29 Januari 2012 Onsdag - .
hur ska jag orka utan dig om jag knappt gör det nu..
<3
Jag hade ingen aning om att det skulle vara såhär svårt. Att det skulle göra såhär oerhört ont.
Tre timmar i streck har jag legat och suttit i soffan vartannat, en bild på skärmen som föreställer dig har varit uppe hela tiden. Ljuset fortfarande tänt på byrån och alla dess fina låtar som jag tycker om spelas.
Tre timmar i streck har tårarna runnit utan paus. Jag trodde dem skulle börja avta men i stället känns det bara som att det blir ännu värre.
Tre timmar i streck har det gjort ont i hjärtat, hårdare än någonsin. Jag tror aldrig att jag skulle vara
.
På fredag hade jag tänkt åka så tidigt som möjligt för att kunna vara med dig lite extra. I stället får jag inte ens träffa dig. Du är inte där.
Jag längtar inte hem, för det kommer göra så ont. Jag vill helst bara sitta här med mitt ljus och mörkret och vänta. Kanske är sanningen en annan om jag stänger ögonen tillräckligt hårt.
.
Jag har bett om att få vara ensam. Jag vet inte varför. Jag vill bara vara.
Det hela gör mig bara så rädd, även fast jag vet att det är över. Gjorde det ont, gick det snabbt, vad hann du tänka på.
Jag önskar jag hade kunnat vara med dig hela vägen, det hade jag ju lovat mig själv redan från början. Nu fick jag inte veta fören allt redan var över.
.
Jag älskar dig så enormt. Mer än vad jag älskar något annat. Jag är rädd för att fortsätta leva utan dig för jag är inte van att göra det. Det känns fel att vara utan dig. Fel att skratta när jag vet att du inte är där. När jag inte vet att du ligger i din korg i trappen, fel när jag vet att du hatar kyla och vänder om i dörren, fel att komma hem och inte få möte i dörren.
Jag har bett mamma och pappa spara dina saker. Din skål, ditt nya hus vi köpt i lördags, din fleece filt. Du måste dock förstå att vi inte kan behålla ditt tjocka täcke, för det är fullt med hår och det går inte att ta bort så lätt.
Tatueringen ska fyllas in när jag kommer från Gran canaria. Så du blir ännu tydligare i mig.
.
Varför gör det så ont. När jag tänker att du inte längre finns där vill jag kräkas. Det är min första tanke. Jag vill skrika så att all smärta försvinner och att det bara ska ta slut. Det är så lätt att välkomna en liten mysig kattunge in i livet, men så svårt att släppa en fullvuxen knubbig kastrerad hankatt femton, nästan sexton år senare.
I går kände jag att det inte var rätt, jag sa till Linus att jag trodde något skulle hända dig då vi skulle åka utomlands, jag hade i och för sig fel, det hände tidigare.
.
Jag kände att det var något. Tänkte redan i helgen att jag skulle ta kort på dig så jag hade något att titta på när jag var utomlands och skulle sakna dig. Nu har jag inga nya bilder, bara dem på telefonen som är väldigt mörka och bara visar dina konturer, knappt det.
.
Du kommer alltid följa mig. Den kärlek jag haft till dig kommer ingen annan få. Jag kommer aldrig tillåta att älska någon som jag älskar dig. Du är verkligen mitt allt och det gör så ont att veta att du inte finns mer. Du finns, men du finns inte.
-
Att allt ska göra så ont.
.
Minns du när kvinnan tänkte ta dig och trodde du var hennes katt? Minns du då du jagade fåglar inomhus? Minns du då du klöst på mammas nya tapeter? Minns du när du brukade möta mig i trappen och prata då jag kom geno dörren? Minns du då du var först till dörren då det knackade?, Minns du hur du bara kunde tvärbita ibland för att få igång bus?, Minns du när du brukade dricka ur duschen?, Minns du då jag torkat dig torr med handduk då du kommit från regnet då du var så dum och satt mitt ute på vägen istället för att ta skydd?, Minns du då vi låg på den blåa sköna mattan och myste hur länge som helst?, Minns du hur jobbigt det var då traktorn kom in på gården och du gömde dig under sängen?, minns du fyrverkerierna som även dom gjorde dig rädd och gömde dig?, minns du din senaste julklapp, du blev helt tokig av godisen?, minns du råttorna du fick?, Minns du hur jag brukade prata med dig som ingen annan fick höra?, minns du hur orolig jag kunde bli om du inte kom när jag lockade på dig sen satt du bakom dörren ngn minut efter?, minns du hur du brukade ligga under julgranen för du tyckte det var så mysigt?, minns du hur många ggr mamma blev arg för att du låg i min säng?, minns du hur du brukade sova ute i solstolen på sommaren då det var så varmt ute?, minns du då du höll till kring bordet och väntade på en gobit?, minns du då det var varmt på sommaren och du gärna la dig i skuggan kring bordet på altanen?, Minns du när vi brukade leka runt blomkrukorna?, minns du då jag drog dig i svansen då du gömt dig under soffan?, minns du då vi hängde ditt leksnöre i taket?, minns du då jag duschade dig?, minns du då du fick din klösbräda?, minns du då du varit i bråk och någon hade rivit dig väldigt ordentligt i örat?, minns du då jag brukade säga att jag älskar dig? minns du då jag var tvungen att springa upp en extra gång innan jag åkte för att pussa dig?, minns du att jag grät om jag skulle vara borta längre stunder?, minns du mig?, minns du oss?, jag minns allt och så mycket mer.. jag älskar dig..
