Hittade den här länken på facebook hos hon jag dressyrtränar för. Jag gav mig in i den idag och läste. Och, fan säger jag vad bra förklarat det faktiskt var. Små saker som jag inte alls tänkt på och saker som är nyttiga att faktiskt ha lite i bakhuvudet!

"Hur ska vi göra när vi rider då, för att allt ska bli rätt? Några enkla universalknep finns inte, tyvärr, men några tips finns det där emot. Tänk på att stärka bukmusklerna hos hästen, de är till god hjälp för ryggen. Det gör man t ex genom att hoppa små studshinder, trava över cavaletti, pulsa i snö och klättra. Värm upp hästen mer i galopp istället för trav, det engagerar fler muskelgrupper. växla samling med att rida hästen lång och låg korta stunder för att få cirkulation och minska spänningar i ryggen. Och framför allt – ta hjälp av en kunnig tränare, lär dig så mycket du kan om hästens biomekanik och våga ifrågasätta varför du gör som du gör."

Jag har tidigare inte tänkt på det här. Men nu i kväll gjorde jag det då hon knappt funkade i galoppen i varken höger eller vänster och hon var jätte fin inomhus i går, och Annie har aldrig haft problem att galoppera ute, förutom nu då det varit vinter ute.

.

Bara min häst som är så förståndigt och blir stapplig eller är det någon annans häst som också blir så?
Jag har bestämt mig för att bara trava nu då jag är ute eftersom jag vill ha galoppen så flytande och rolig som möjligt och hon inte går att rida igenom då hon är ute då det blir såhär. Och så ska jag börja träna inomhus i alla fall två gånger i veckan, sen då det börjar tina fram och det blir mjukare i backen borde de bli en kraftig bättring.

Under tiden jag haft Annie så har jag analyserat, tänkt, diskuterat, bytt tankar och åsikter med folk, mött fördomar och tagit kritik och åsikter, ställt ner foten och varit arg, envis, besviken, ledsen, glad, stolt, stark, svag, u name it. Jag har känt alla de känslor som går att känna under en kort tid, och aldrig har jag känt såhär om en häst som jag känner för Annie. Jag måste säga att det finns ingen häst med större hjärta och personlighet, trots att hon är en stark individ så har hon sina sidor som inte alla ser, så som jag ser henne. Och det krävs mycket för att se alla de små sakerna. Hon är en helt underbar egen individ.

.

I förra veckan lasttränade vi. Allt gick bra. Hon gick in utan problem, och hon backade utan att vara stressad. Jag fick till och med både stänga och öppna bommen själv. Vi gav oss ganska direkt eftersom det gick så bra, massa beröm och glada miner. Efter det red jag inte, utan gick en promenad för jag vet att Annie tänker väldigt mycket och bearbetar nästan bäst då hon får ta det lugnt, som en unghäst oftast gör.

I går tog det kanske, en timme att lasta henne efter träningen. Hon gick in flera gånger för att sedan kasta sig bakåt, sen vägrade hon helt enkelt gå upp på rampen och sen stod hon bara där och glodde, som att hon väntade på bättre tider. Saken som jag upplever med Annie är att hon fortfarande testar mig, hon testar mina gränser gång på gång. För tro mig, Annie är inte rädd för transporten. Hon är inte berörd alls, även om hon varit svår att lasta tidigare och hon behöver regelbunden lastträning och åka transport (som hon får här.) så kan hon bara koppla bort. Jag vet att det kommer såna dagar, jag har lärt mig det med henne. Jag analyserar dem varje gång, "varför blet det såhär idag?""vad gjorde jag annorlunda sist?" och så vidare. Men den här gången kunde jag inte komma på vad det var som gjorde att hon helt enkelt inte skulle in.

.

Det värsta var inte att hon inte gick in. Eftersom jag känner henne så pass bra så vet jag att jag vinner i slutändan. Men det värsta var att hon fick utbrott, och fler än en gång gick hon i motattack  mot mig. Hon var fly förbannad. Hon stegrade mot mig och kastade mot huvudet, och tro inte att jag ger mig, jag är inte rädd för henne för ett öre, men en spark eller en stegring kan göra väldigt ont, och då är man ju inte så stor längre. Jag gjorde mig så stor som möjligt, och då flyttade hon sig undan mig och accepterade mitt område även om hon försökte komma in på det flera gånger, till slut förstod hon dock. Men - ibland tycker jag verkligen inte om hur uppkäftig den här hästen kan bli!

