktiga tränare jag kan rida för. Jag kan bara beskriva ordet med lycka!
.
Passen smög sig på i går, rätt mycket faktiskt. Och ibland smög hon sig bakom lod, men då känns det rätt när man kommer åt henne, när hon passar tycker hon det är jobbigt, och när hon kröker ihop sig måste man hjälpa henne med ett lyft. Alla små detaljer har jag börjat lägga märke till, jag får hjälp at hitta dem och känner "aha"-upplevelsen, och det känns så otroligt roligt. Den här träningen gav mig mycket, och det känns så bra nu i efterhand, en träning gjorde så stor skillnad och det glädjer mig, känns som att jag fick ihop ännu mer vilja nu då jag tvekat lite på mig själv även fast jag vet vad som sägs om att inte ge upp. "Ett steg fram, två tillbaka."
23 November 2011 Onsdag
Vi hade dressyrträning i går. Det gick jätte bra. Det känns som vi är påväg tillbaka igen och det känns riktigt skönt faktiskt. Galoppen kändes otroligt mycket bättre idag jämfört med förra veckan, och jag fick ihop traven otroligt mycket bättre.
I söndags var jag ute och galopperade, rätt fram och bara framåt hela tiden, jobbade mer i ett övertempo så att hon hela tiden skulle komma fram och lyssna på när jag ville fram extra. Och det gick otroligt bra, red henne kring 40 minuter och sen fick det räcka, för då var både jag och hon nöjd.
.
Måndagen var det så hårt i backen, så då var vi bara ute och skrittade på åkern. Går knappt rida någonstans nu, hade hellre fått komma lite snö så man har bättre möjligheter till att rida ordentligt.
Uppdateringen har varit jätte dålig, men jag ska skriva mer om dressyrträningen sen, och kanske har jag filmer att erbjuda. Det beror på hur jag känner då, (;
21 November 2011 Måndag
Jag har tänkt på en sak. Det är många gånger man går in på en blogg och märker hur hårda kommentarer vissa får. Hur mycket bråk som uppstår och att man vägrar acceptera att man kan tycka olika om saker.
Jag tycker sånt är självförvållat, att man går in och kommenterar någons blogg alltså. Ingen tvingar en till att läsa bloggen, och framförallt inte till att klicka in på kommentarsfältet och kläcka elaka kommentarer.
.
Jag uppskattar dem som läser min blogg, ni alla verkar vara så ärliga - på ett bra sätt, och inte på ett kränkande sätt. Och det gillar jag, då gör det inget för mig att ni har en egen åsikt så länge ni accepterar att jag har min, och vice versa. Jag menar, om vi en dag ska titta på TV och det är ett program vi tycker är värdelöst - fortsätter vi titta då? Förhoppningsvis inte. Ibland gör man det ändå, bara för att titta i princip. Och det kan man ju göra med bloggar också, man kan läsa bloggar trots att man inte alltid tycker om innehållet men det är lika lätt att låta bli det elaka kommentarsfältet som att byta kanal på tv.n. Det är inte svårt, det är så enkelt så att man inte ens kan göra det krångligt. Men en del verkar trots detta tycka det är fullkomligt rätt att kläcka ur sig precis vad som helst, och när man väl gör det - varför passar man inte på att vara anonym?
.
Anonymt är ju det bästa som finns, för inget vet ju vem man är. Yeah, right. Lägger du en kommentar som anses kränkande eller liknande kan en polisanmälan göras, och då tror jag inte att du är lika anonym längre. Och trots att man inte kommenterar med sitt namn så borde man lära sig att om man inte kan stå för det man säger borde man aldrig skriva på en dator heller. Och trots anonyma så kan man ta åt sig, även om man inte vill.
.
Man läser ofta "jag tar inte åt mig, jag vill bara förklara", och det kanske är så, men många gånger tror jag att man faktiskt lägger en extra tanke på detta. Och det är trist, man ska inte behöva lägga energin på jobbiga kommentarer. Gillar du inte innehållet - byt blogg, sök upp nya, låt bli kommentarsfältet.
18 November 2011 Fredag
Jag har inte uppdaterat av många olika anledningar, mest för jag inte mått så bra dem senaste två dagarna, och främst för jag känner mig äcklad. Jag har inte velat skriva på bloggen hur jag känner, för att jag skäms. Men jag har suttit och tänkt nu - varför skäms jag, egentligen? Varför ska jag låtsas för någon? Det här är min blogg, och redan när jag började mitt projekt arbete så visste jag att jag skulle skriva om precis allt, oavsett om det var bra eller dåligt.
.