Sov gott min vän. Sov gott.
.
Jag vet inte hur jag ska klara livet utan dig, men jag ska fixa det. Jag vet att du finns där och det kommer göra mig stark.
28 Februari 2012 Tisdag - Min finaste vän.
Idag kommer det inte komma någon uppdatering.
I dag har jag insett hur lätt man faller och hur jävla ont det gör. Jag känner mig som en femåring igen som ramlat och skrapat knäet. Det finns plåster men det hjälper inte egentligen.
Hur ska jag fixa det här utan dig, min absolut finaste vän. Femton fina år har vi fått tillsammans, och jag minns allt sen första gången jag såg dig.
Du gjorde mig så lycklig. Ljuset står tänt för dig på min byrå och det kommer alltid stå tänt.
Om jag bara fått lite mer tid, fått ge lite mer, fått lite mer av allt. Jag älskar dig och det vet du.
.
I fredags var de sista gången vi möttes i trappen när jag kommit hem från skolan. Du kommer aldrig mer försöka kliva upp på datorn för att få uppmärksamhet, ingen som sitter vid kökbordet och tigger. Ingen jag kan dela ensamma kvällar och stunder med. Fan också, fan för allt!
.
Vila i frid, min finaste vän..
Du är alltid med mig.
26 Februari 2012 Söndag - Klumpig finmotorik.
Under mina träningar har jag ofta händerna på olika nivåer. Vänster hand är högre medans höger hand är för nära magen. Jag tittade på mina ridbilder jag har på Annie sen tidigare, och säkert 90% av bilderna sitter jag med vänster hand mycket högre och höger hand för nära magen.
Jag känner mig väldigt klumpig, speciellt nu då jag faktiskt har märkt det väldigt tydligt på bilder. Men någon gång måste man lära sig, så nu får jag ha det i bakhuvudet i morgon och se om det gör någon skillnad. Koncentrerar mig nog mer på hästen än vad jag koncentrerar mig på mig själv, men det kommer med tiden.
.
Här kommer flera exempelbilder som visar rätt tydligt, jag behöver inte ens rita eller visa vart det sitter, ni kommer se det rätt tydligt ändå.
26 Februari 2012 Söndag - mycket på G
Har haft mycket att göra de senaste dagarna. Men nu är det rätt lugnt igen, jag har packat klart min väska, laddat in ny musik på mp3n och nya filmer till datorn är nedladdade. För dem som inte vet så åker vi till Puerto Rico på Gran Canaria nästa lördag och blir borta i två veckor, då ska Hanna och Stina ta hand om Annie, men Annie kommer jag ställa av i två veckor, det blir lämpligt då hon jobbat på så bra nu på slutet.
.
I morgon står det dressyrträning för Emmeli på schemat som vanligt. Till skillnad till folk som inte tycker om måndagar så älskar jag måndagar, det är nog mest för att det är träning skulle jag tro.
Sist hade vi träning på onsdagen. Så hade turen att få vara inne och rida i det varma ridhuset.
Annie var väldigt trevlig att rida. Men som vanligt har hon tendensen att inte vara så lätt, så i slutet var vi nog lika trött ändå. Vi jobbade mycket med fattning och komma i gång bra direkt och inte hålla på så länge.
Hade tänkt filma passet, men hade ingen som filmade. Annars hade jag haft lite mer att komma med och visa, svårt att förklara i efterhand.
Ska vara snabbare med uppdatering efter träningen i morgon, mer detaljer då förhoppningsvis.
