31 December 2011 Lördag - Ett nytt år imorgon
30 December 2011 - Min fina julklapp
Jag fick mitt fina schabrak som jag önskade mig i julklapp, fick det utav Stina! Åh så fin Annie kommer bli, och det är minst lika snyggt i verkligheten som på bild, dessutom på halva priset på hööks nu! Otroligt läcker schabrak! Nästa hopptävling kommer hon få visa sin fina stil!
30 December 2011 - Att ge en chans
Att ge en chans är alltid att ge en möjlighet, och att både ge och få en möjlighet är bra. Jag ångrar aldrig att jag gav Annie en chans.
.
När jag varit och kollat på Annie i Luleå så fick jag höra av Rebecca att jag var den vettigaste personen som hade varit och kollat på Annie. Och jag och Rebecca har varit väldigt bra överens redan från början, och jag har aldrig haft problem med henne. Det tycker jag har varit otroligt skönt, att inte behöva "undvika" gamla ägare utan kunna höra av sig, skicka lite bilder och tycka att det känns skönt att ägaren kommer och hälsar på ibland.
.
När min fodertid hade tagit slut i Juni så ville jag inte ha Annie. Eller jag bestämde mig redan i maj att jag inte ville ha henne. Trodde att jag inte skulle kunna gå ihop med henne eller ta mig någonstans i min ridning, eftersom det var det jag framförallt ville. Jag tror Annika tyckte att jag höll på göra ett misstag, hon sa de aldrig åt mig men nu såhär i efterhand tror jag det, och det tror jag också. För en häst som Annie har gett mig så otroligt mycket, och hon var verkligen bra för mig, som ingen annan trodde.
.
Men jag skulle ha henne till tiden gick ut i alla fall. Och det kändes jobbigt att åka till stallet, för helt plötsligt såg jag Annie på ett annat sätt. Och det kändes verkligen som att jag svek henne, som att hon visste om alla hemska saker som jag sa och tänkte om henne. Pappa tyckte inte heller Annie var en bra häst som högg åt mig och tryckte mig mot väggen och hela tiden hade något i görningen. Jag förstod honom helt. Jag började titta på yngre hästar i södra sverige, en billigare. Och jag hittade flera som jag var sugen på att bara skicka upp, men där någonstans tror jag att jag började tappa hoppet. Varför vet jag inte, jag var inte sugen på något vis. Jag bokade in en provridning här i norra Sverige, mot Lycksele tror jag. Kvällen innan fick jag ett mail att han var såld. (Han ligger ute på annons nu, igen. )
.
När jag berättade för Rebecca att jag inte skulle ha henne var vi överens om att försöka hitta ett nytt hem till henne, eller att hon skulle gå till avel eller också skulle hon avlivas. Det var på skoltid jag pratade med Rebecca, och jag gick hem från skolan storbölandes för vad som kanske skulle hända i framtiden. Jag tyckte ju om Annie som häst, men inte som min häst, inte som en häst jag skulle kunna tänka mig ha kvar.
Jag vet inte varför jag ändrade mig, men jag minns att det var efter en dressyrträning med Annika, för den träningen minns jag så väl. Annie var sådär lagomt med allt, och jag kände mig så stolt även om träningen i sig inte var den bästa, men känslan att vara ett med Annie var stort, och inte alls lika självklar som med andra hästar man ridit, man tog det verkligen in i kroppen och glömde för en stund bort att andas.
.
För att komma till saker: Jag skrev tidigare i mitt inlägg att vi gjorde ett kontrakt på att om Annie inte ska vara kvar i mina ägor ska hon avlivas. Detta tycker jag inte är fel. Det märks på Annie att hon är en häst som är osäker, och som var mer osäker om unghäst och som haft det jobbigt tidigare. Det krävs mycket tid och arbete för att förtjäna förtroende, och hon släpper inte in en i sitt liv för att du ger henne en godisbit. I hennes ögon är du ingenting fören du har motvisat motsatsen helt enkelt.
.
Jag fick Annie gratis, och då skulle detta stå i kontraktet, det enda jag betalade var för ägarbytet, vilket är rätt självklart. Och hade jag inte haft i kontraktet att Annie skulle avlivas om jag inte skulle ha kvar henne, så hade jag nog gjort det ändå. Inte för att jag tycker att jag har rätten till det om hon är helt frisk. Jag har inga planer på att ta bort Annie "i onödan" om hon är frisk och glad. Men jag förstår varför vi skrev kontraktet. Dels för att Annie är en på miljonen, som jag skrev tidigare är du inte värd nånting i hennes ögon om du inte visar motsatsen, och dels för att hon ska inte behöva skickas runt och börja om på nytt hela, hela tiden. Annie har haft tur med att ha haft en sån bra ägare som Rebecca och som haft henne otroligt länge. Jag tycker Rebecca gjorde helt rätt att inte bry sig om pengar i Annies fall, utan i stället bry sig om hästen med den största omtanken. Hade jag fått Annie gratis kanske jag bara velat rida till henne och sålt henne vidare, som folk i sin tur gjort likadant?
.
Annie hade då blivit helt förstörd. Hon är en stark häst, men med svaga sidor. Jag älskade att jag gav Annie en chans, och hon ska inte dö FÖR mig, men jag vill hellre att hon somnar i min ägo än i någon annans när jag vet att jag alltid gör det bästa för henne i alla situationer. Att skriva kontrakt om si och så tycker jag inte är fel för någon, så länge det finns ett vettigt svar och en bra förklaring i det hela, en häst ska inte behövas "tas bort i onödan". Buster som jag har på foder har vi på "muntligt avtal" som det så fint heter, jag står alltså kvar som ägare OM det skulle bli något fel eller om jag anser att Buster inte ska fortsätta leva och gå vidare till de gröna ängarna, de ger mig ett "säkert" kort, medan jag kan ge Rebecca ett "säkert" kort.
30 December 2011 - Vi människor
Vi människor är så otroligt olika. Det är väl ingen nyhet direkt, och verkligen inget nytt för någon. Det är konstigt samtidigt som det inte alls är speciellt svårt att lista ut varför vi är det. Och det är både positivt och negativt, för på något vis hittar vi alltid någon sätt att trycka ned varandra på, även om det kanske inte är tänkt.
.
Jag fick en kommentar om min tatuering, inte här på bloggen utan på en grupp jag är med i på facebook "vi med ridtravare", och därför tyckte jag det var kul att lägga upp min bild där, och jag har fått mycket respons på bilden, många som tyckt den varit fin, en del som vill göra en liknande, en del som har en liknande eller en del som har gjort något annat för att göra en fin sak åt sin häst. Men en av kommentarerna såg ut såhär: "Kul tanke, men den får mig att tänka på judarna i koncentrationslägren...."
Det värsta var självklart inte kommentaren, för jag anser att vi är så pass olika och kan ha egna åsikter om precis allt, det jag verkligen håller varmt om hjärtat vet hon ingenting om, och vice versa. Men det värsta med det här, det tycker jag är att människan som skriver det här, verkar inte tänka efter för fem öre medan mina tankar direkt börjar gå "hur menar hon med detta?, är det negativt?, varför säger hon det?".
.