Det känns som jag är i bitar. Jag tänker inte låtsas som att allt är bra alla gånger - för det är okej att det inte är det. Vi jobbar med djur, tunga djur. Och allt kan inte vara en lekande dans på rosor jämt. Alla hästbloggar jag har hittat till har alltid varit glada och positiva, och sällan har jag läst hur dåligt ett pass gått, eller hur jobbigt det var den här dagen. (Jag säger inte att det är fel att vara positiv.) Grejen är inte att jag inte är positiv, för det är jag. Jag kämpar på trots att det känns som jag hela tiden går med osäkra steg just nu.
.
Det känns som jag och Annie har backat tusen steg bakåt. I allt i princip. Det känns som vi är på ruta ett i galoppen igen. Och jag ska inte ljuga för någon, jag har varit så ledsen på mig själv över det här. Jag har gråtit när jag kommit hem då ingen har sett mig, jag tycker inte att jag har rätten att stå och gråta då både jag och hästen kämpat, i stället klappar jag på halsen och sträcker på mig och är nöjd, men ändå inte hundra. Inte för min insats. Jag hade varit helt nöjd om jag hela tiden haft Annie igång, om galoppen var i samma kvalite som tidigare. Och blivit bättre istället för att gå bakåt.
.
När jag inte tränat för någon har så mycket försvunnit. Små saker som man inte tänker på när man är ensam, och då försvinner stora delar. Jag har tränat för två olika tränare nu, i går och i dag, och det kändes jätte bra. Det är två mycket bra människor som jag tror kommer lära mig otroligt mycket på vägen. Och jag hoppas att det mesta faller på plats nu. Men just nu, tja. Det är jobbigt. Det kändes inte så jobbigt efter träningen i går, men nu när jag satt och tittade på filmerna känner jag bara hur det rinner i från mig. Det sticker bakom ögonlocket och jag vill egentligen bara blunda och låtsas som inget - men det kan jag inte. Det blir genast en förbättring när man ser det här. Till veckan ska jag bara rida henne framåt, framåt och återigen framåt. Låta henne släppa på allting, komma framåt och finna drivet själv.
.
Jag vill inte ha några tröstande ord hur duktig jag är, vilket jobb jag gjort och så vidare, jag vill heller inte höra om hur barnslig jag är för ett bakslag. Jag är så stolt över Annie, av hela mitt hjärta. Hela tiden försöker hon. Men på senare tid har både jag och hon blivit lata, utan att ha varit brydd om det. Och just nu är jag bara så besviken på mig själv. Och jag har inte någon annan att skylla på än mig själv.
.
Det här är en kort förklaring till vad jag känner, och varför uppdateringen blivit lidande. Jag är så arg på mig själv, så besviken och ledsen. Arg. Bruten i bitar och osäkerheten faller in.. Jag vill hitta vägen tillbaka, och jag tror jag kommer göra det med lite hjälp på vägen.
17 November 2011 Torsdag
vaaad hände med uppdatering? Tja, den suger. Det mesta känns rätt.. ja, blä just nu. Jag återkommer i morgon med all uppdatering ni missat! :)
14 November 2011 Måndag
Uppdaterade jag inget i går? det hade jag missat, för det trodde jag att jag hade gjort, hm. Jag åkte tillbaka till Vännäs igår (jag längtar att få flytta, faktiskt. Om man får säga så.) och åkte direkt till min Annie. Vi tog oss en liten skogsridtur tillsammans med Stina och Turbo på drygt en halvtimme. Vi båda for ut barbacka och jag tog hackamore, även denna gång gick det otroligt bra att rida henne på det.
.
Jag ska strax hoppa in i duschen, sen ska jag lägga mig i sängen och göra en tidig kväll för en gångs skull, det kan behövas ibland. Jag och Stina var och hämtade en transport idag som vi fåt låna av Amanda (jätte tack.), så vi provade lasta Annie i den i dag för att se om de blev några konstigheter då vi ska åka på träning i morgon så kan de ju vara bra att veta. Men efter en ordentlig backning så var hon inne och bommen på plats och vi kunde lägga upp rampen, så jag är nöjd med min dam.
.
Sen red jag en stund på åker, vart en till barbacka dag, red med hacket idag också. Inga stora krav utan bara vara aktiv i övergångarna, lite seg i höger galoppen, men kom igång efter lite peppning och taggning, jag hoppas hon är i gång bättre i morgon så man kan kräva lite mer av henne än att gå framåt i galoppen. Hon var i alla fall otroligt lång och låg och kändes väldigt trevlig, jag funderar på att prova rida henne med hackamoret på hoppträningen som kommer, men vet inte om jag ska ge mig in på det just nu eller om jag ska ta det vid senare tillfälle. Tåls att fundera vidare på!