.

Annie var för övrigt väldigt pigg och framåt igår. Bättre än vanligt, ska lämna sporrar hemma nästa vecka också för att se om det är de hon irriterar sig på, kan vara att jag kittlar henne med skänkeln för mycket och då blir hon mer irriterad och funderar över den än att faktiskt springa på framåt. Känns att vi har lång väg kvar, men att stora delar har lossnat, speciellt nu i traven. Ni kommer nog få se på filmerna att hon håller takt och tempo väldigt bra, nu fattas bara min innerhand som behöver läggas på ett bättre sätt. Mycket galoppträning som ska sättas in nu också, har planerat in en gammal övning som jag red med Annika tidigare. Men ni får hålla utkik efter filmer för dom kommer, super nöjd med träningen igår måste jag verkligen säga.

.

I morgon ska jag åka och kika på hoppträningarna som är på norrmalm då Emmeli gav mig ett bra tips över en tränare. Vore ju fakiskt super kul om det var något för mig och Annie!

.

I går beställde jag ur hööks. Är det bara jag som fastnat för typ, hela deras sortiment den här gången? Jag är inte så mycket för att köpa märkes grejer hit och märkesgrejer dit, jag är nöjd med hööks grejer då priset är passande på många saker. I min beställning fanns de grymma schabraken i härliga färger på sista sidan i katalogen, matchande benlindor till, en remontnosgrimma, en kofta, ett täcke, och två t-shirtar.

.

Det äppelgröna schabraket, beställde i dressyrmodellen. Dock tror jag inte den kommer ha så mycket dressyrmodell att den inte går att använda till hoppsadeln också, men man får väl se när det kommer hur det faktiskt ser ut!

Matchande gröna kombinationslindor. Annie kommer bli ett väldigt gulligt äpple!!

Spanade in flera täcken som jag var intresserad utav, dock så var ett nytt stalltäcke viktigast på listan just nu. Så det andra får inhandlas senare!

Remontnosgrimma. Hade tänkt köpa ett helt träns, men eftersom jag inte vet hur det funkar på Annie så valde jag att göra såhär, då jag ändå inte har två bett och måste isf byta mellan tränsen.

Sen köpte jag två t-shirtar, de som kostar 99kr/st, en i turkosblå och en i svart. Köpte även en tjocktröja, en sweatshirt, även den i turkos blå! Så nu väntar jag med spänning på mitt nya paket, wihoo!

Fick det här schabraket i julklapp. Jag har använt det rätt mycket nu då jag har det på min hoppsadel, som jag rider i både på hoppträningar och då jag är ute och rider.

Måste säga att det är riktigt bra! Materialet är väldigt.. skumt! Det känns lite som galon tyg, som man hade när man var liten och kunde hoppa i pölar. Inte riktigt så men nästan, och det funkar precis lika bra som galon. Schabraket blir inte blött utan det rinner bara av det, och svetten transporteras bort väldigt fort.

.

Kan bara rekommendera det här schabraket, det ligger också väldigt bra, glider inte eller knövlar. Får se hur det blir när man tvättar det. Men det är verkligen hur bra som helst!

mer kommer, måste säga att Annie vissa stunder är världens fotodiva!

.

Funderar på att rida till Norrmalm någon dag till veckan och låta henne stå där över natten så jag kan nyttja ridhuset då det är ledigt, jag får se hur det blir med det. :) 

.

Jag har på senare tid funderat på skor och barfota på Annie. Jag är inte negativt mot något utav dem, vill folk ha skor på sina hästar så får dem ha de, vill dem ha dem barfota så får dem ha det, så länge jag själv också får välja.

Jag har nu skor på Annie, jag har alltid haft det borsett från i somras då jag hade henne barfota bak för att prova om det funkade, och det gjorde det faktiskt, mot mina tankar funkade det ännu bättre än vad jag faktiskt trodde att det skulle göra. Hon var aldrig öm eller liknande, det enda som var något var i början då hon ömmade om hon trampade på en sten, men jag tyckte faktiskt det blev väldigt mycket bättre ju längre hon gick barfota, och under den tiden jag hade henne barfota så blev hovkvalitén mycket bättre. Så jag säger inte emot att det faktiskt blir bättre kvalité, utan det tror jag faktiskt på.

.