För jag menar, om hon nu tycker att jag ser ut som en fånge i koncentrationslägren, behöver man lägga en sådan kommentar, speciellt om man är säkert 5-10 år äldre eller mer än vad jag själv. Hon kan vara lika gamla som mina systrar, eller som min mamma/pappa. Jag vet att hon är bra mycket äldre i alla fall.
.
Jag gjorde den här tatueringen för Annie. För hennes betydelse för mig. Jag har gjort stor skillnad i Annies liv, och hon i mitt. Hade det inte varit för mig hade nog Annie inte haft ett liv idag, jag var Annies sista hopp i princip. Och i kontraktet som vi har skrivet mellan mig och gamla ägaren så står det att Annie inte på något vis får lånas ut på foder eller längre perioder och får inte säljas vidare under några omständigheter. Ska jag inte ha kvar henne, ska hon somna in oavsett hur situationen ser ut för oss båda.
.
Jag skulle aldrig kunna lägga en kommentar om att jag tycker att någons tatuering ser ut som en "jude tatuering", främst för att det är jävligt kränkande när betydelsen har så stor mening för en själv, och dels för att det inte ens är något kul att göra en liknelse med? Tycker man inte om någons tatueringar eller piercingar, eller vad som helst - respektera att andra har egna tankar.
.
Nu fanns det dessutom folk som gillade hennes kommentar, och jag tycker det är så otroligt tragiskt att en vuxen människa får lägga såna kommentarer och få medhåll om något de inte ens har en aning om, när fan ska folk ta och växa upp? Jag skrev minsann att jag hur som helst var nöjd och fick även jag gillningar på min kommentar.
.
Men allvarligt, när jag som arton ser fel i dessa kommentarer, när ska de som är flera år äldre börja göra det? Pinsamt.
28 December 2011 Onsdag - Tatueringar
Idag har jag gjort två tatueringar som jag länge längtat efter. Tassarna är från min katt som jag haft i femton år, gjort avtrycken själv och dem sitter nu på min vad. Siffrorna är Annies frysmärke som sitter på insidan av min överarm. Oläkta och nygjorda ska väl läggas till kanske som ni ser på bilderna. :)
28 December 2011 Onsdag - Något vackert
Det känns som jag fått lite grepp på saker och ting. Ett litet ljus har tänts i mitt hjärta och det som jag så länge grubblat över verkar så klart nu. Jag hoppas att det kan bli något utav det här.
I sommar hoppas jag på att ha lösningen. Den bästa lösningen för mig och honom, och som även kan hjälpa någon annan. Det vore helt underbart. Tack, du vet vem du är. Tack för du tar emot mitt förslag och tack för att jag får höra dina, jag hoppas att sommaren 2012 kan bli till vår fördel. Tack.
.
Jag har länge haft funderingar om dig, om honom. Men jag har aldrig haft någon hjälp kring det och det är något jag inte skulle klara av själv. Inte då, kanske inte just nu då möjligheterna inte finns. Men längre fram, när jag flyttat, gått ut skolan och har ett jobb, och framförallt pengar. Jag är myndig nu men det var jag inte då.
Det är knappt så jag vågar andas när jag tänker på hur bra det kan bli, jag går bara runt och hoppas trots att det är en viss tid kvar så känner jag en viss lättnad över något jag försökt stänga ögonen för.
.
Tänk att så lite kan göra så stor skillnad för en människa.
27 December 2011 - Senaste dressyrträningen
http://www.youtube.com/watch?v=A4_lGcRjrZo&feature=context&context=C3f4369aADOEgsToPDskKVChmXPk4fvAO09T43BkEa
.
Om ni kollar på filmen så kommer det komma upp flera filmer på Youtube från samma träning. Det här var i slutet utav träningen, Annie hade blivit lite lätt trött och jag hade kommit ner i sadeln mycket bättre än i början av träningen, jag hade också fått fram skänkeln lite bättre så jag inte gjorde henne irriterad med sporren, det är svårt att göra en omställning men det känns skönt att höra att det blivit skillnad från sist jag tränade för Emmeli.
.
Om ni skulle klicka in på de andra filmerna så kan ni ju ha lite tänk i hur hon verkar i galoppen. Hon är och var väldigt anti just den dagen, främst i vänster galopp. Hon skjuter in bogen väldigt mycket och jobbar hela tiden emot min skänkel, så när jag puttar ut henne blir hon mer anti och blir stark och fortsätter. Men sen har jag även ringt Sara Ellevik som ska eventuellt komma och kolla hennes tänder efter nyår, så då får jag klarhet om det skulle vara något i munnen också. Men det kan ha varit vad som helst, en dålig dag, träningsvärk, tandvärk, bitit sig i munnen och så vidare.
.
Vi jobbade på att få henne att aktiviera bakbenen tillsammans med min innerskänkel eftersom det är mycket där hon går emot. I början ligger vi på mitten volten, så om ni hittar någon sån film så har ni början där. Hon blev lite irriterad då jag petade på henne och gick emot och/eller ökade takten eller bytte takt, men det gjorde egentligen inte så mycket eftersom jag fick en respons på det jag gjorde. Och till slut fick jag även rätt respons när jag hittade de små knapparna rätt.
.
Det känns otroligt mycket bättre nu. Jag har mer förståelse för hur Annie funkar, och de små-små detaljerna som gör skillnad, och framförallt hur svår Annie är som individ. Men för mig känns det bra. Det känns som vi börjar hitta tillbaka och jobbar som ett team tillsammans. Jag tvivlar inte på att det kommer bli ännu bättre även om vägen dit kommer vara kort eller lång.
25 December 2011 Söndag - Dagen efter julafton
Glömde skriva i går att jag tyckte det var kul att så många tyckte till om mitt åsiktsinlägg, oavsett om det var liknande meningar eller helt olika, otroligt roligt. :)
Jag har inte så mycket att uppdatera om, och jag antar att så många inte sitter vid datorn såhär kring jul direkt. Annie är avställd ett tag, så att allt ska få sjunka in för henne. Jag tänkte bjuda på lite filmer imorgon eler ikväll från senaste dressyrträningen så ni får hålla utkik efter det i alla fall :)
24 December 2011 Lördag - Julafton
För att få lite julkänsla lånade jag en bild av Elin på min andra häst, Buster. ♥
Finaste gamlingen som går på denna jord!
21 December 2011 Onsdag - Åsiktsinlägg
Ni får ursäkta om inlägget blir grötigt eller svårt att förstå, det är som sagt bara att fråga om det är något som ni tycker man uppfattar fel. Och kom ihåg att detta är min åsikt och inte någon annans, jag accepterar andras åsikter och tankar medan folk accepterar mina.
.
Jag har läst på vissa bloggar hur många det är som tycker att det är viktigt att börja med en häst som är läromästare. Jag vet inte vad deras tankar är kring vad en läromästare är egentligen, men man kan väl säga att när man läser annonser om läromästare så tänker jag på en häst som kan sin sak, och som ska lära ryttaren och inte bli så beroende av sina ryttare som vissa andra hästar kan vara, en bra förstahäst som en mindre erfaren ryttare kan rida.
.
Men samtidigt vill jag inte dra en kategori bland hästarna och peka ut vissa som läromästare och att det är viktigt att ha en väl utbildad häst. En del vill ha bra utbildade hästar, och det gör mig inget, det rör mig inte alls.