.
Dressyrträning för Kerstin Tell i morgon, därför kommer det komma mer filmer och kanske några bilder. Det ska bli otroligt roligt, jag är supertaggad faktiskt. Så i morgon får ni bättre uppdatering med filmer, nu blir det att tvätta håret och sen sängen, har en trevlig pojkvän som redan låg och sov klockan sju då jag kom hem från stallet, jag som hade varit snabb i dag och vi skulle se film tillsammans. Hmpf.
.
Jag svarar på era kommentarer i morgon - tycker ni alla är så trevliga och goa som hela tiden är aktiva med kommentarer och som kommer med värmande ord! Tack till er alla!! :)
12 November 2011 Lördag
Jag kom hem i går eftermiddag och hade en efterlängtad god middag här hemma - tacos. Mums!
Har aldrig behövt köra så sakta från vännäs, jag tror jag körde mellan 70-80 hela vägen från vännäs till robertsfors, dimman var så tät så man såg knappt något, det var flera gånger jag var påväg av vägen eller in i räcket.
.
Hur som, jag tog mig en ridtur med Annie i går. Och eftersom hon inte kändes bra alls i galoppen i torsdags så ville jag rida egenom henne mer ordentligt där. I skritten var hon fin, hon har släppt otroligt mycket på sista tiden, och jag har henne inte lika låst i innerhanden, det som Åsa sa tog jag åt mig ordentligt. "Det är bättre att man hinner glappa 25 gånger på en volt än att glappa med tygeln hela tiden i ett halvt varv". Traven var hon otroligt fin i början, hon kändes stor och spänstig, men hon orkade inte med speciellt mycket i den spänstigheten och blev därför lite för springig. Det var jobbigt för då började hon genast bli hög och springig i bakbenen, jag försökte få henne lite lång och låg i stället, öka lite från volten och det gick bättre. Rullade över i galopp och gick tillbaka ett steg från i somras, hög och bred hand. Jag kunde då mycket lättare plocka ihop henne och hon kändes otroligt fin faktiskt, jag kunde öka och korta utan att hon spände upp sig. Gjorde likadant idag, mycket övergångar från skritt till galopp och avsaktningar från galopp till skritt. Lite seg på igångsättningarna, men efter att jag petat på henne med pisken och hon fått lite action i språnget så började hon komma igång, kom igång lite väl mycket kanske och blev då lite starkare, men inte alls så att det var jobbigt.
.
Det känns bra att jag fann en lösning på problemet. Att jag valde att gå tillbaka ett steg så att hon jobbar med något hon minns sedan tidigare, nästa gång jag rider ska jag nog jobba henne mycket utåtställd och plocka in henne ordentligt. Jag har två träningar inbokade vilket känns otroligt skönt, sen får vi se om jag vågar anmäla mig till klubbtävlingen på lördag, jag är i valet och kvalet och vill inte riktigt bestämma mig. Det känns.. läskigt på något vis. Faktiskt.
12 November 2011 Lördag
"Ditt förstånd och din passion är rodret och seglet i din sjöfarande själ.
Om nått av dem går sönder kommer du bara driva runt, eller bli fast mitt i havet.
När bara förståndet råder, är det en avskärmande kraft.
Och passion, som inte bevakas är en låga som brinner mot sin egen undergång."
11 November 2011 Fredag
Varning för långt inlägg för dem som inte kommer orka läsa. Jag läste två väldigt intressanta inlägg här om dagen som jag faktiskt funderat väldigt länge på. Jag har en länk här -> http://mightybouncer.blogg.se/2011/november/att-sprida-ett-budskap-vidare.html#comment <- och den andra minns jag inte, ta er tid att läsa egenom, tänk lite och fundera en gång extra nästa gång ni är i stallet, nästa gång ni är på tävling eller träning. Ingen blir ledsen av att höra positiv kritik eller få en klapp på axeln - även om man inte känner varandra.
.
Det första är hur dålig vi är på lyfta fram varandra i ridsporten. Jag tycker det är jätte tråkigt, faktiskt. Det är dumt att vi hela tiden håller tyst i stället för att säga något, små ord gör otroligt stor skillnad. Det vet nog fler än jag, och fler kan nog hålla med.
.
Ofta upplever man de yngre mer ärliga, eller jag gör i alla fall det- väldigt många gånger. Det är få gånger jag varit i ett ridhus eller i ett stall och en äldre kommer fram och säger "vad bra det gick på träningen" eller "hur gick det på träningen?" och så vidare, medan de yngre kan komma fram titt som tätt bara för att klappa hästen, kommentera vilken fin häst man har och vad fint den verkade hoppa. Varför är det så att vi äldre (många av oss) är dåliga på att ge kritik?