.
Och eftersom det är träning i morgon kväll så ska jag rida Annie till malmen i kväll. Då står det galoppträning på schemat, och då blir det främst mycket fattningar. Och eftersom det är så kul att vara ute så räknar jag med att jag kommer sitta på en häst med mycket go. Har inte galopperat henne ute nu på senaste tiden då det inte funkat, men nu har det varit bättre, jag får ta det som det är helt enkelt och inte ha allt för stora krav då vi är utomhus. Höger galopp brukar få sämre kvalité då hon gärna korsar och hoppar, Vänster brukar vara rätt trevlig. Dock är huvudet inte riktigt på plats som det ska, halsen är gärna lite högre upp, men kan ju vara en fördel för henne då hon lättare kan få bakbenen på plats. Hellre att hon är lite mer uppe i det blå och laddar och tycker det är fruktansvärt kul än att knyckla ihop henne med någon hjälptygel och få mycket sämre galoppkvalité.
23 Februari 2012 Torsdag - Intervju frågor.
När jag började med min blogg pratade jag om att ta med olika intervjuer. Här kommer dock första.
Det är med en nära vän till mig som jag känt väldigt länge, Maria Andersson, mer känd som Mia för de flesta. (Hon är min mormor/farmor på fb för er som vill ha en himla snygg mormor. ;) )
.
Jag vet att Mia är en av dem som ändrat åsikt om både mig och Annie tillsammans. Frågorna är lite om både varmbloden i allmänhet och några frågor om mig och Annie. Jag kommer skicka en ny intervju med samma frågor till en annan person när jag har valt ut offer. Men sen kommer det också komma en ny med nya frågor och jag kommer ha en liten frågestund för att få bloggen att rulla på lite igen!
Så, here we go, första intervjun:
.
Vad har du för syn på varmblod som ridhästar?
- Jag anser att varmblod kan bli alldelses utmärkta ridhästar. De tar tid och tålamod men inget som säger att de inte kan lyckas inom både dressyr och hoppning. De är även ofta väldigt välhanterade hästar.
.
- Har du tidigare haft en annan syn? Isf, varför har den ändrats?
- Min tidigare uppfattning av varmblod var travare. Rangliga beniga fula bruna hästar som mest stod i en hage och blev gammal. Hästar som enbart skulle höra hemma på trav banan där ingen kunde ta hand om sina hästar och de blev bara fortstörda. Den åsikten ändrades genom åren när fler och fler började använda dem som ridhästar, men mest ändrades den nog när jag fick en sköthäst som var just en avlagd travare. Han var eller blev kanske jag ska säga en underbar ridhäst och en riktig vän för livet.
.
- Vad var din syn/första tankar av Lizas häst Annie, från starten? Har det förändrats?
- Från början såg jag Annie som ett bittert litet sto. Hon vart mestadels sur och grinig och inte mycket fungerade när Liza satt på ryggen. Men allt eftersom så började det synas en häst bakom allt detta. Hon och Liza började se ut som ett riktigt ekipage. Nu tränar dom regelbundet för instruktör och växer otroligt tillsammans
.
- Varför tror du att det har förändrats om du anser det?
- Jag tror att de har förändrats just för att Liza har gett Annie den chans hon behövde. Hon har inte gett upp så fort hon har fått motgångar, utan bara fortsatt att kämpa på utan att bry sig särskillt mycket om vad någon annan har tyckt om dem.
Tack Mia! (Hästen på bilden är Mias lilla plutt Flora, en sommar som hon fick stå som sällskap åt min Buster.)
23 Februari 2012 Torsdag - En ny dag
Dagen har gått otroligt fort. Eftersom jag var på träning i går så fick Annie så kvar på malmen till idag.
Jag hade turen att rida hem henne medan det var ljust och nollgradigt ute med lite snö, perfekt ridväder. Annie var laddad till tusen och det var som att sitta på en bomb som gång på gång exploderade. Kanske inte en bomb, mer en raket?
Hur som helst så var hon otroligt fin, inte stark och låg inte på lika mycket. Idag galopperade vi till och med ute, övningarna som vi gjorde på träningarna i går använde jag ute i går och dem funkade jätte bra. (Mer om träningen sen.)
Hon funkade otroligt bra i vänster galopp, trots att huvudet var i vädret så har träningen gett resultat. I vänster vart hon dock lite taggad, så där vart det kors och tvärs och hopp rätt upp i luften till hon till slut lugnade sig, och med en kort skrittpaus kunde vi få en fin galopp. Skummig blev hon och många frust, även jag lyckades bli svettig och få upp pulsen.