Nu har jag skor och broddar, tidigare har jag haft sulor också, men det har jag inte i vinter då jag inte tycker dem hjälper så mycket faktiskt. Lättare att kratsa faktiskt, men tycker snön sitter på rätt mycket ändå, och på Annie åker sulorna ofta runt mycket och sitter inte speciellt mycket. Annie halkar som ett tok nu vissa gånger, liksom glider iväg med benen som Bambi på hal is.

.

I sommar kommer jag ta av Annie skorna bak, till en början. Sen eventuellt fram, men främst bak i alla fall eftersom hon tidigare har gått oskodd bak och jag vet att det funkar. Och efter sommaren kommer jag fortsätta ha henne oskodd om det skulle finnas möjlighet, rätt som det är trivs hon helt enkelt inte att vara oskodd, jag tror inte alla hästar klarar av att vara oskodda när de varit skodda hela livet i princip, det är vad jag tror. Och halkar Annie runt eller går och ömmar så fort man ska rida så tänker jag inte ha henne oskodd, för då förstår jag att det inte kommer funka. Men mina tankar och funderingar kommer att vara att ta bort skorna på henne bak till våren/sommaren 2012 och sedan fortsätta. Jag kommer dock prata runt med olika hovslagare och människor för att höra olika tankar och åsikter! Kom gärna med era, men ge mig inte era "rätt och fel", för alla människor tycker olika. Jag försöker inte påverka andras åsikt med mitt inlägg, och jag vill inte att folk ska säga att jag har fel för jag har skor på min häst, eller att jag bör ha henne oskodd för att allt kommer gå så mycket bättre. Det är trevligt att både se och läsa era olika historier om hur olika hästar och individer vi är, och det är jag glad över. :)

Helt underbart skrivet.

En som verkar få lite vett innanför pannbenet.

.

Vi börjar väl med det positiva:

- Annie har hoppat alla hinder på de senaste fyra starterna.

Det som är mindre positivt:

Jag är otroligt glad och stolt i det stora hela. Det gör mig ingeting utifall att det finns saker att jobba på, det är det positiva, för hade vi inte haft något att jobba på så hade det varit otroligt jobbigt. Det här är punkter som jag har tänkt på, det finns säkert mycket mer. Men de största "problemen" sitter i det här, men det positiva är att hon verkligen försöker och verkligen tycker det är kul nu, och det var grunden till det hela från början. Älskar min fina Annie! :)

Och när man tänker på något så hittar man det oftast på internet, och nu var jag inne och läste på Emily Töyräs blogg (www.livetmedella.blogg.se ) och hittade en länk: http://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/smedstorp/article1599348/Norrlandska-tar-over-Tjustorps-hastcenter.html

.

När jag gick i skolan innan gymnasiet var jag alltid duktig i idrott. Jag älskade idrott. Och jag ställde upp för mina kompisar, och jag fick lära mig att det inte handlade om hur duktig man var, utan vad man gjorde utav det. Och jag gjorde alltid mitt bästa. Jag spelade handboll när jag var yngre, men valde bort det för hästarna. Sen började jag friidrott, jag gick dock inte länge eftersom jag inte trivdes med åldergrupperna. Men hade jag fortsatt tror jag att jag faktiskt hade varit något inom friidrott idag (om man får ha det förtroendet att säga det utan att få negativa kommentarer.), när jag gick i sjätte klass hoppade jag 5,30 i längdhopp och var alltid insatt i det jag gjorde.

.

Men allt ändrades väldigt fort då vi bytte lärare. Jag gjorde inte längre allt som jag gjorde tidigare. Jag hade ont i mitt knä, och när vi bytte lärare så ville jag inte gå på lektionerna längre. Jag var en av de få som sa vad jag tyckte, för mitt betyg i idrott spelade inte längre någon roll, varken för mig eller för honom. Eftersom allt nu handlade om hur bra man var, och inte att man alltid gjorde mitt bästa. Och för mig är det fel. Ett betyg handlade om hur många gånger vi sprang uppför en brant backe under en viss tid, orkade vi visst många så fick vi ett visst betyg, och orkade vi fler så fick vi bättre betyg. Jag var inte med och sprang i den backen är det enda jag säger. Hur ska jag med knäskada ha samma förutsättningar för en hockeykille tillexempel? Jag tycker att det var oschysst helt enkelt.

.