När jag började tänka på det här så började jag reflektera över en tävling jag var på i somras. När en tjej skulle starta var det några tjejer (kring tolv-tretton årsåldern kanske) som var med som banbyggare och dem står och hejar åt ropar - åt en person de knappt känner, bara för att de vill visa sitt stöd, inte bara för den som hoppar utan även för sin hemmaklubb.
Jag tycker det är väldigt trist att det är så. Jag anser mig själv inte vara dålig på att ge någon en positiv karamell, jag tycker det känns skönt att säga något upplyftande. Även om man varit med på träningen och sett att det gått mindre bra så finns det alltid något positivt att plocka fram, man gör det positivt helt enkelt. Jag vet så många gånger jag tyckt det gått så dåligt, och så har någon klappat mig på axeln och sagt "det var bra ridet" och genast har jag känt mig mycket bättre till mods.
.
Det som är tråkigt är dock hur mycket skit det egentligen ligger bakom allt. När vissa väl kommer med värmande ord, och man verkligen tar allt till hjärtat - så får man höra bakvägen att den som sagt de värmande orden tycker precis tvärtom. Det är så fel. Fel.
.
Allt handlar så mycket om avundsjuka. Vilken häst man har, vilket märke man rider med, vilka kläder man har och hur dyr utrustning man har. Varför kan vi inte svälja våran stolthet och hjälpa varandra uppåt? Vi alla behöver det. Alla är vi olika, vi satsar inte på samma saker. Jag tillexempel, jag älskar att träna för att nå mina mål. Jag älskar att känna mina egna framsteg och att hela tiden lära mig nya saker, jag vill ut på tävlingsbanan så småningom och ha kul. Medan det är mina mål, så finns det andra som siktar på SM i hoppning/dressyr. Vi måste acceptera andras olikheter, vi tycker inte samma sak och det är helt okej. Men att helt enkelt låta andra tanka i andra banor innan vi dömer. Vi är inte ute efter samma saker, vi vill inte samma saker, men vi har alla hästarna gemensamt.
.
Precis som denna tjej gjort vill jag lyfta fram vissa personer som jag tycker förtjänar en extra klapp på axeln i hästsammanhang;
Maria (Mia) Andersson - Du är en sån fin person, framför allt i alla häst evangemang. Du jobbar och kämpar alltid även om det känns tungt. Du ställer upp för allt och alla och står med huvudet högt.
Emma Koistinen - Du har gett dig på hästar som behöver mycket jobb och tid. Och du har alltid tagit dig an den tiden även om det resulterat i att ditt hjärta så många gånger tagit stryk utav det, men resultatet på hästen har alltid blivit en bättring, likadant med Ettan. Fortsätt kämpa!
Isabel Norlin - Du är en duktig hästtjej. Du lyfter alla och med ditt skratt kan du få vem som helst glad igen. Alla behöver en liten stalltomte som du som gör vardagen ännu lite bättre. Du kämpar på och du börjar verkligen få flyt med både Kairos och Casanova, jag tror på dig!
Annika Sandegren - Min gamla tränare. Som jag saknar otroligt. Jag önskar dig inget annat än lycka till med din nya gård och alla hästar du kommer ha där. Du har hjälpt mig så otroligt mycket, och trots att jag varit arg/grinig/ledsen har du alltid fortsatt att hjälpa mig. Du är värd guld.
Stina Vallrud - Du vet vad jag tycker utan att egentligen behöva säga något. Och jag vet att du kommer fortsätta kämpa oavsett hur dina motgångar och medgångar kommer att se ut, stå på dig och håll huvudet högt så klarar du vad som helst.
Frida Dahlberg - Även om vi inte är varandra så nära så tycker jag du utveckats mycket på kort tid, framför allt sen du tog hem Zazze. Du kan så mycket och det vet du nog redan. Du är en smart tjej.
11 November 2011 Fredag
Min pojke som jag saknar väldigt mycket.
Dancin' out on 7th street
Dancin' through the underground
Dancin' little marionette
Are you happy now?
.