Jag blev väl kanske lite berörd av det jag läste på den senaste bloggen (kommer inte länka den då jag inte vill verka negativ eller nedtryckande mot någon.), men varken Buster eller Annie eller någon häst som jag har ridit har varit en läromästare och utbildad för att jag ska kunna göra misstag, men jag är inte ledsen för det. Inte alls.
.
Kortfattat som stod i texten var att alla borde lära sig rida innan, och ha en bra grund att stå på. Och det kan jag väl hålla med om. Men upplevelserna jag har fått med mina hästar hade ingen läromästare kunnat ta. För mig har Buster och Annie varit mina läromästare och låtit mig bygga en grund på dem. Varför ska jag ha en häst som kan hoppa om jag själv inte kan? Hur ska jag lära mig utav det?
Hade jag haft en läromästare som första häst hade jag kanske haft en annan erfarenhet än vad jag har idag, men de erfaranheter jag har plockat med mig sen då jag köpte Buster och då jag tog Annie är enorma, och trots att jag inte ridit en häst som varit bra utbildad har jag klarat mig utmärkt. Visst hade det varit väldigt kul att göra korrekta galoppombyten, eller ha en stor luftig galopp - men det har jag fått göra på egen hand även om de inte varit fullt korrekta, hästen har haft det inom sig men inte jobbat fram det. DET ger mig en stor respons, och Annie för mig idag är en läromästare. Jag måste kämpa för allt jag gör och jag lär mig, samtidigt som jag kan fela och Annie räddar upp min situation.
.
Vad tänker alla kring att ha en läromästare som första häst, är det ett måste? Vad är en läromästare egentligen? Kan inte min Annie vara en läromästare trots att hon inte är högt utbildad? Vem har rätten att dra strecket och skriva läromästare på en häst och hur går allas tankar kring det?
19 December 2011 Måndag - Inför nästa tävlingssäsong
Jag antar att de flesta är medvetna om de priser som kommer att ändras på licenserna i början från nästa år. Har länge suttit och funderat på hur jag ska göra med detta.
Förra tävlingssäsongen tävlade vi bara två lokala hopptävlingar, och en lokal dressyrtävling. Dock hade vi inte ens tänkt tävla något den "sommar-säsongen", utan vi trodde att det mesta skulle vara mycket längre bort, men eftersom det gick så bra så provade vi i alla fall att göra några starter.
.
De två hopptävlingar vi var på stoppade Annie ut sig på första och andra hindret. Och på framhoppningen vägrade hon att hoppa trots att hon var pigg och framåt och sög på hindret. Det är också därför jag vill ut och hoppa mindre tävlingar bara för att få förtroende för oss båda och för att vi ska ha kul och hon ska få suga mot hindret. Nästa tävlingssäsong vill jag ut och tävla mer än vad det blev nu i år. Och det är väl mest hoppningen som jag är sugen på eftersom jag vet att Annie verkligen tycker det är kul trots att mina och hennes nerver verkar ta över. Att hoppa Annie är det roligaste som finns i princip, hon blir så taggad och framåt och när hon väl suger mot hindret kan inget stoppa henne, även om jag så skulle styrt henne mot ett stup tror jag att hon skulle hoppa ner. Hon räddar alltid upp situationen, kommer hon fel så hoppar hon till det och då är det bara att jag är med i leken helt enkelt.
.
Och nu i helgen var det ju ingen snack om att hon tyckte det var kul. Och det var så roligt att hon tyckte det var kul och laddade så mycket på varje hinder. Men nu är det ändå minst 90 cm klasser, och till och med 1 meters klasser som jag kommer ställa in mig på. Det är alltså 10 och 20 cm högre än det vi hoppade i helgen, och jag tror inte att det är några problem för Annie egentligen eftersom hon är så pass mycket över, bara hon får rätt träning att komma mer rätt mot hindret och vi kommer tillbaka till ett bra tempo mellan hindren så tror jag hon fixar det galant.
Men en licens kostar alltså 750 kr tror jag, om jag inte säger helt fel nu, kan vara 550 kr också. Hur som - jag vet inte om det är lönt för mig att skaffa en licens för ett helt år, jag menar - tänk om det går lika snett som tidigare och att hon börjar stoppa på första hindret? Då har jag slängt ut onödigt mycket pengar för ingenting, dock kommer jag ju starta dressyrklasser också, men jag vet inte alls hur mycket jag har tänkt mig. Därför har jag nog kommit fram till att de första tävlingarna jag tänker starta kommer jag köpa en endagslicens, då hinner jag vara säker på min sak när det kommer till års-licensen.
.
För mig gör det inte så jätte mycket att priserna blivit högre, men då tycker jag att priserna ska bli bättre, för just nu är dem inte bra. Och jag tror även det är prat om att de ska bli bättre så att det lockar mer folk, men sen hoppas jag verkligen att alla klubbar tar chansen att ha fler tävlingar, typ klubbtävlingar, inbjudningstävlingar och så vidare, för jag tror det kommer locka fler också nu då priserna stigit.
19 December 2011 Måndag - Dressyrträningen förra veckan
.. som rubriken lyder, dressyrträningen förra veckan gick hur bra som helst.
Tog en extra dressyrträning på fredagen för Emmeli. Och det gick verkligen hur bra som helst och jag är verkligen jätte nöjd.
Något jag inte tänkt på och som jag fick höra nu är att min skänkel kommer för långt bak och jag sitter på muttan! (Man får säga så i min blogg), och jag har skänkel på ett revben, och när jag då försöker få Annie att böja med hela kroppen och få henne att följa med så får hon svårt att böja sig eftersom jag inte har skänkeln på rätt plats, så nu för att reda till problemet till bästa möjliga sätt försöker jag tänka mer "stolsits", för då kommer jag rätt i sadeln och kan också sitta ner. Mer än så är det inte, men det är lättare sagt än gjort tyvärr, så idag red jag utan stigläder, dock bara ett kort tag eftersom mina lårmuskler dog av väldigt fort.
.
Men Annie var väldigt trevlig och fin, inte alls på något vis hängig eller tung i handen och gick inte heller som att hon slocknat av eller krullade ihop sig. En del har hon tappat i galoppen, men jag tror inte att det är långt bort att få det hon tidigare hade, och lite markbunden är hon. Men jag tror det kommer att gå framåt bit för bit och jag är redo att verkligen kämpa för det trots motgångar. Det var inte heller några passningar, lite konstig i tempot ibland men verkligen inte pass. Vilket lättade oerhört mycket från axlarna måste jag säga. Annie gjorde också jätte fina övergångar från galopp till trav. Har kommit på vart knappen sitter till att få en bra övergång och det känns väldigt skönt och bra, lite finslipning såklart. Jobbade mestadels på volt, ibland red vi på spåret och ibland innanför så att jag skulle "agera vägg", och att hon inte skulle ha stödet på väggen utan i mig i stället, samt minskade och förstorade volten.
Så i morgon kväll ska jag rida upp henne på malmen och så får hon sova där till onsdag, och så är det en ny träning på onsdag eftermiddag, ska bli riktigt roligt. Sen kommer jag mest troligt att ställa av henne en vecka eller så, passar bra nu till jul och nyår. Tror det behövs, för då har det mesta gått bra på slutet och hon kan få tänka igenom allt. Samla lite tränings energi. Nu är vi på rätt väg igen!