Men hur som var det inte det jag vill komma fram till, utan det som fick mig att tappa all förtroende var när jag fick höra att ridning inte var någon sport. Idrotten man höll på med på fritiden spelade in i idrottsbetyget, förutom vi som red, för det var ingen idrott. Det fick mig att gå i taket. Jag skulle egentligen inte ens behöva försvara mig på den punkten eller ens behöva övertyga någon om att det är en sport. Men jag var tvungen.

.

Hur kan folk säga att det inte är en sport? Beror det på okunskap alltihopa eller handlar det helt enkelt om att folk är rädda att inse faktum? Jag tillbringade mer tid i stallet än vad killarna gjorde för sin hockey, jag kunde sitta på en helt okontrollerad häst utan att vara rädd medan de i högsta form kunde åka runt på sina skridskor. Förstå mig inte fel, jag tycker inte att det är lätt att åka skridskor, och jag skulle aldrig kunna spela hockey. Men det är en sport, likaväl som ridning. Att sitta på en häst och ha förtroende och samspel är så mycket bättre och svårare att hitta än att ha samspel med en puck (som förövrigt väger hur mycket?), att nu Rolf vann priset har skapat otroligt mycket prat och hur dumt det är att någon annan "riktig idrottare" vann priset. Jag sitter bara och skrattar för folks kunskap, hade Sedin vunnit priset hade det inte varit snack om saken, han hade varit värd det. Men eftersom Rolf rider så är det inte värt det, det är ju hästen som gör jobbet och han bara sitter där.

.

En diskussion som aldrig tar slut, jag älskar mitt projekt arbete och lyfta fram dessa underbara djur, och underbara människor som gör ett hårt artbete med sina hästar! ♥

Var med på Vännäs klubbtävling i går, bedömning A. Red två klasser, 60cm och 80cm. Eftersom jag och Annie har haft problem med hoppning tidigare på Lokala tävlingar och vissa träningar så har jag tagit allt på en nivå som vi både är redo för. De lokala tävlingar jag hoppat har vi alltid stoppat ut oss på första eller andra hindret, och vi har inte ens hoppat ett hinder på framridningen, hon har pallat direkt trots att hon varit pigg och framåt. Och på träningarna efter de hade hon inget sug, lyssnade inget på skänkel framåt eller sög mot hindret. Så nu har jag varit med på två klubbtävlingar så att Annie och jag ska få mer rutin. Och då har jag valt att hoppa 50-60 och 80 cm.

.

Filmade inget från förra då vi var i Vindeln, men det var rätt likt från nu i helgen. Hon hade stått två dagar här, så mycket energi från det. Men sen var hon även väldigt pigg och stark framåt så det ser ut som att hon hoppar mot bettet.

Hon blir väldigt stapplig, byter galopp och korsar galoppen, och även blir väldigt framåt och lång många gånger och jag hinner inte plocka upp henne så mycket emellan. Men under såna här tävlingar vill jag inte bry mig så mycket om det, inte just nu. Nu vill jag att Annie ska få en rutin, hinna titta, och tagga upp sig själv om hon så vill, så länge hon verkligen tycker att det är kul, och det tycker hon. Jag har hört både positiva och negativa saker i helgen, men oavsett så har jag inte tagit åt mig utav det. Jag har kört mitt race och jag är väldigt nöjd. Annies bakbens teknik är ungefär det sötaste.

Kommer utvärdera allt mer sen, men tänkte lägga in lite text och lite filmer och visar att jag lever i alla fall, då det varit väldigt dött på min sida. Vi fick med oss två rosetter hem. :)

Första klassen, 60 cm.

Andra klassen, 80 cm.

Och för det andra - ska ni ha hjälp med tänder eller diverse veterinär saker, ring Sara Ellevik - henne rekomenderar jag starkt efter hennes besök i dag!

.

Tidigare var jag lite osäker om jag skulle boka tid för koll av tänder på Annie hos Sara eller hos veterinären, tidigare har jag haft hos veterinären och jag har ju aldrig haft Sara, så jag visste ju inte direkt vad skillnaden skulle vara. Dock fick jag flera kommentarer om att dem föredrog Sara och att hon var jätte duktig. Så jag testade faktiskt, fick en tid idag och hon kom till stallet. Och i framtiden kommer jag fortsätta att ringa Sara, och det tycker jag även att fler bör göra. Jag fick allt förklarat för mig, vad som behövdes göra, vad hon gjorde, kollade ut mina bett och så vidare.

.