Where do you go when you're lonely
Where do you go when you're blue
Where do you go when you're lonely
I'll follow you
When the stars go blue
11 November 2011 Fredag
I går tänkte jag ta mig ett mer seriöst dressyrpass efter vägen. Helt otroligt hur fin hon var i skritten, precis som jag vill ha henne. Lätt i handen och bär sig själv utan protester. Gjorde volter (som inte blir så stora då det är efter grusvägar), så hela insidan blev inplockad och hon var ställd på ett väldigt bra sätt. Efter volten gjorde jag en kraftig sidflyttning, väldigt överdriven för att få henne att trampa igenom ordentligt. Och otroligt bra gick det, lite seg i ena sidan men vaknade upp när jag petade henne på rumpan, fick en fin reaktion. Sen skulle jag övergå till traven, jag satt bara och log. Lite stark i handen, men traven var så otroligt snygg att jag nästan ville sitta och gapa. Gjorde bitvis samma övning, fast bara med travvolterna då vi inte gått in på så mycket skänkelvikning i traven. Och efter travvolterna ville jag ha en ökning, för att få henne att trampa på yttligare med bak från volten - och hon exploderade som en bomb och där började helvettet!
.
Annie ville väldigt gärna leka kast med liten Liza, stark i handen, öronen rätt framåt och medan hon varvade med att bli stark så väntade jag på en ny laddning med energi. Hela grejen vart som en gunghäst, framåt och bakåt, stark och framåt och till slut för att slita ur tygeln. Jag försökte jobba egenom den där perioden men jag lyckades verkligen inte, så i stället för att fortsätta efter vägen så red jag upp på åkern och la henne på en stor volt, där fick hon ligga och rulla på och trötta ut sig ett tag, sedan plockade jag ihop henne igen och försökta samla, och nu med bättre resultat både i höger och vänster varv. Jag avslutade på åkern, även om jag hellre skulle ha avslutat vid vägen, men jag tror att det hade blivit en seger för henne om hon återgått till samma bomb som innan. I dag vet jag inte vad jag ska hitta på, jag funderar på att rida i gång i mycket galopp, plocka ihop och släppa fram och göra mycket avsaktningar och igång sättningar. Åkterkommer.
11 November 2011 Fredag
I förrgår efter dressyrträningen så tänkte jag att Annie skulle få komma ut och röra på sig ordentligt, men jag visste inte riktigt var jag skulle fara eftersom jag inte ville vara på åkern igen, och jag ville inte fara in i skogen helt själv då det var så mörkt, och att utforska massa nya ridvägar i mörkret är väl kanske inte det bästa att rekomendera.
Så jag bestämde mig för en ordentlig skritt tur, så ut for vi, jag och Annie och Stina på en tapper cykel.
Jag provade ett hackamore på henne faktiskt, och hon var så nöjd. Red barbacka med ett tjockt schabrak och hackamore med blinkande reflexer. In mot vännäs for vi och runt i byn, drygt 1,5mil skrittade vi.
.
Nöjd var hon. Över broar, in i byn, massa lastbilar och bilar och hon tog allt med en nypa salt. Öronen rätt framåt och tuggade på nöjt när hon inte hade något i munnen. Ett hack ska införskaffas för såna här turer, funderar även på att prova hoppa henne med det och se vad som händer då. Var tänkt att vi skulle åka till sandtaget dagen efter, men det blev inget för jag och Hanna missade varandras tider, haha. Det får bli en annan gång förhoppningsvis.
11 November 2011 Fredag
Dagen efter hoppningen så gav jag mig in på ett dressyrpass med Annie på åkern. Ett relativt kort men intensivt pass. Jag la fokus på skritt och galopp och göra tydliga övergångar och avsaktningar för att aktivera bakbenen och se hur det var efter hoppningen. Hon kändes otroligt fin i skritten, fick till den precis som jag ville ha den, mjuk och fin och låg inte i handen utan jag kunde glappa både i inner och yttertygel och ändå ge henne ett bra stöd och hon orkade bära upp sig själv. Började sedan med lite trav och även där kändes hon väldigt lätt och fin i handen, lite konstig i tempot emellanåt men redde ut det väldigt bra när jag bara satt kvar i samma position och red på i samma takt trots att hon missade den lite.
Rullade igång i galoppen, och hon kändes otroligt mycket bättre. Kan meddela att i somras när Annie blev lite krånglig i galoppen så brukade jag och Annika fara ut och galoppera henne rakt framåt och hon fick själv välja takt och tempo och bara rulla på, och det var det jag hade i åtanke då jag red henne dem sista varven runt ridbanan. Och det verkade funka även denna gång. Tempot var bättre och hon rullade igång bra från skritt till galopp. Nästan så att det vart skritt - ökad galopp. Hon tar tid på sig att rulla i gång i bland, och därför vill jag få en kraftig reaktion redan på direkten så att hon kommer i gång, och då gick hon i gång och vart super taggad. Inte speciellt stark faktiskt utan bara aktiverad.
.