18 December 2011 Söndag - Bättringen
Jag skulle ju bättre mig nu då jag skulle börja blogga igen, men i helgen har det varit fullt upp och jag har inte alls hunnit, har dock massor att berätta så det kommer nog komma en hel del inlägg i morgon för i kväll kommer jag inte hinna skriva allt - Men hur som helst så var vi till vindeln i går på deras maskerad hoppning. Hade anmält mig och Annie till två klasser, 40-60 cm och 80cm. Vi åkte mest på klubbtävlingen för att ha kul, och få upp självförtroende för både mig och Annie eftersom vi stoppat ut oss på första och andra hindret då vi har tävlat trots att hon aldrig stannat på träning. Så nu var det bara framåt och över helt enkelt.
Man kan väl säga att de som var med och tävlade hade gemensam uppvärmning, det var en bra grej då de har ett ridhus och det är snö ute så man inte kan hoppa fram där.
.
Och över kom hon. Annie har nog aldrig varit så taggad på en hopptävling. Hon stannade på första framridningshindret, fast det var nog mer mig det satt i då jag styrde henne helt fel och helt okontrollerat, slutade med att hon gick över hindrer i alla fall, haha. Men sen flöt allt på, inget tvivel till att stanna och inget stopp. Rev dock översta bommen till ett hinder i 80 klassen, det kändes att hon tappat mycket av sin galopp kvalite och slarvade bak. Men en nöjd Liza och en nöjd häst blev resultatet och jag kommer väldigt gärna tillbaka till vindeln.
Träffade väldigt trevligt folk, och har fått höra väldigt fina grejer om Annie i helgen, och av folk som jag inte trodde jag skulle höra saker av, det stärker på självförtroendet och det känns som att jag och Annie är på rätt väg igen.
.
Så vad var vi utklädda till? Ingen aning i princip, vi skulle helt enkelt föreställa att vi var från 70-talet. Och bland alla som var med och var utklädda fanns det 6 placerade (så vi var rätt många som var med), och vi kom på en fjärde plats. Med oss hem fick det följa två paket, ett med toffifee godisar, och ett med en tvättsvamp till Annie, gummisnoddar och en hovkrats. Och som fjärde placering vart det en film (om olika bett, vilken effekt, olika tankar och så vidare, så den ska jag defenitivt kolla på.) och en "hästkeps", perfekt att vara i stallet! Lite uppdatering om gårdagens lyckade rundor i alla fall, tyvärr så glömde guldfisk jag kameran hemma så inga bilder vart det heller, jag hoppas på att det kommer ut lite bilder på vindelns hemsida framöver. :)
.
17 December 2011 Lördag
dåligt internet, lite tid- stolt hästägare.
14 December 2011 Torsdag - Nu är jag tillbaka.
Vad har jag gjort de senaste dagarna eftersom bloggen blivit lidande? Tja, inte speciellt mycket egentligen. Tappat suget och känt mig vilsen är väl en rätt bra beskrivning. Men väljer nu att komma tillbaka och dela med mig av allt, jag säger stort tack till Emma och Isabel som idag fick mig på bättre tankar och få suget tillbaka.
.
Var ska jag börja med det hela? Jag börjar med att visa ett filmklipp som jag inte har velat visa, för att det har gjort mig irriterad, vilsen, besviken, ja det mesta som går att vara på sig själv.
Det här var första passet som målet var att Annie skulle börja bära sig själv. Det har tagit tid att smälta, faktiskt. Jag har tittat, analyserat, ridit på andra sätt, provat mig fram och kommit fram till så mycket och därför skriver jag det här inlägget och gör en fullständig "come-back" på bloggen.
I början av det här passet hade satt ett snöre när fram och som jag hade handlederna under så att jag skulle hålla händerna stilla, snöret satt som på framvalvet, eftersom jag väldigt gärna vill lirka Annie neråt i nacken.
.
Så här såg Annie ut i somras, det är min favorit film och jag tittar väldigt ofta på den och fylls av en otroligt varm känsla.
Här är det Annika som rider henne. Den här dagen var den första dagen Annika kommit på att rida Annie med lite högre hand. Det har varit en favorit, vi har fått Annie uppåt i galoppen och framåt i stället för att hoppa på stället och rusa. Det är ett stort hopp. Det här ridsättet har alltid funkat bra på Annie. Det gör det fortfarande.
.
Hur som helst. Vi hade ett snöre där till en början, så jag skulle sitta stilla och rida med sätet och bara vara helt stilla i handen och inte sätta så mycket fokus i nacken utan sätta igång bakbenen innan. Sagt och gjort det gjorde vi. Det kändes inte bra alls. Jag var så besviken efter den träningen, Annie passade, gick i otakt, jag kunde inte sitta på henne, min hand var inte alls bra, mitt humör svek. Hela jag kände mig så dålig av någon anledning, mest troligt för att jag är så himla ovan.
Jag försökte träna likadant hemma, men jag kunde inte. Allt jag fick utav Annie var att hon la sig tungt i min hand och gick på framdelen och bar inte upp sig, bad jag om trav sprang hon, bad jag om galopp började hon sparka, ibland kunde hon bara ställa sig och sura och då var det bara att börja om. Jag fick knappt fram henne för skänkeln, det slutade med att jag brast ut i tårar och gav upp och gick in i stallet. Det är min brutala ärlighet, hur besviken och ledsen jag var. Trots att jag inte borde ha varit det, allt händer inte under en dag.
.
Efteråt var veckan bara en berg-och-dalbana neråt. Vi bråkade så fort vi såg varandra och det var som att känslan av vi aldrig funnits där, jag var inte hennes ägare och hon var inte min häst. Jag pratade med Hanna i stallet om det, hur jag kände kring allt runt träningen och även utanför. "Du ställer så stora krav på dig själv." Precis så är det. Det var inte bara det Hanna sa, utan massa annat också. Saker som jag behövde höra. Som var viktigt att höra.
.
Vi vill att Annie ska börja bära sig själv nu. Att inte jag ska bära henne. Det är oerhört svårt för mig, för mig känns det inte bra. Trots att jag borde lita på min häst så gör jag inte det till hundra, jag vet inte om jag vågar låta henne stå på egna ben för det känns som bakslag för mig. Förstå mig inte fel - självklart vill jag att Annie ska få bra bärighet och orka bära sig. Men tänk om det är för tidigt? Tänk om det är så här hon reagerar för att hon inte är redo? Det har cirkulerat runt i mitt huvud de senaste dagarna och det tar så mycket på energin, och därför har jag pratat med flera personer om det här.
.
Jag måste tänka både framåt och bakåt. Efter lektionen sist kändes det bättre. När Annie kommit fram med nosen och rullade på själv och jag faktiskt fick sitta tillbaka i sadeln, trots att jag inte riktigt kom ner som jag ville. Passen kommer mer om jag låter henne bära sig själv - beror det på att hon inte orkar eller för att vi har backat bakåt i utvecklingen?
Passen stör mig, jag ryggar lite för de. Annie har i princip varit passfri, hon passar sällan ute men på träning har hon gjort det de senaste gångarna, men bara då hon ska bära sig själv. Jag vet att det finns varmblodsfolk som läser min blogg, vad tror ni om detta?