20 Februari 2012 Måndag - hur går det?
-Jaha, Liza-Fiza-Grisa, hur går det med att det skulle bli bättre uppdatering?
- Tja, inte allt för bra.
.
Som sagt. Jag skulle bli bättre på uppdatera. Och nu blir jag det.
Den duktiga sidan av mig har tappat bort kamera sladden, och därför har jag blivit lite grinig då jag inte kan ha bilder på bloggen, jag tror dock att den kan vara i min bil i handsfacket, dock är den bilen i Robertsfors nu. Suck.
MEN, jag lever i alla fall, och uppdaterat kommer det bli, med eller utan bilder, men i kväll blir det nog inte ett så seriöst inlägg.
.
Vad har jag hållit på med på sista tiden? Jag och Annie krigar genom allt. Allt går vägen just nu, dock blev det ingen träning i kväll, utan på onsdag. Det ser jag fram emot, alltid så roligt att träna för Emmeli!
Jag har även försökt få min dressyrsadel såld, vilket har gått väldigt dåligt. Den är kvar för den som undrar. Jag har också hittat en dressyrsadel, som jag trodde skulle ta flera år, så till den har jag även köpt till en fårskinnspadd som jag väntar med spänning på att få hem, yei.
Mitt nya schabrak jag vunnit från tradera har kommit, och mitt hööks paket har kommit. Livet är bara fint, jag kommer tillbaka imorgon med ett åsiktsinlägg och vad som hänt ikväll under ridturen!
17 Februari 2012 Fredag - Massa saker
Jag har massa saker att skriva. Men nu väntar sängen efter en sån här dag, återkommer imorgon, då ska också mitt paket hämtas ut :D
15 Februari 2012 Onsdag
kass uppdatering. Jag återkommer.
10 Februari 2012 Fredag - Vi tror vi vet.
Jag har försökt formulera det här inlägget i huvudet, men jag vet inte hur jag ska formulera mig eller hur jag ska skriva för att formulera min poäng. Därför bör allt tas med lätthet och att det här är mina tankar och det är min blogg där jag skriver det jag tycker och känner. Det här är inte rätt eller fel, och ingen kan dra dem gränserna åt mig.
.
Vem skriver egentligen alla lagar och regler hur det ska vara, vad som ska göras, vad som är rätt och vad som är fel, och så vidare. Vem har rätten att dra dem gränserna? Jag tycker inte att någon har det egentligen, förutom hästägaren. Den bör känna sin egen ponny/häst själv så pass bra att den vet dess förmågor och begränsningar.
På bloggar finns det vissa personer som skriver "det här är rätt, det där är fel." och lever inom en ruta där det inte kan bli mer fyrkantigt.
Har också läst på andra sidor/artiklar om hur det "bör" vara, hur hästen ska vara skodd, hur länge den ska vara utem hur det ska vara i boxen, om den ska vara rakad eller inte, om att inte ha täcken/ha täcken, ja ni förstår min poäng.
Vi säger att hästar är individer precis som oss människor, men på våra begränsningar.(?) En häst är inte den andra lik. Och jag måste förstå min egen häst begränsningar eller vad den verkar tycka om läget, inte bara "så ska det vara".
Om man går tillbaka till i somras då jag skulle ha Annie ensam så gick vissa i taket, "det är ett flockdjur!, det kommer aldrig gå att ha henne ensam, det finns lag på att hästar inte ska vara ensam" och så vidare. Annie bevisade tydligt motsatsen, hon älskade all uppmärksamhet hon fick, hon älskade att vara chef i sin hage utan att någon försökte ta hennes mat eller var närgången, hon fick helt enkelt vara den egna individen hon är. (Hade det inte funkat att ha Annie ensam hade vi inte haft det.) Jag vet själv då jag stod för att hästar inte ska vara ensam, men trivs de bättre så anser jag inte att det är något problem och det står jag helt ärligt för, för vissa funkar det för andra inte.
.
Allt handlar egentligen om både egna erfarenheter och oskrivna regler, jag skulle inte lägga mig i om inte någon bad mig om hjälp, eller säga/göra något för att kränka någon. Alla bör vi känna våran egen häst så pass att vi ser de små detaljerna i det stora hela, att vi hela tiden analyserar och försöker förbättra. Jag är lite avig om det mesta, om hästen ska ha sko eller inte är ett dilemma. Men vissa vill helt enkelt inte ha skor medan andra faktiskt vill, sen är kvaliteten oftast viktigast i slutändan. Gör vi det "bara för att", borde man inte ens verka hästens fötter, men nu är det så. En häst är inget som ska leva i fångenskap, men nu gör den det. Och vi kan hela tiden förbättra det, oftast genom att tyda signaler. Och hur gör man det? Man lär känna sin häst.