Jag vart supernöjd med passet, det kändes hur bra som helst måste jag säga. Jag har nu bokat in en dressyrträning för Kerstin Tell på tisdag, där kommer det bli mycket filmat förhoppningsvis. Jag är super taggad på en genomkörare faktiskt, det kommer bli otroligt roligt. Jag funderar på att vara med på vännäs Pay and ride dressyr och se hur procenten ser ut och jämföra procententen från i somras. Inte med så mycket krav utan bara så hon får kika och är avspänd. Då blir det nog en LB1a.
Jag återkommer med uppdatering efter Kerstin träning och då kan jag garantera mycket filmer.
11 November 2011 Fredag
Har varit dålig uppdatering på senaste tiden. Har som inte tagit mig tiden att skriva så mycket, men jag tar allt från början som ni har missat.
Jag var och hoppade en dag, i måndags var det. Sa att jag hade med mig kameraman som skulle filma och fota - vilket också hände. Men jag vill verkligen inte lägga ut det. Filmerna är inte så dåliga, men det kändes så dåligt. Jag skäms nästan över mig själv, jag blir förbannad. Inte på Annie utan på mig.
.
Vi åkte i alla fall och hoppade, hade två hinder framme. Två stycken på en stor volt, och det här övningen har jag gjor tidigare och fått den att funka otroligt mycket bättre. Men i måndags gick det inte. Syftet var att få henne att rulla på, mestadels själv och att hon ska hålla galoppen i både vänster och höger. Nånstanstans under träningen kände jag att hon på något vis inte var med i bak, varken Hanna eller Stina tyckte det syntes någonstans, men jag fick ändå inte med bak trots alla knep jag brukar ta till. Vi bytte övning och hade ett hinder på medellinjen och hoppar varannan höger och varannan vänster så att hon ska byta galopp efter hindret och rulla på, och här blir hon väldigt osäker och kan inte fortsätta rakt efter hindret utan börjar sladda med bak och blir osäker om hon ska rakt fram eller höger/vänster. Men till slut tyckte jag det ordnade upp sig lite bättre, inte jätte bra men ändå bättre. Och jag vet att det mest sitter i mig, jag har inte hoppat speciellt mycket och blir lätt tveksam då jag har ridit henne på ett sätt och nu ska byta så hon ska lära sig att orka bära sig själv. Efteråt lät jag henne galoppera på runt fyrkanten, surade en hel del och var helt enkelt inte med varken i skänkeln eller sätet. Kollade på filmerna sen och det jag kände såg jag också på filmerna (det är en ytterst liten skillnad till hur hon brukar vara, och som jag tror att bara jag reflekterar på som har ridit henne så pass mycket.). Jag kommer lägga upp filmerna senare, men jag tror jag själv behöver smälta dem först, kolla på dem flera gånger och se vart det går snett, vad jag kan förbättra, vilken ände jag ska börja i. Just nu känns allt omöjligt med hoppningen, men jag tror verkligen inte att det är det. Jag kommer att börja träna 4 ggr/månaden, varannan dressyr och varannan hoppning. Det känns skönt, vi behöver komma i gång ordentligt.
.
Ni kan få en vääldigt kort film, hela 11 sekunder är den.
9 November 2011 Torsdag
30. Mitt mål med ridning
Att ha så bred kunskap som möjligt. Jag tänker inte så mycket på mina mål, även fast jag försöker tänka på dem emellan åt. Mitt mål är att ta Annie så långt som jag kan, så småningom starta en "godkänd" LA dressyr, samt att nästa tävlingssäsong vara ute på hoppbanan utan att Annie tvekar på första eller andra hindret. (Det är en annan historia.)
9 November 2011 Torsdag
29. Någon jag skulle riskera livet för
Svårt att bara säga en person. För det finns så många i mitt liv som jag skulle riskera allt för. Jag tror dem vet vilka dem är, främst mina närmaste och familj så klart. ♥
9 November 2011 Torsdag
28. Någon som älskar dig
Haha, jag får väl hoppas att min pojkvän älskar mig ; ]
10 November 2011 Torsdag
Jag tittade och rensade i min mail, och hittade mailen mellan mig och Rebecca som vi skrev om Annie. Här kommer två bilder - förstår ni varför jag fastnade för min dam? :)
9 November 2011 Onsdag
Jag har inte bloggat i går, och inte i dag heller. Men jag återkommer i morgon med en hel del uppdatering, både positiv och negativ, haha. Om man nu kan säga så.