.
Det är det jag vill tro. Att Annie inte riktigt orkar och att det kommer släppa när hon får mer bärighet, men samtidigt är det en chansning och jag vet inte hur mycket jag vill ta på en chansning. Jag litar på Elin, hon är duktig. Men jag vet inte om jag fullständigt litar på mig själv, vad jag ska gå efter och vad jag ska göra. Jag har varit inne på massa hästbloggar, främst varmblodsägare med ridhästar. Och efter tre år har se sett ut som Annie gör i utbildningen nu, det har gått fort för Annie. Men sen har jag även sett dem som är oerhört fina och verkligen bär sig, och det har tagit tid, blod, svett och tårar. Det är jag beredd på, det är trots allt det här jag vill göra och det känns bra. Men nånstans gör det lite ont i mig, att jag alltid ställer för höga krav på både mig och Annie, att jag inte ser hela helheten utan bara just den träningen.
.
Folk tycker att hon har sett jätte fin ut trots att hon har gått i otakt, och att hon är på god väg. Men varför är jag den personen som ser det minst även fast det är jag som vill mest? Jag älskar Annie oerhört mycket, det kommer jag aldrig att tvivla på.
Nu förstår ni vad jag haft på hjärtat, det är svårt att få ner allt i ord för jag vill skriva så oerhört mycket, men nånstans måste det ta slut och jag tror jag avslutar det här så att det inte rinner iväg. Det kändes skönt att få rensa tankarna.
10 December 2011 Lördag - Behöver allas hjälp..
Nu ska jag strax anmäla mig till en hopptävling, där de självklart räknar med utklädsel - så nu behöver jag er hjälp! Eftersom jag har värdelös fantasi och inte har en aning om vad jag ska klä ut mig och häst till, så kom med förslag oavsett vad det är för något! Kom igen och hjälp till! Bästa tipsaren.. hm.. länkar jag på min välkända blogg i en veckas tid! (;
9 December 2011 Fredag - Ibland behöver man tid för att tänka
Jag återkommer i morgon. På bättre humör och bättre tankar, det börjar klarna litegrann med allt, tror jag.
8 December 2011 Torsdag - det bästa inom hästväg
Jag har funderat på mitt bästa hästminne. Och det är så klart egentligen, och det är ett sånt minne jag mer än gärna skulle vilja ha tag på, nå dit och vara där igen.
Hela sommaren 2011 var det bästa inom hästväg för mig. Jag och Annie stod i Annikas stall ensamma. (Ja tänk, jag hade min häst ensam, bäst vi vräker ur hur hemsk jag är.) Det var så otroligt bra och så otroligt skönt.
.
Det var lugnt. Jag kunde cykla dit om jag så ville, de var på bra avstånd. Det var skönt att alltid komma dit själv om jag så ville. Ingen annan ute i stallet, ingen som pratade om något som jag inte orkade höra på. Jag behövde bara bry mig om mig själv och mina egna problem. Ingen som la sig i och kunde bestämma. Det var helt enkelt bara så lugnt, så skönt. Nästan som att man hade ett eget stall, och den känslan är en som är väldigt nära hjärtat. Varje dag ville jag till stallet, varje dag var det så otroligt viktigt att vara där oavsett om jag bara skulle beta Annie eller slå av strömmen och ta in henne en stund mitt på natten då det var som varmast.
.
Och så hade jag hjälp så fort jag behövde. Om det bara var en liten sak eller om jag ville ha hjälp med en lektion. Det fanns alltid tid för mig, och jag fick alltid hjälpen jag behövde just för den dagen. Jag kämpade så hårt och jag älskade varje sekund utav att göra det. Jag minns så många tillfällen jag spenderat över att försöka rida Annie på ett bra sätt. Och ska jag vara ärlig så känns det som att den mesta dressyrdelen är borta just nu.
.
Hoppningen går bra och framåt. Jag har börjat komma på hur jag ska rida henne. Känns jätte skönt. Men dressyren.. jag vet inte. Backen håller oss tillbaka känns det som. Jag vet inte hur jag ska göra längre och det känns jätte tungt för dressyrbiten känns som det absolut nödvändigaste för mig. Jag saknar otroligt mycket som jag hade i somras. I dag ska jag backa flera steg, vi ska ut och rida på åkern och hon ska vara lång och låg och vara avslappnad. Trava på rätt långsamt men med bra steglängd, sen ska hon få kliva fram lite och sen ska jag plocka ihop henne.
8 December 2011 Torsdag - Sneakpeak
Lite bilder från filmerna sen träningen i måndags.
8 December 2011 Torsdag - Vill alla människor väl?
Det är så lätt att skriva ut saker på internet. Det är alltid så. Det är alltid så mycket lättare att skriva det man vill, man smsar, man mailar, man skriver på sina bloggar, få saker handlar numera om att ta det mellan fyra ögon.
Jag har länge gått och funderat hur jag ska skriva saker, för att inte få det att låta så fel - även jag är en av dem som använder min blogg till att uttrycka mina känslor, min vilja, mina åsikter, mina mål och så vidare, utan att behöva kränka någon eller göra någon ledsen eller arg. ( Förhoppningsvis i alla fall, det är min tanke med det hela. Att låta alla ha sina egna åsikter och uttrycka dem precis som jag utan att jag eller någon annan känner av obehag.)
.
Ingen människa vill få saker kastade i ansiktet. Det vet vi nog alla hur det känns, eller så kommer vi att uppleva det så småningom. Jag tror alla människor vill väl egentligen, men att en del inte vet hur man beter sig och hur man ska göra. Det är inte alltid det lättaste.
Jag är ofta väldigt ärlig. Jag säger vad jag tycker och tänker, men försöker välja orden rätt så att hela situationen inte blir fel.
I en del fall kan jag säkert vara en person som överanalyserar saker och ting, jag vrider och vänder på det mesta och försöker att få det till att klinga fint, även fast det slutar med att jag känner helt tvärtom.
.
Som person i ridningen kräver jag mycket, främst av mig själv. Helst ska allt hända på en gång. Det vet jag ibland inte är det bästa, men det är sån jag är som person. Jag är lättstressad, jag har tålamodet men känner lätt en klump i magen.
Efter senaste träningen har jag tittat på filmerna och jag tycker inte det ser bra ut. Jag är för spänd och jag kommer inte ner i sadeln utan jag sitter på sadeln, mina läder är för långa så jag måste spänna benet och faller konstigt i sadeln, och tygeln är inte där jag vill ha den. Annie faller på plats vissa tillfällen och gör det väldigt fint. Och det är de jag vill ha större delar av träningen, jag vill inte känna mer av tillbaka slagen. För det är det enda jag känner just nu, att det går bakåt och det känns som att vi har i backen konstant.
.
"Ge inte upp", "gör si, gör så." - Jag har inte gett upp hittills, varför skulle jag ge upp det som jag älskar mest? Är det inte okej att tappa fotfästet en stund? Kan du rida min häst bättre än jag själv får du gärna prova. Det är många som vill väl, men ibland tror jag att det blir för mycket och för fel. Jag behöver inte höra hur jag ska analysera saker, jag vill inte höra att jag inte ska ge upp för i slutändan är det helt upp till mig.
.