.
Jag skulle kunna skriva i evigheter om hur jag egentligen menar med allt, men samtidigt så tror jag alla förstår min poäng. Jag gillar inte dessa regler som finns bara för att det ska vara så, och att man bör sätta sina egna regler efter sin ponny/häst för att få bästa resultatet. Och missförstå inte min text eller att jag verkar påhoppande, för det är inte min mening. Bygg dina egna regler.
7 Februari 2012 Tisdag - Nu återkommer jag!
vad vill du uppnå med annie? känns det inte svårt att rida till/utbilda ett varmblod/travare??
Den här frågan fick jag för ett tag sedan men har inte lagt märke till den fören i går och i går hade jag inte riktigt tid och lust att sätta mig framför datorn när jag kom hem rätt sent från träningen och stallet, och var helt slut efter dressyren. Men, nu tänkte jag ta mig tiden för att ge ett vettigt svar på frågan/frågorna.
,
Jag kan ju börja med att säga att Annie inte är en travare. Eller ja, de beror väl på vad man menar med travare, om man drar slutsatsen att varmblod är travare så då är hon en travare. Men hon är inte tävlad eller startad i trav.
När jag fick den här frågan började jag tänka. Jag har länge velat skriva ett inlägg om vad jag vill med Annie, och vad mina mål är, det är bra med mål. Mål som är rimliga just för stunden och sedan bygga på dem eftersom.
.
Att rida Annie är absolut skillnad till de hästar jag ridit. Annie är som en unghäst kan man väl säga, man måste tänka lite i unghäst stuket, därför pratar jag ibland om när jag "ställer av" henne. Så att allt ska få sjunka in och ta lite tid. Jag tycker det är svårt många gånger, inte för att hon är just ett varmblod. Jag har aldrig ridit till en häst/utbildad en häst som jag gör just nu, och därför är allt nytt för mig. Och då blir det ju genast mycket svårare, men samtidigt kräver Annie sin ryttare, så jag får aldrig bara slappa på henne och tro att jag bara får åka. Ibland får man räkna med ett steg fram och två tillbaka, men jag har aldrig tänkt tanken på att ge upp, och ibland kommer det dagar man är mer motiverad, och andra dagar man bara vill sätta sig på marken och slå igen ögonen. Just nu är jag otroligt motiverad, och det har jag varit ett bra tag, jag är sugen på att det ständigt ska vara måndag så att jag får fara och träna!
Men samtidigt tar allt tid, det krävs mer av ett varmblod som inte är gjord för att galoppera, och därför kommer vägen dit bli mycket längre. Men det är inget som gör mig något, jag förväntar mig inte att något ska hända för att man knäpper med fingrarna, och det är charmigt att behöva kämpa för sina mål, jag vill inte ha det gratis.
.
Mina mål just nu vet jag inte. Dem största sitter nog i mig själv, främst att jag ska komma ner mer i sadeln och rida med sätet och räta upp min rygg. Men sen vill jag ha Annie i en rund fin tretaktsgalopp, och fortsätta utveckla hennes gångarter såklart, inte bara traven. Traven har hon för övrigt gjort stora framsteg i.
Jag vill gärna hoppa henne lokalt också, så det är väl också ett mål, samt att rida högre procent i dressyrprogramm än vad vi gjorde tidigare. Långsiktigt mål är väl att kunna starta en LA med "godkända" procent i dressyren. Tack för din fråga, jag hoppas du/ni frågar något mer om ni undrar över något. Blev ett kortare inlägg då man kan utveckla det hur mycket som helst, men det här får duga så länge. :)
6 Februari 2012 Måndag - Återkommer
Jag ber om att få återkomma i morgon. Om jag kommer kunna komma upp ur sängen ens, ikväll körde Emmeli gärnet med oss, tack gud för att jag lever och jag har insett att Annie är mer en buffel än en häst. Jisses.
Återkommer!!
6 Februari 2012 Måndag - Svar på kommentar.
Anonym om 4 Januari 2012 Lördag - Gå alltid din egen väg.:
vad vill du uppnå med annie? känns det inte svårt att rida till/utbilda ett varmblod/travare??