7 November 2011 Måndag
Snart träningsdags, jag har lagt upp två super bra övningar till Annie - och eftersom jag har med mig kamera man och fotograf så kommer det nog komma upp film och bilder senare i kväll! :)
7 November 2011 Måndag
Något jag gör dagligen är att stretcha Annie i halsen. Jag har nu på senare tid upptäckt hur mer böjbar hon är nu än vad hon har varit förut, innan jag började. Jag har mestadels alltid gjort det, men bara då och då, men nu har jag det som en rutin och gör det varje dag.
Jag böjer alltid till höger först, och sedan till vänter och sedan mellan frambenen. Varför gör jag det? För att hon ska sträcka ut halsen och kotorna ska "dras ut".
.
Här är lite bilder på hur jag brukar göra;
Hur gör ni, och vad har ni för övningar? Dela med er, det är alltid bra att få veta lite extra.
Höger:
Vänster:
Mellan fram:
7 November 2011 Måndag
... Jag är ute i sadeldjungeln igen.
Jag hoppades på att T6an skulle funka (i princip av hela mitt hjärta hoppades jag det.), för den är skön och det gör inget om Annie kommer bygga på sig. En prisvärd sadel, kan jag tycka.
Men nu söker jag som ett tok igen, på onsdag ska jag prova en Wintec 500 CC. Som jag hoppas ska passa, annars är det ut och fortsätta söka. Det vore ju helt okej om man kunde bajsa pengar så jag kunde köpa vilken sadel jag ville och blunda för priset - det funkar dock inte så, tyvärr.
Funkar inte den här sadeln kommer jag nog att prova en Princevill, är det någon som har erfaranhet av dem?
7 November 2011 Måndag
27. Såhär vill jag att mitt liv ser ut om ca 20 år
Om 20 år är jag alltså, 38. Fy fan vad hemskt, hur vet man vad man gör om 20 år? haha! Jag måste återkomma och smälta den här frågan ett tag, tänka över mitt liv!
7 November 2011 Måndag
Börjar dagen med att publicera ett inlägg för Eric Lamazes. Beklagar sorgen som så många andra redan har gjort och skänker mina tankar till dig. Låt oss minnas din fina häst och inte sättet han fick avsluta på. Vila i frid, Hickstead.
.
Det har tidigare hänt att hästar under ritt dött, men aldrig så som i går. Ingen har missat vad som har hänt och jag kan inte säga att det inte hugger lite i hjärtat, för det gör det.
6 November 2011 Söndag
Helt otroligt. Dem som kikar in på min blogg, läs denna artikel.
5 November 2011 Lördag
26. Hur mina vänner beskriver mig
Eftersom att det är rätt svårt att veta hur mina vänner beskriver mig så frågade jag två stycken om dem kunde skriva lite kort till min blogg, Isabel och Maria; (vill fler rycka in så var så god, haha. )
.
Isabel:
"Rolig och glad, en som frågar innan du gör någon men ändå lyckas vara så stark så att stiglädret går av! (Hahah, jag råkade slita av isabels stigläder nu i veckan då jag red Kairos, dock bara hälften eftersom hon drog sönder hälften innan jag kom, haha. ) Man kan prata med dig och säga vad man tycker utan att helvetet bryter lös bara för att man inte tycker som du, och du har väldigt bra tips om man behöver hjälp med något. Du struntar i om folk tycker du var konstig som tog Annie, men ändå har du lyckats med henne så bra. Och om det är något som du har på Annie som folk inte gillar så uttrycker du bara "och, det är jag som ska ha det och inte du."
.
Mia:
"Liza Bohman är en av mina bästa vänner! Hon är glad och sprallig, inte rädd för att ta i men har en egen stark åsikt i de flesta lägena, och är inte rädd för att berätta vad hon tycker. Hon är blyg för nya människor men framåt och social så fort det behövs, hon är en tjej man alltid kan lita på och som finns där när man behöver prata, när man behöver hjälp eller när man bara behöver en vän. Skulle sakna henne stort om hon försvann!
.
Men jag tror jag är väldigt lätt att ha att göra med faktiskt, jag är inte otrevlig men ändå framåt med vad jag tycker med hjärtat på rätt ställe. Låter andra ha sin åsikt så länge jag får ha min också. Jag hjälper mer än gärna, och hellre än att ta emot hjälp då jag hellre lägger ner tiden på andra. Jag tar inte så hårt med vad folk tycker och tänker om jag trivs med situationen och anser att det inte stämmer, jag sorterar ut mina egna rätt och fel och skulle inte göra en människa illa med flit.
4 November 2011 Fredag
Gör en fin gest.. -När tävlingssäsonen börjar nästa termin så kommer cancerfondens märken (brosh.ar) att sitta på min kavaj. Både ett blått och ett rosa. (Dock ska kavajen bytas ut till nästa säsong.) Men där ska dem sitta på min vänstra sida och nöjd kommer jag vara faktiskt.