Det är jobbigt att höra att folk berömmer en så mycket, sen blir det slängt i ansiktet av någon annan att personen som sagt det säger något helt annat. Det gör mig förvånad hur folk tänker kring det, varför är man positiv mot någon för att sedan kasta skit? Jag har tidigare skrivit ett liknande inlägg, men jag funderar på det väldigt ofta faktiskt.
.
Jag får se om filmerna kommer ut sen, men det är väldigt tveksamt, just för att det blir som jag just skrev. Folk försöker vara positiva sen snackar de likförbannat ändå, eller så ger de kommentarer hur man bör göra, och det funkar inte så för en film säger inte allt för mycket och man kan inte utgå från det.
7 December 2011 Onsdag - Gårdagen
Igår var jag och Annie inte sams. Hon var ungefär lika arg på mig som jag var på henne och vi hade inget samspel överhuvudtaget. Såna dagar som det var i går är det inte lönt att försöka så hårt, blir oftast bara värre. Jag gav till slut upp och for ut och skrittade efter vägen sen ställde jag in henne. Mest i besvikelse på mig själv tror jag.
.
Det är det svåraste med ridning och hästar med mig. Jag vill så mycket, för mycket. Det går inte att få på en gång och det vet jag. Och jag vet att jag inte ska vara besviken på varken det jag presterar eller det Annie presterar, men det blir jag. Inte på Annie egentligen, utan på mig själv. Att jag inte kan få henne att prestera det jag vill känna, oavsett om jag tränar för någon eller om jag rider själv.
.
Men för att nå medgångar måste man möta motgångar. Jag vill få henne helt lösgjord och att lösgjordheten inte ska sitta i mig, utan att hon ska kunna bära sin egen lösgjordhet om jag inte alltid ger henne stödet till det. Det är svårt att förklara, och jag har inte lusten till att förklara det just nu, den oändliga stressen äter på en innifrån och det är trögt.
6 December 2011 Tisdag - Dressyrträning
I går hade vi alla dressyrträning, Hanna, Stina och jag. Eftersom Annie ska köras brett nu så åkte Turbo och Bazra tillsammans till Norrmalm. Och sen kom Stina tillbaka och hämtade mig så vi kunde köra Annie dit.
Hann mocka tre boxar och fixa vatten åt alla hästarna medan jag väntade, kändes skönt att ha gjort något. Hann börja borsta Annie också, fast hann bara med benen, var dock viktigast just då eftersom jag tog på henne skydden.
Annie gick in direkt, backade en gång men gick sen in igen, så det var bra, jag tror hon känner att det är rätt bekvämt att åka brett.
.
Kom dit och fixade och borstade, lindade på henne lindorna och började rida fram. Vi vart lite sen dit, så allt blev lite framflyttat, men det gick bra ändå. Började med att Elin knöt fast mina händer i sadeln (haha, inte det skönaste idag.), så att jag skulle sitta i samma nivå i händerna och bara sitta still i handen och låta henne komma till mig. Det var svårt, faktiskt. Eftersom jag bara satt där och fick rida med hela sitsen så förvandlades Annie till en kamel och sprang med huvudet uppåt.
.
Jag blev lite irriterad. Inte på henne men för att det är så svårt att ställa om sig själv. Men jag fick med rumpan riktigt bra till slut ändå. Och i slutet kom hon väldigt fint. Som hon kändes i går i mitten och mot slutet vill jag ha henne jämt. Traven och galoppen kändes otroligt bra mot slutet, det var svårt - men helt klart värt det. Hon tog till passen till viss del i går, en lätt undanflykt. Jag har insett vilken svårriden häst jag faktiskt har, men det kändes så bra. Mina mål känns inte omöjliga att nå, ser framemot fortsättningen för det kommer bli så kul.
.
Får eventuellt filmer och bilder senare, kan ju dock förvarna att det inte är så vacker syn men det får man ta hänsyn till, haha. :) Kommer eventuellt ett mer utförligt inlägg då jag har filmerna också.
Arkivbild.
5 December 2011 Måndag - Ikväll
Hade det inte varit för dressyrträning i kväll så hade jag nog varit ute med Annie i den lilla snön som har kommit. Dock är det ju inte så mycket så att man plumsa i den som man brukar vilja göra på vintern, men hur som. Det är mysigt med snö bara det inte blir så förbannat kallt, jag är inte gjord för det.
.
Vet att jag någonstans har haft jätte fina och mysiga ridbilder från då jag hade Buster ute i snön. Men dem är helt borta, inga finns kvar vilket känns jätte tråkigt för jag ser framför mig hur dem ser ut. Men så är det med bilder i bland antar jag. Det låter som att Amanda ska till ridhuset och kika på träningar i dag, så är jag snäll kanske jag får lite bilder, jag har hört rykten av Stina att hon har en fin systemkamera! Det gillas!
.
5 December 2011 Måndag - svar på kommentar från anonym
"Fast som du kanske sett var han inte mobbad, han hade bara gjort videon för att."
.
Utgå från att videon är verklig. Oavsett om videon stämmer eller inte (det kan inte jag eller någon annan säga.), använderna är olika från filmen du länkade.
Men hur som - oavsett om videon inte stämmer för den personen, så tänk hur många som sitter i den situationen, det är väl det hela helheten handlar om?
.
"SO. Who cares if it's fake or not? Just understand the message, okay? That's all there is to it. And no need to get mad at Jonah. All we need to realize is to stop bullying. Right?"
.
Kommentera gärna med namn så jag slipper sitta och göra inlägg med mina svar och i stället kan ge ett svar till dig i stället. Du får ha din åsikt så länge jag får ha min. Det var inte bara filmen i sig det handlade om.
5 December 2011 Måndag - Hjälp till mot att stoppa mobbing och allt annat som gör oss illa
Säkert de flesta har sett den här videon, den ligger ute på alla möjliga sidor och delas just nu över facebook. Blev så berörd över att se den här videon, det ska aldrig behöva vara såhär. Ingen ska behöva känna som den här killen gör. Men det är så många som gör det, så många som vi inte ens vet om. Ett stort mörkerantal. Ingen ska behöva känna att världen inte är till för en själv, att orsakerna till att dö är fler än orsakerna för att leva. Livet är till för dig.
.
Jag tror att de flesta av oss har träffat på någon som inte mår bra. även jag. Vad gör man? Man finns till helt enkelt. Oftast behöver man inte ens säga något för att ge någon stöd, i de flesta fallen behöver man bara veta att någon står där. Att man vågar vända sig mot strömmen och sätta ner foten och göra ett stopp. Det är egentligen inte speciellt svårt, men den mänskliga naturen fungerar inte så. Jag tror vi alla är rädda. Rädda för att stå ensamma och rädda för att stå emot alla gånger. Vi borde egentligen inte vara det, men det är svårt att göra en sån stor förändring.
Oavsett om vi känner personen eller inte som mår dåligt kan vi göra en skillnad. Precis som den här killen gör. Det värmer hjärtat att se att det finns såna här människor. Varma och kärleksfulla människor som mot alla odds vill hjälpa. Man behöver inte ha haft det svårt för att kunna hjälpa någon annan. Förståelse är alltid svårt, man kan inte förstå allt. Det vore omänskligt. Jag har varit på ett kapitel och sett någon nå botten. Det sista jag kunde säga var att jag visste hur det kändes. För det visste jag inte. Känslan är alltid egen. Och vi kan inte ta tag i någons känsla oavsett hur mycket vi vill.