Just innan jul var Annie konstig i vänster sida när man tog i bettet, antingen la hon sig väldigt mycket under lod och krullade ihop sig, eller så sprang hon med huvudet uppåt och mot höger, som att det ilade typ. Så då började jag ha misstankar att det kanske kunde vara något. Hon fick ju sen stå över jul och nyår, kring två och en halv vecka, och då skulle jag känna efter om det blivit någon skillnad när jag red på tvådelat bett, men hon reagerade precis likadant som sist. Och idag fick jag se vad det berodde på, och en förklaring på varför det blivit så. Men mycket riktigt så hade Annie fått två sår inne i munnen, vilket nog var obehagligt, men eftersom jag ridit med hackamore nu så har de läkt ihop.

.

Annie har också haft slitna tänder tidigare (jag har inte vetat det, utan de fick jag veta nu,) och att det såg ut som att hon legat mycket på bettet eftersom det var gamla slitningar, men hon har blivit väldigt känslig med bett nu, vilket har gjort en stor skillnad på tänderna också. Vilket känns oerhört skönt. Hon har lite underbett och därför nöts tänderna inte riktigt som dem ska, och ska kollar en gång om året. Annars tyckte hon det såg jätte fint ut där inne, och jag fick även kolla hur det såg ut. Jag är jätte nöjd med dem hjälp jag fick.

Nosgrimman ska jag börja variera, ska också införskaffa en remont nosgrimma som jag tidigare funderat på men inte tagit mig i kragen för att prova eftersom jag inte ha någon direkt kunskap om den, så nu ska en sån införskaffas, ska variera höjden på min andra nosgrimma, inte ha bettet på en vecka drygt, och fortsätta rida på hack/rakt bett (har inte provat rakt bett på Annie, kan hända att jag gör det, men jag tror inte hon kommer trivas på det om jag känner henne rätt.) och sen fortsätta rida på tvådelat.

.

Frågor? Skriv så förklarar jag. Men jag är super nöjd, tack så jätte mycket till Sara. Nu ska Annie stå inne drygt en timme till, sen ska jag åka och ta ut henne. :)

.

Trots att vårat projektarbete ska redovisas vecka 11 så kommer den här bloggen ändå vara kvar, min tid med Annie tar inte slut bara för att projektarbetet gör det, det kommer fortsätta oavsett.

.

Det är så intressant hur vi alla väljer att "uppfostra" våra hästar. Hur olika vi ser på problem. Jag har sedan långt tillbaka betett mig på samma sätt som Annie beter sig på mot mig. Vilket jag anser gör en positiv verkan, hon förstår mig när jag uttrycker mig så att hon förstår.

Annie har tillexempel en tendens att bli supertaggad i stallet, att hon vill gå ut, vill gå till boxen eller på något annat sätt vill ha något, och får hon inte det så ställer hon sig och vevar med frambenet. Hon ser aldrig sur ut då hon gör det, bara allmänt glad. Som en hund. En hund viftar på svansen men Annie viftar på benet! Betendet gillar inte jag, men jag är glad att hon är gla och att hon inte är sur. Det hjälper inte att jag står och skäller på henne och ber henne sluta, och jag tror inte att det hjälper för så många andra heller. Det går in genom ett öra och ut genom det andra i princip. Men något som alltid funkat på Annie är att göra precis likadant. Börjar hon veva - ja då börjar jag veva med mitt ben, och det syns så väl att tankarna börjar snurra i hjärnan på henne. DÅ blir hon sur, "av vilken anledning gör du såhär?", men när hon slutar så slutar jag, och då ser det ut som en lampa tänds på hennes huvud "ahaa, är det så det funkar", sen är det över. Tidigare har hon ju varit väldigt på när man ska ta på henne täcket, bitit tag i jackor eller lagt öronen, när hon bitit tag i mig biter jag alltid tillbaka. Det är den värsta förolämpningen för henne - men fan vad det funkar bra måste jag säga! Hon vaknar alltid till efteråt, jag gjorde samma sak på min andra häst Buster om han hittade på såna där saker, det var dock väldigt sällan då han är en helt annan häst jämfört med Annie, men det har alltid gett en positiv verkan på dem i slutändan. Inlägget = väldigt luddigt skrivet, jag återkommer för nu ska jag bannemig fika!

Xxx ♥

Annies pappa, Foreign Office.

Såhär såg Annie oftast ut då man närmade sig hagen eller skulle hämta henne/lägga på täcke, vissa gånger gjorde hon till och med utfall.