.
Gör det du också och stöd cancer fonden, det är inte alls mycket pengar men det blir en väldigt fin sak.
Du hittar dessa märken i princip överallt, från vanliga ica och konsum affärer till guldfynd. Det behöver inte vara en en nål, det kan vara reflex eller ett fint band, nyckelring eller varför inte köpa en lott där pengarna går till cancerfonden? Kör hårt och gör en god gärning, det är inte alls svårt.
3 November 2011 Torsdag
Något jag tycker förekommer överallt, mycket på hästbloggar och bloggar överhuvudtaget är dessa "hissningar och dissningar." - Det gör mig helt enkelt fullständigt galen! Och jag kan inte vara ensam om detta förhoppningsvis.
.
Jag finner det helt enkelt oerhört barnsligt. Det är okej att ha egna åsikter och tycker någon att jag har fult schabrak så visst, det är ju jag som använder schabraket och jag har köpt det av en anledning, alla har olika smak. Men jag tycker det är så synd att man ska lägga ner tid på sina "dissningar", speciellt när man har bloggen så vem som helst kan läsa den. Minns ni hur det var när man var yngre? När man ville ha det där som dem äldre hade, oavsett om man själv inte tyckte om det vidare mycket. Och gissa vad, det är fortfarande så!
.
Det kan sitta yngre tjejer/killar och läsa just din blogg och velat ha dem där byxorna så länge, eller klippa håret på ett visst sätt, eller på något sätt sparar pengar till något som dem verkligen tycker är fint och så ser dem någon äldre (kanske en förebild?) skriva hur fult det här schabraket är, eller hur ute det är att ha såna byxor. Drömmen försvinner direkt. "Jag vill inte vara en förebild" du VILL kanske inte vara en förebild, men faktum är att det finns folk som ser upp till dig ändå, och på en blogg utan lösenord kan vem som helst besöka obegränsat. Du dissar någon annans stil, förvänta dig att det kommer komma sura miner och folk som tycker olika - precis som du. Men man kan visa det på olika sätt. Jag låter folk köpa sina grejer och jag köper det som jag tycker är fint - utan att på något sätt bli medryckt av någon.
.
Är det bara jag som går i de här tankarna? Det kan helt enkelt inte bara vara jag.
3 November 2011 Torsdag
Mitt minneskort fungerade inte att stoppa in i datorn som det gör på vissa, så jag gör så här istället:
"You taught me how to feel the butterflies over and over and over."
3 November 2011 Torsdag
25. Någon jag träffar vardagligen
Det beror på när, haha. På veckorna när jag bor i Vännäs så träffar jag alltid Linus och dem i klassen, mestadels Josefin och Emelie. Även Stina och Hanna i stallet. Och min Annie så klart!
Men när jag är hemma så är det familjen och min fina kisse Affe!
3 November 2011 Torsdag
24. Mitt motto
"Efter regn kommer solsken." och "skam den som ger sig", i alla fall i hästsammanhang. Jag tycker aldrig man ska ge upp, för det finns en anledning till varför man började. Och blir det en dålig period kommer det oftast en bättre, och att man aldrig ska ge upp - blicka framåt och uppåt och låt inget stoppa dig. Lev din dröm, drömmar är till för att upplevas. Gjorde min tatuering i vintras med den här texten och svalan, dock ser ljuset lite konstigt ut. Svalan symboliserar frihet och att den flyger mot sitt mål och sina drömmar.
1 November 2011 Tisdag
23. Hoppning eller dressyr?
Svårt att välja. Jag tycker båda är oerhört kul. Med Annie så älskar jag bitarna där dressyren funkar, känna framsteget och hur nära vi verkligen kan vara med varandra. Och med Annie så måste dressyren funka för att hoppningen ska göra det. Jag kommer tävla mer hoppning nästa termin så som det ser ut nu, för det är de jag faktiskt vill göra med lite mer träning och så i botten och fixa klart grunderna.
.
Jag säger båda då jag anser att båda grejerna är oerhört viktigt, i alla fall för mig som har en häst som fungerar så. Men jag gillar mer sättet på hopptävlingar, de är inte lika mycket daltande med hur en häst ska se ut, man ska göra si och man ska göra så. Jag gillar spänningen mer där än vad jag gör i dressyren. Jag älskar dressyr, speciellt på träningar- inte speciellt mycket på tävling faktiskt. Men hoppning har jag alltid kul i.
.
Så jag passar ändå och säger båda. ; )