.
Jag vill tacka alla mina fina vänner och familj, för att ni alltid funnits där och finns där för mig. Ni vet vilka ni är. ♥ jag kommer alltid stå här för er.
4 December 2011 Söndag - Snön var är du?
Längtar till snön kommer så att man kan vara ute och plumsa. Annie tycker dock inte att det brukar vara kul från början - tills hon är i snön, då är det full spurt som gället och öronen rätt framåt! 20 Dagar kvar till julafton, 6 dagar kvar till Pay and Ride dressyren och Ellies födelsedag.
.
Sitter i Vännäs och väntar på att Stina ska komma, sen ska vi dra oss till stallet förhoppningsvis hinner vi ut på en ridtur. Hanna var snäll och red henne i går, känns bra för då behövde hon inte stå två dagar i rad. Men i veckan lär hon gå varje dag förhoppningsvis.
Gjorde klart min önskelista till jul, jag lät transportskydden stå kvar på listan och la till paddar så jag kan välja själv om jag vill linda eller använda mig av skydden. Har även lagt dit en hopplatta och beigea ridbyxor. Har för mig att det var något mer, men det var det viktigaste som jag var ute efter i alla fall.
.
Har insett hur lite bilder jag har, och hur ointressant min blogg blivit. Funderar på att göra en liten sammanfattning vad som har hänt sen jag fick Annie, och sen jag startade projekt-arbetet. Kan ju vara rätt intressant då jag själv kommit på en del skillnader. :)
3 December 2011 Lördag - olika tankebanor
Jag har skrivit upp transportskydd på min "önskelista" (känns kul att säga önskelista), men jag vet inte om jag ska vänta med dem, faktiskt. Nu när Annie varit så ostadig så känns det som att skydd kan förvärra det när jag inte vet hur dem påverkar henne.
Om det nu skulle upprepa sig och hon skulle ramla på sidan så tror jag att paniken skulle växa på henne och hon skulle sparka mer om hon har skydden där som klumpar. Jag tror i stället på att ha benlindor och använda boots. Dock kan lindorna linda upp sig, men det känns som att spännena på transportskydden har lättare för att lossna från spännena än vad lindorna har.
.
Det tåls att fundera på ett tag till, jag funderar på att stryka dem från min lista och i stället önska mig ett par bra lindor som jag kan använda i transporten, och ett par boots till.
3 December 2011 Lördag - En allmän fråga till er som läser
.. alla som läser detta inlägg får väldigt gärna slänga iväg en kommentar.
Jag sitter och kollar på nya transportskydd åt Annie som jag har tänkt införskaffa lite senare innan tävlingsäsongen kör i gång. Så just nu är det ju ingen brådska direkt, men det kan ju vara en fördel att spara pengar så jag kan köpa mig ett par ordentliga. Just nu har jag bara vanliga korta, jag har haft det på båda mina hästar och det har funkar väldigt bra. Annie har dock slitut ut sina ganska ordentligt överallt, trampat och gjort hål på i princip alla fyra. Jag ska tvätta upp dem och fortsätta använda dem till och från träning och som extra, men jag vet inte om jag ska köpa nya korta då jag gärna skulle vilja prova ha höga bak.
.
Vad har ni för transportskydd på era hästar? Kör ni med korta eller långa, lindar ni benen eller använder skydd/boots? Jag vet inte hur det är med transportskydd egentligen, om det är så att dem högre ger bättre stöd? Jag är sugen på ett par högre i alla fall, gärna som är förstärkta också och tål lite mer än vanliga. Vad anser ni? Jag har inget rätt eller fel svar, och det har ingen annan heller. Men det skulle vara intressant att höra vad ni alla tycker och tänker kring transport skydd och vad ni själva använder er utav då ni drar på träning/tävling och så vidare.
Bild lånad från hööks.se - såna här jag funderar på, dem verkar vara sköna och bra och är dessutom förstärkta. Funderar på att önska mig ett par av dessa, eller de andra som går på en hundring mer, är det någon som har dessa?
3 December 2011 Lördag - Överst på min önskelista
Överst på min hästönskelista finner ni det här schabraket:
.
Är det bara jag som tycker att det här schabraket är hur läcker som helst? Jag är riktigt fast i det, så himla läckert och fränt! Min mor och far tyckte inte om det lika mycket som jag, de tycker jag har tillräckligt med schabrak - som det brukar vara med föräldrar till hästintresserade barn! Men hur som - jag älskar det och jag är så fast vid det. Jag hoppas jag finner det i ett paket på julafton!
3 December 2011 Lördag - Att ha en egen färg
Hur många är det inte som har en egen färg till sin häst? Ofantligt många. Till och med jag! Jag har massa schabrak i olika färger men i dressyren vill jag bara använda mig utav brunt och beige. Det är Annies "dressyrfärger". Jag tycker hon blir större i färgerna och samt så sticker hon inte ut så mycket men är väldigt fin i det ändå, jag tycker om den färgen som är rätt diskret ändå.
.
Jag tänkte göra likadant med mina hoppgrejer. Att ha en speciell färg alltså. I stockholm var det självklart - rött ska det vara. Annie är fin i rött. Men nu har jag ångrat mig, det är så svårt att hitta en bra nyans i rött, och att ha samma rödfärg. Så nu har jag börjat fundera igen, jag funderar i stället på svart med röda detaljer, eller marinblått med röda och vita detaljer. Vad säger ni? Vilken färg är lätt att ha i samma nyans och som är fin? Jag är lite emot svart ändå, det kändes bara lätt att alltid hitta något.
.
Jag vill inte ha någon speciell färg, typ att jag måste köpa ett schabrak för 600 kr bara för att ha en speciell färg. Jag hittade även en hoppluva som knappt är använd i garaget, den var svart med guldiga detaljer. Det är svårare än vad man tror, och töntigt framförallt, haha!
3 December 2011 Lördag
Fortfarande ingen snö på gräsmattan. Mamma fortsätter med sin julpyntning och kryper runt på golvet och fixar och donar. Hon kan min mor, det kan jag lova! Funderar på att sätta mig med MIBS papperna och börja läsa till provet, fast nä. Lördag är enda dagen jag faktiskt inte tänker sitta med skolarbete, så det får faktiskt vara.
.
Satt nyss och kollade i hööks, horze och alla andra internet sidor på martingal och förbygel, när hjärnan gick igång på högvarv och jag började tänka att min gamla kanske fortfarande är kvar. Dock är den nog säkert inte i bästa skick då jag inte har minne av då jag använde den senast, borde ha varit min sista hopptävling med Buster, och det var ju riktigt länge sedan. Så nu ska jag springa ut till garaget och ta mig en titt, har för mig att jag såg den sist jag var i garaget. Jag återkommer helt enkelt! Finns den kvar ska jag smörja upp den ordentligt, och köpa till fårskinn och göra den som ny - tur jag får lite idéer ibland, (tänk er som det blir på tecknad film, då det kommer en glödlampa just ovanför huvudet, så kändes det då jag kom på det.)
2 December 2011 Fredag - Annie blir bredåkare?
... Som rubriken lyder - Annie blir bredåkare.