.
Jag har helt missat den här kommentaren och har därför inte gett något svar på den. Just nu har jag kvar 20 minuter av min lunch. Så jag ber om att få återkomma med mitt svar till senare i dag! :) Tack för din kommentar!!
4 Januari 2012 Lördag - Gå alltid din egen väg.
I alla olika sammanhang väljer vi fel vägar, vi gör misstag och tabbar. Ibland gång på gång, och ibland lär vi oss utav det direkt. Jag tror det är bra att lära sig båda vägarna, det är okej helt enkelt - vi är bara människor.
Jag tror jag alltid varit en människa som valt att gå min egen väg, oavsett om det har fått folk att vända sig mot mig, eller om jag fått mot/medgångar. Det är min skit liksom, oavsett vilka val jag gör så är det jag som måste få allt att funka. Men jag kan inte få det att funka för andra, jag kan inte välja andras val och tycke. Jag kan inte bära andras liv på axlarna. Jag orkar inte släppa in människor så lätt som jag gjort tidigare. Jag vill bara vara jag, fokusera och ha kontroll.
.
I kväll har mycket slagit emot mig. Jag är nog inte ledsen över det direkt, mer fundersam. Jag tänker, analyserar, funderar men kommer egentligen inte fram till något förutom att jag alltid borde gå min egen väg, precis som jag kan och vill. Jag försöker att passa in, trots att jag gång på gång får skiten kastad i ansiktet. Nu orkar jag inte längre anpassa mig efter andra. Det har jag väl kanske inte gjort heller, och det kanske därför det är som det är för tillfället, att jag inte låter mig styras över andra.
.
Vad är erat största mål? Med er själva alltså, det behöver inte vara i hästväg eller något som har med häst att göra. Utan bara allmänt helt enkelt.
Mitt mål är att hålla huvudet högt och gå den väg som jag vill. Oavsett vad som händer efter den vägen så kommer det alltid lösa sig, för saker händer av en anledning. Man kan inte behålla alla människor i ens liv, och det finns en anledning till varför det är så också.
Alla borde ha det som mål. Inte följa någon annans fotspår bara för att vinden blir lättare åt det hållet, för lär du dig aldrig att ta motgångar kommer du aldrig att få känna på hur det känns att få en riktig medgång.
.
Jag vet inte varför jag skriver det här inlägget. Eller, det är klart jag vet vad det är som ligger bakom, men jag vet inte vad det har för nytta att jag skriver det på en hästblogg. Men jag hoppas jag på något vis kan nå ut till er som faktiskt läser min blogg. Trots att ni sitter bakom skärmar så kikar ni in hit av en anledning och det tackar jag för. Jag har aldrig fått en negativ kommentar på den här bloggen, bara upplyftande och fina ord. Tack för det. Tack som fan!
Gå din väg. Jag låter bilden tala för sig själv.
3 Januari 2012 Fredag - Filmer
Nu har jag laddat upp alla filmer då jag är i Robertsfors. Det här är de senaste filmerna jag har från träningssammanhang. :)
(Emmeli är grym för dem som undrar vem det är som pratar och instruerar oss.)
2 Januari 2012 Torsdag - En liten sneak peak
Jag lyckades lägga upp en liten liten snutt film på youtube, tog väl drygt en timme kanske? Så ni förstår kanske varför jag inte orkar lägga upp filmer som är längre, haha!
2 Januari 2012 Torsdag - Jag hatar vintern.
Annie har fått två vilodagar nu, jag gillar det verkligen inte. Mest för att jag varit så sjuk att jag verkligen inte orkat, och dels för att det har varit så förbannat kallt. Jag tyckte att vintern var rätt OK, men rätt jobbig då det verkar vara ett problem för Annie att ta sig fram i ett bra tempo i galoppen. Men jag hann inte mer än tänka att det var okej innan det var svinigt kallt. Svenska vintern är ju det bästa, positiva tankar!
.
Jag har rakat Annie för andra gången den här vintern. Stackars häst, just nu önskar jag att jag kunde sätta på all päls igen! Tur att hon har täcken som täcker henne så hon håller sig varm. Skulle dock behöva dra lite finlir med rakapparaten för att få bort tussar och de som inte ville med mig av nu, det är dock lättare sagt än gjort med en häst som hoppar och rycker så fort man rör henne med apparaten.
Hur som, jag har lite bloggtorka men försöker att ladda upp filmer från sista träningen på youtube - lättare än sagt än gjort med det här deprimerande internet!