Har ni varit med om att en häst som åkt smalt blivit bredåkare, på väldigt kort tid? Det behöver inte vara av samma anledningar, jag tror det är väldigt olika men att det kan hända.
.
Annie har under tre tillfällen "ramlat" i transporten, tänk er att hon står som vanligt i transporten och så åker man i väg och det är precis som vanligt, sen börjar det helt enkelt hoppa och skaka vansinnigt mycket därbak, visst hoppar hästen ibland och man väntar ut det lite. Men man stannar ju när man anser att det blir mycket, vilket vi har gjort. Annie har då stått på samma sida då det har hänt, på vänster sida. Och har då fått höger bakben på samma sida som på vänster och liksom tappat balansen och legat mot mellanväggen och fått panik och börja sparka och försöka ta sig tillbaka.
.
Första gången hände för rätt länge sen. Eller ja, fredagen innan lovet. Vi skulle då åka i väg till ridhuset för att träna och då jag skulle lasta ut så hade hon ett stort sår på höger sida, och var lite stressad. Vi kunde inte komma på hur såret uppkommit eller vad hon gjort eftersom det inte fanns något i transporten som hon kan göra illa sig på och kanterna på mellanväggen är inte heller vassa. Vi förstod inte riktigt vad hon gjort.
.
Andra gången upptäckte vi hur hon gjort. (Som jag skrev där uppe.) Det var inga problem att backa ur henne, och då hade hon fått dit bakbenet just innan vi svängde in på föreningen och stod och hoppade. Hon var dock relativt lugn när vi öppnade dit bak, hon såg mest ledsen ut över att hon inte kunde ställa till sig. Men sen var det inga problem, hon hade inte stött sig lika mycket den här gången.
.
Nu sista gången var det värst. Direkt efter en stopplikt så började det hoppa och leva om våldsamt där bak, vi fick då stanna efter kanten längst med 92an, och då stod hon likadant. Och nu hade hon också mest panik, vi försökte se om hon skulle kunna ta sig tillbaka, men hon var så stressad och uppjagad så vi fick kasta upp rampen och bommen och backa ut henne. Så fort hon kommit ut var hon lugn igen. Vi gick lite efter vägen och hon var pigg och framåt. Vi breddade då mellanväggen så hon fick åka brett, det var inga problem. Hon gick in i transporten nästan direkt, lite fundersam och backade men då väntade jag bara inne i transporten och så kom hon strax efteråt. Såret var rätt fult den här gången, lite öm kring såret. Men hon var inte halt eller liknande, men man vet ju själv hur ont det för att skrapa upp så skinnet försvinner, det bränner ju en hel del. Jag tvättade då jag kom fram och smörjde med helosan.
,
Men hur som, vi har alltid haft Annie lastad "normalt", alltså inte mer breddat. Men inte nu. Man skulle kunna prova ställa henne på höger sida, men det känner jag inte riktigt för att göra, i stället åker hon brett ett tag nu. Jag måste tillägga att Annie inte känner obehag för transporten, hon promenerar in i den, kan ibland backa ut men sedan gå rätt in igen. Och vi har varken kört fort eller på ojämna vägar. Dock har det varit skillnad på transporterna som kan ha spelar in en roll. Men hur som helst, känner någon igen sig? Jag har hört via en jag känner att en häst vägrade gå in när väggen inte var breddad och bara ville börja åka brett. Jag ser inga större problem att Annie kanske vill åka brett, och att hon kommer få göra det ett tag.
2 December 2011 Fredag
Nu sitter jag hemma i Robertsfors, mamma har bakat bullar och kakor så det luktar jul i hela huset (mamma bakar oftast kring jul och därför blir det en speciell känsla.), det är julpyntat och fint, och just nu känner jag mig som ett litet barn som längtar varje dag tills det blir julafton och har börjat räkna ner dagarna, ska bli så mysigt. Vi har ätit tacos vi som är hemma, det vill säga pappa, mamma, jag och Emma. Och kisse så klart!
.
Skulle uppdatera lite i går, men allt blev så sen. Jag hann hem från skolan sen red jag ut en sväng med Hanna. Annie blev supertaggad och krånglade lite i högergaloppen, ville först bara stå och studsa, sen springa fort, sedan försöka korsa bak och byta fram sen återgå till att stå och hoppa på stället. När jag kom tillbaka red jag på åkern en stund, för att få till höger galoppen, gick både att korta lite och länga på steget så då blev jag nöjd. Nu står hon med Bazra ett tag, det verkade gå hur bra som helst då jag var där tidigare i dag. Nu har jag även hittat en hoppsadel, det var ingen ordentlig rejäl sadel, men ändå väldigt skön och lätt på något vis, det blev en Knight sadel. Nu ska jag se mig om efter en hoppplatta och önska mig en förbygel/martingal i julklapp.
1 December 2011 Torsdag
Ska vi börja räkna ner till en jul utan snö kanske? 24 dagar kvar med idag, 23 om man bortser utan idag. Det är inte speciellt lång tid kvar. Längtar faktiskt till jul, kommer det ingen snö så springer jag runt med konfetti snö-flingor. Liza fixar allt.
.
I går hade jag hoppträning för Emmeli, gick otroligt bra. Bättre än vad jag trodde att det skulle göra faktiskt. Har bara ridit för Emmeli en gång tidigare, och då jobbade vi mest på att få Annie framåt direkt och gjorde lydnadsövningar. Då var hon mest irriterad (inte Emmeli, utan Annie, haha. ) och surade mot det mesta jag gjorde. Men igår började det bra redan från början, jag hade henne väldigt mycket framåt och utan sura miner, nu är det finslipning i höger galopp fattningar så hon kommer fram mer direkt som i vänster varv. Det var bättre mot slutet, dock är höger Annies sämre varv så det får man ju ta att man får nöta lite mer.
Fick även upp näsan på henne i går som har varit ett problem tidigare för då hinner hon inte se hindrena (Emmeli gjorde en otroligt fin min för det också, så den kommer jag nog ha i huvudet ett bra tag.), och då tappar hon suget och suger inte på hindret och kommer inte igång. När jag då får upp näsan så kan jag koncentrera mig på att rama in henne och rida henne framåt mot hindret och verkligen satsa i stället för att behöva tänka "kommer hon stanna? Måste jag lyfta henne? Hinner hon se hindret?". Skulle ha tagit med mig kameran och bett Hanna filma, jag vart otroligt nöjd med allt trots små missar.
.
Vi red en bra övning i går i alla fall, med galoppbommar och sen en långsida med hinder, två galoppsprång, bom, två galoppsprång och hinder. Annie löste det riktigt bra, och hon gjorde det verkligen hur bra som helst och kommer hon fel är hon så bra och löser det även om jag ställer till det för henne. Min fina tjej. Har också hittat en sadel nu, den låg bra på henne i går i alla fall, i dag ska jag rida i den en stund utan schabrak för att se om sadeln gnuggar, ligger den bra så ska den vara kvar. Känns otroligt skönt om den skulle passa. Nu ska vi sikta in oss på en klubbtävling som sker i December bara för att hon ska få komma ut och kika och faktiskt få satsa över hindren. Ska vara på en nivå där om hon stannar kan hon gå över, allt för att få henne över och att få självförtroendet tillbaka på banan för både henne och mig.
